Ett nytt liv

Men hur sött är det inte att ligga och sova med ena handen i munnen och ha den andra handen hållandes om foten? Tyvärr hann jag inte hämta kameran innan han ändrade position. Han måste för övrigt vara trött idag. Somnade vid 1.15 ungefär. Vaknade vid 7.15 och ville ha mat. Somnade dock medan han åt. Uffe knatade in med honom i vagnen igen och sen dess har han (Ivan alltså) sovit. Han sover väldigt oroligt dock. Han brukar ju behöva rapa för att sova bra men när han är så att han somnar mitt i maten brukar det inte gå.

Lilla, lilla Ivan... Vi var på föräldragrupp idag. Ivan var lite småtrött när vi gick. Han somnade dock inte på vägen och jag packade upp honom när vi kom fram. Under gruppmötet var han nyfiken och skulle titta på allt - som vanligt... Efter ett tag kändes han trött och jag tänkte passa på att ge honom lite mat innan han somnade. Innan han somnade ville jag be bvc-tanten kolla på Ivans utslag han har nu igen. När hon kollar så böjer jag mig ner för att ta upp en ny blöja (vi skulle passa på att väga också). Helt plötsligt hör jag ett vrål utan dess like. Jag inser att det är min son som skriker. Hans trötthet hade troligen blivit övertrötthet och det i kombination med att jag "försvann" gjorde honom rädd. Jag fick på ungen hans nya blöja, tog alla saker och for ut i en soffa. Ungen var nämligen helt otröstlig både med och utan napp och då är det illa... Det tog säkert fem minuter innan Ivan slutade gallskrika. Där satt jag med honom i knät och skulle försöka få på honom kläder och bädda ner honom i vagnen så att han skulle få sova. Han somnade direkt när vi gick.

När han sen vaknade igen åt han lite men det mesta rann ner på tröjan så jag tog bort flaskan. Det fick jag inte, han blev arg på mig... Han skulle sitta i knät och mysa med flasknappen i mun bara. Lillknatte... Det tog nästan en timme innan han blev sig själv igen.

Jag har märkt lite sådana här tendenser tidigare. Men då har det handlat om att jag bäddat ner Ivan i vagnen och vi ska gå ut. Ser han då inte mig så blir han ledsen. Jag får inte gå och hämta jackan eller gå och kolla att jag gjort ditten eller datten. Direkt när jag försvinner ur hans synfält gnäller han. Det är dock bara i den situationen jag märkt av det förr. Eller ja, när maten är slut och jag ska hämta mer kan han ju bli sur när jag går men då är han ju fortfarande hungrig och blir förbannad för att han inte får mat.

Ivan passade på att vara uppe till 2 i natt. Vaknade innan 7 och ville ha mat. Vaknade nu innan 9 och ville ha mat. Så j-a typiskt. 4.5 timmes  sömn blir det i natt för jag kan inte lägga mig igen. Eller kan och kan. Jag ska upp om 30 min igen och det tar en stund för mig innan jag kommer till ro. Anledningen till att vi ska iväg är att vi ska träffa min gamla tandläkare från min första tid. Tantan har varit pensionär i 20 år men vi har haft kontakt i alla år. Hon ringde igår och frågade om 12 var en bra tid att ses. Jag tyckte att det var kanon, jag skulle ju hinna sova rätt länge. Tji fick jag.

Jag värmer mjölk till Ivan. För vilken gång ikväll vet jag inte. Det verkar inte finnas någon botten i grabben och han kommer inte till ro och sover för att han vill ha mer att äta. Lika bra att han får äta nu också för annars vaknar han så tidigt för mat igen. Men så här mycket brukar han inte äta innan sovdags. Vi gjorde en stor flaska (i Ivan-mått mätt) mjölk som försvann i ett huj. Uffe fyllde på med ca 50 ml. Borta. Jag fyllde på med 50 ml. Borta. Så nu är det alltså dags för ännu mer. Brukar räcka mer än väl med den där första flaskan...

Kom att tänka på att det idag är ett år sedan det började märkas att jag var gravid. Vi hade varit ute och firat en kompis som fyllt 30. Alla drack ju både det ena och det andra. Alla utom jag. Vem var det som var "bakis"? Jo, jag. Har aldrig varit så "bakis". Uffe och hans brorsa gjorde hemgjord pizza som vi skulle äta. Det brukar vara gott men jag kunde inte få ner nåt alls. Jag mådde så illa, var så seg i skallen och så fruktansvärt trött att jag sällan varit med om maken. Det var början på den låååånga perioden jag mådde dåligt. Ända fram till midsommar höll det i sig.

Nu tystnade det i vagnen där jag la Ivan medan jag värmer mjölk. Kan han ha somnat i alla fall nu? Borde vara trött när han varit vaken sedan 21... Brukar ju inte somna så här sent längre heller. Ska kolla till honom nu. Sover han ska jag också sova. Jag är trött. Är han vaken ska jag ge honom mjölken, den är nog klar nu.

Ivan fick idag ta sig ett litet bad igen. Han älskar att bada och ser alltid så lycklig ut när vi skvätter vatten på honom. Eftersom han numera griper efter allt och vill hålla i, slicka och äta på allt så plockade vi fram den lilla badankan jag köpte för länge sedan. Den har inte haft så stort syfte. Förrän nu tänkte jag. Badankan togs emot med en stor portion skepsis. Ivan slog den ifrån sig och så var det inte mer med det. Däremot såg han tvättsvampen som låg och guppade på andra sidan badbaljan. Han måttade med fötterna och började sparka tvättsvampen fram och tillbaka med stor förtjusning. Så mycket för den ankan...

Den senaste tiden har Ivan varit otroligt nyfiken på vad Uffe och jag ätit. Han sitter och viftar med armarna och ser förväntansfull ut, han vill också smaka. Ibland har han fått smaka och ser då oerhört nöjd ut och skrattar gott. Jag ska göra egen barnmat tänkte jag men jag köpte en liten burk barnmat i helgen för att testa innan jag fått arslet ur och fixat maten. Har testat ge honom av den köpta maten (potatis och palsternacka för övrigt) men han gillar det absolut inte. Han spottar och hostar och nyser tills allt är borta igen. Undrar hur det kommer sig? När han fått lite potatis bara har han ju tyckt att det varit hur gott som helst. Vi fortsätter testa.

Igår somnade lillplutten redan 23.20! Vi trodde inte att det var sant. Sen sov han lite oroligt och jag fick stoppa nappen i munnen på honom flera gånger när han kinkade. Till slut ledsnade jag och lät honom vakna så att han fick lite mat istället. Det fungerade och sedan sov han fyra timmar innan nästa mål. Idag kommer han inte att somna lika tidigt. Han tog en liten tupplur och verkade nöjd. Sedan blev han plötsligt grinig och ville sova. Klockan var då bara 20.30 och det var lönlöst att försöka hålla honom vaken. Annars sover han riktigt bra nu. Somnar vid midnatt, senast klockan 1. Sover till 7-8. Äter och sprallar 30-60 min och sover sen ett par timmar till. I helgen sov han hela fyra timmar till både lördag och söndag vilket gav oss bra sovmorgnar.

Alla säger att Ivan är så tidig i utvecklingen. Han är så stark i kroppen redan. Han är ju bara fyra månader men kryper som sagt när som helst. Om man lägger honom på ett täcke på golvet ligger han inte längre kvar på täcket utan rullar sig av direkt. Han vill absolut inte sitta ner utan ska bara stå upp och överblicka allt som händer. Han står "själv" då han står för styrkan och jag "bara" håller balansen åt honom. Jag brukar sätta honom så vi sitter ansikte mot ansikte och så försöker jag prata med honom men se det går inte. Han tar spjärn med fötterna mot min mage och så pressar han sig upp. Han behöver ju inte ha alltför bråttom, vi behöver barnanpassa här först!

Ja, jag vet, jag ska gå och sova snart. Ivan somnade för en kvart sen. Sedan dess har jag suttit och bara myst med honom, pussat på honom och berättat hur mycket jag tycker om honom. Han är så mjuk och gosig. En helt underbar liten parvel. Helt otroligt hur mycket man kan älska sitt pyre! God natt!

Ivan verkar piggare igen men jag ska i alla fall ringa och prata med vårdcentralen imorgon. Så här mycket som han har sovit idag har han aldrig sovit. Nu har han varit vaken i fyra timmar och jag hoppas att han snart ger sig. Brukar ta tre till fyra timmar efter sista tuppluren innan han somnar för natten. Jag hoppas dock att de långa sovstunderna på dagen idag inte påverkat hans nattsömn (som nu annars fungerar helt okej!).

Idag hade jag en massa mammor på besök här. Efter att en mamma behövt lämna återbud på grund av sjukhusbesök och en annan mamma bara inte dök upp så blev vi sju mammor. Det var trevligt och jag gör gärna om det igen. Den ena frågade dock om vi nyligen hade flyttat in. Hon tyckte att det såg ut så. Det är nog tur att jag börjat "operation rensning" redan. Den går ut på att sälja, kasta eller ge bort saker som jag inte använder. Vi börjar bli trångbodda nu när vi har en Ivan och jag måste göra lite mer plats.

Blurg vad trött jag är. Gick upp tidigt imorse för att förbereda inför mammaträffen. Jag är också oerhört trött på att pumpa nu. Jag har slarvat och är nu nere på att pumpa fyra gånger per dag. Det låter inte mycket men det känns så träligt. Så fort det är nåt ska jag planera in när jag måste pumpa för att få det att stämma. Jag vill ge Ivan så mycket mjölk som jag bara kan men oj vad glad jag skulle bli om jag kunde sluta pumpa redan imorgon. Över operationen måste jag försöka orka i alla fall. Tar väl ett tag att fasa ut det oavsett...

Jahaja, nu är son bitter. Trodde han skulle somna i vagnen av sig själv. Vi har fått honom att somna så vissa kvällar.

Lilla, lilla Ivan. Idag har han varit så oerhört gnällig hela den tiden han varit vaken. Vilket i och för sig inte varit speciellt länge. Han gnider handen mot örat och gnäller. Känns kallsvettig. Måste ringa vårdcentralen imorgon och kolla om det kan vara örat som spökar. Ska ta tempen när han vaknar igen också. Han borde hålla sig vaken snart om han ska sova bra i natt men han verkar inte alls kry och jag vill inte dra upp honom. Måste jag vara uppe hela natten får det väl vara så då. Min lille gos-Ivan :(

BVC idag för att kolla om Ivan fortfarande går upp för lite. Det gör han inte. Han har ätit mer ett tag nu så jag misstänkte det. Igår fick jag i honom "äcklig" ersättning också. Med äcklig avser jag den mjölkfria som Ivan än så länge inte ätit av. BVC ville att jag skulle testa att sockra den lite och då funkar det. Varför gör man inte mjölken söt från början istället?

Idag har jag träffat några i min föräldragrupp. Vi har varit på sångstund i kyrkan. Ivan var väldigt trött men det verkade som att han lyssnade i alla fall. Det var inte så mycket folk där förutom vi. Min kompis och hennes son med spalt var med och vi fick svara på frågor från den undrande personalen. När vi var klara med sjungandet så gick vi till affär med begagnade leksaker. Jag hittade lite prylar till gosig son. Jag hittade bland annat en gåvagn. Med tanke på hur Ivan beter sig och är så kommer han att använda den om inte alltför lång tid.

Ivan ja. Han charmade BVC-tanten idag igen. Och hon är imponerad över hur tidig han är och att han är så stark redan. När han står upp är det oftast han själv som håller kroppen uppe. Det jag gör är egentligen bara att stagda upp honom för balansen har han absolut inte än. Han kryper när som helst nu. Han får inte riktigt upp mjölkkaggen från golvet ännu men när han lyckas med det får vi hägna in ett lekområde till honom ;) Börjar bli dags att barnsäkra hemmet inom en snar framtid i alla fall. Måste bland annat sätta fast tvn för jag vill inte att han ska putta på den och få den över sig...

I helgen blir det Bålsta. Vi ska ut med kompisar på lördag och svärföräldrarna ska vara barnvakt. Vi åker redan imorgon och jag ska passa på att åka lite tidigare. Jag tänkte svänga förbi mitt jobb "på vägen".

Nu börjar son bli lite småarg. Det kanske är dags för mat igen, det är ju en hel timme sen han åt så han måste vara utsvulten stackarn ;)

Igår var det den 13:e april. Det var då exakt ett år sedan vi fick reda på att vi skulle få en liten Ivan. Eller ja, inte att det skulle bli en Ivan men att jag var gravid i alla fall. Det var annandag påsk och Uffe och jag hade "firat" på varsitt håll. Jag hade mina aningar om att jag var gravid eftersom jag haft ont i magen på ett konstigt sätt en vecka. Det var inte ont som i mensvärk. Det var inte ont som i dålig magdag. Jag kom i alla fall hit till lägenheten innan Uffe. Min brorsa var med men skulle ner till centrum för att handla något innan han skulle dra vidare. Jag passade på att göra ett test och det var ju då positivt. Det var oerhört svårt att inte säga nåt till brorsan när han kom upp för att hämta sina prylar. Jag ville ju bara berätta för vem som helst men ville inte berätta för Uffe på telefon...

Uffe kom i alla fall så småningom hem. Mina föräldrar hade köpt en låda öl till oss när dom varit till Finland och den lådan hade jag med mig hem. Den stod i hallen. Uffe såg lådan direkt när han kom hem. "Den är till dig, det är en present" sa jag. "Vadå, du ska väl också dricka av ölen?" frågade han. "Nej" sa jag bara. Uffe såg först väldigt förvirrad ut men ganska snart gick det upp för honom vad jag egentligen menade...

Ivan var planerad men det är helt otroligt vad fort det blev nåt. Och nu är vår solstråle snart fyra månader. Tänk om blödningen jag hade tidigt i graviditeten inneburit att vi inte haft någon Ivan *ryser*... Och tänk om jag blivit gravid en annan månad. Vi hade kanske hunnit få vårt barn men det hade inte varit vår Ivan... Nu ska jag gå och göra mat till min son som snart vaknar. Jag ska gosa med honom och tänka på hur speciell han är, mammas lilla trolll :)

Ivan utstöter numera ett ljud som låter som "nä".Han har lyckats tajma in sitt nä på passande ställen under två dagar.

1. Jag satt med kollinumret på min dator och kollade hur långt den kommit. Uffe sa "den kommer säkert imorgon. Och du har väl SMS-avisering?". Innan jag hann svara sa Ivan "nä!" väldigt tydligt och bestämt. Men han hade fel...

2. Igår när han vaknade ena gången höll han på att dö av hunger (som vanligt...). I alla fall lät det så på hans stilla undran om när maten var klar. När han ätit och var i ett paltkoma-liknande tillstånd frågade jag "överlevde du?" och fick svaret "nä!". Sekunden senare hördes en smäll och en doft av lavendel sipprade upp ur blöjan. Han hade alltså fel igen...

3. Nyss släppte Ivan väder. "Men, är du en pruttis?" frågade jag och killade honom på magen. "Nä!" svarade sonen. Fel igen.

Så. Om du frågar Ivan något och han svarar "nä" så räkna med att han har fel. Han verkar inte ha en aning om vad "nä" betyder. Konstigt va? Nä!

Oj. Ivan somnade 1.30 igår. Sen skulle jag pumpa och städa undan flaskorna så klockan var närmare 2 innan jag kom i säng. Ivan vaknade tidigt för mat. Vi passade på att tejpa honom inför tandläkarbesöket. Han somnade om men jag behövde pumpa igen. Jag hann få ett par timmar sömn till innan det var dags att "kasta" sig iväg till KS. Hos tandläkaren gick det bra. Jag fick beröm för hur jag tejpar Ivan. Jätteskönt att höra! Jag är nämligen aldrig nöjd med hur det ser ut... Nåja. När jag kommer ut från KS har jag tre missade samtal och ett röstmeddelande. Klockan är 12.25. Röstmeddelandet är från 11.50. "Hej! Xxx från kylskåpsbolaget här. Vi är hos dig med kylskåpet om en halvtimme." PANIK! Det är alltså fem min INNAN jag ens hör meddelandet. Till saken hör att jag ringt företaget i fråga och sagt att jag är borta till närmare 13 och dom sa att dom inte skulle komma förrän efter 14. Trodde jag hade gott om tid... Stress hem. Tur att sakerna i kylskåpet var nerpackade i påsar redan för det var bara att kasta ut allt för killarna kom och ryckte ut skåpet.

Kylskåpet blev i alla fall monterat, det gamla försvann. Jag hann städa ur skåpet och få in alla kylvaror innan Ivan vaknade. Sen passade jag på att läsa bruksanvisningen. Jag lärde mig mycket nytt. Här kommer ett utdrag på all spännande info.
- Glass ska tydligen placeras i frysen, inte i kylen. Detsamma gäller is.
- Lök bör inte frysas.
- Man får inte ha ett värmeelement i kylskåpet.
- Om kylskåpet är för kallt behöver man inte ringa reparatören, det räcker med att ställa in rätt temp.
- Om det är för varmt i frysen kan det bero på att dörren är öppen. Detta åtgärdar man genom att stänga dörren. Jag är inte helt säker på att jag förstår den här punkten än. Ska gå tillbaka till den imorgon och läsa en gång till så att jag inte missat nåt.
- Om lampan skulle sluta fungera är det inte heller någon katastrof. Innan hjälp inkallas kan man prova att byta glödlampan själv.
- Vi måste införskaffa (säger man så?) en handikappad person och en tillsynsman efter följande mening. "Denna produkt får endast användas av personer med begränsade fysiska, sensoriska eller psykiska förmågor eller förståndshandikappade under uppsikt eller utförlig handledning." Det här framgick inte vid köpet. Som tur är kan vi föda upp ännu en person och kylskåpet är ju så pass stort att vi får in den extra mat som behövs. Lite info om detta innan hade dock inte skadat. Vi hade kunnat välja ett annat skåp då...

Min nya dator har kommit! Ja, min gamla pajade ju. Hemtele, kyl/frys och dator dog inom loppet av två veckor. Det räcker nu väl? Jag är lite kär i min nya dator. Uffe säger sig vara "helt knäckt" över detta.

På lördag ska vi tydligen lämna bort Ivan för första gången. HJÄLP! Jag vet att Uffes föräldrar mycket väl kan ta hand om Ivan men ja, jag kommer ändå att vara "nervös". Det kommer kännas konstigt att inte vara hos sin Ivan...

Trött. Ivan höll igång till 2.30 i natt. Därefter vaknade han vid 4, 6.30, 9.30 och 12. Han åt vid alla tillfällen utom vid 4 då jag fick honom att somna om med hjälp av nappen. Hur fasen kunde det bli så här helt plötsligt? Med tanke på att det tar en stund för honom att äta och somna om igen har han bara sovit två timmar i stöten. Det innebär väldigt hackig sömn även för mig och Uffe. Eller ja, Uffe var uppe med mig och Ivan till 2.30 och sen la Ivan och jag oss i vardagsrummet så Uffe slapp i alla fall vakna vid alla matningar. Blev ju inte mycket sömn för hans del ändå... Uffe och jag talade om för Ivan att vi inte gillar att han är uppe hela nätterna och vad gör ungen? Jo, skiner med hela ansiktet och är jättelycklig... Ungfan ;)

Vi var på föräldragrupp på BVC idag. Jag passade på att väga Ivan eftersom han äter lite sämre just nu. Han har alltid legat under medelkurvan för vikt men har följt sin egen kurva fint. Nu börjar den plana ut. BVC-tantan var inte helt nöjd. Jag vill att Ivan ska hinna lägga på sig lite till för med största sannolikhet kommer han att tappa i vikt efter operationen...

Vår kyl och frys är på väg att gå åt skogen. Tempen i frysen går upp och ner och det kan skiljer åtta grader bland högsta och lägsta temperatur - och det trots att vi inte öppnat frysen. Jag var riktigt orolig för min mjölk jag har nerkyld för Ivans räkning. Mjölken ska hjälpa till så att vi garanterat har bröstmjölk att ge Ivan efter operationen när han troligen blir lite kinkig med maten. Ivan och jag åkte och köpte ny kyl/frys igår. En riktig bjässe blir det. Vi skulle ju vilja ha en helt kylskåp och en hel frys men på grund av platsbrist måste vi ha en kombinerad sak. Därför skaffade vi oss ett skåp som är två meter högt... På tisdag levereras skåpet. Fram till dess gäller det att tömma frysen på så mycket som det går. Mjölken ska jag inhysa hos någon annan (antingen i huset eller hos min kompis) och resten lär vi få kasta om vi inte hinner äta upp det.

Är det temperaturskillnaderna som gör att mina knän är så dåliga nu igen? Jag brukar få ont när vädret svänger häftigt och snön som kom häromdagen kan ha orsakat mina knäbesvär. Hade så ont så att jag inte tog mig upp från golvet. Bara att ta sig upp ur soffan har varit ett helt projekt. Det är dock mycket bättre igen och även om det gör ont kan jag röra mig hyfsat i alla fall. Ryggen och nacken är MYCKET bättre efter helgen på Ljusterö. Jag tror att promenaderna är bra motion och håller ryggen lite bättre i skick.

Det kan bli så att Ivans operation blir framskjuten. Fan vad arg jag blir om det blir så.

Jag hörde att min kompis fått veta sin sons operationstid i torsdags och försökte då få tag på samordnaren för att få veta om Ivans operationstid var "klar". Samordnaren hade då hunnit gå hem för dagen men idag fick jag tag på henne. 24:e maj är Ivans operation inplanerad. Sju veckor har vi på oss att insupa Ivans underbara leende. Han kommer naturligtvis att le även efter 24:e maj men inte på det här sättet. Det är ju ingenting som tar emot nu... Så här ser han ut vårt lilla charmtroll.



Det här med operationen gör mig kluven. Jag vill ju att den ska göras snart då den ändå måste göras och för Ivans skull. Samtidigt är det ju min lill-kille! Han ser ju ut så här! Jag kommer inte att känna igen honom efter operationen. Sen är han ju så liten, bara en liten knatte. Och jag vill inte att han ska behöva ha ont. Men jag vet ju att det måste bli så här. Och det är ju det jag egentligen vill.

Jag är lättad över att operationen blir av innan sommaren. Och att det blir "redan" i maj. April-maj hette det på konferensen men sen allt prat om långa köer och att det nog troligen skulle bli i juni eller i höst istället har gjort att jag inte vågat tro på att det skulle hinna bli av nu.

Hur kommer det sig förresten att alla hakar upp sig på spalten och inte på hur söt Ivan är? Ja, jag vet. Alla kanske inte tycker att han är söt men ändå... I helgen var vi på Ljusterö och under våra promenader i vårsolen träffade vi på bekanta till familjen. Två av dessa bekanta såg inget annat än spalten och ojjade sig över den. Den ena frågade inte ens om det är en pojke eller flicka utan var helt fokuserad på att granska spalten.

I övrigt då? Ljusterö i helgen som sagt. Ivan låg mycket på golvet och tränade. Får han ihop armar och ben kryper han när som helst. Han drar upp benen och skjuter på framåt. Drar med armarna också för att komma framåt. Dock inte samtidigt och tur är väl det. Han får gärna vänta lite till. Men hans mor kröp vid fyra månaders ålder så han kanske inte vill "vara sämre". Klart är att han inte ligger kvar där man lämnade honom i alla fall... Ivan håller nu gärna i saker och greppar rätt ofta när man håller fram nåt. Han skrattar också på riktigt nu, inte bara ler. Det kommer små "ha ha" ibland. Det låter så sött :) I lördags var han så otroligt nyfiken när vi åt middag. Han skulle spana på allt och alla (som vanligt visserligen). Mamma och jag bestämde oss för att ge honom lite potatis som vi mosat ner i mjölk. Ivan blev överlycklig och satt och bubblade av glädje. Dock är han nog i alla fall allergisk (eller överkänslig) mot mjölk. Utslagen kom tillbaka i helgen så vi slutade med ersättningen direkt. Kanske beror utslagen på att vi varit dåliga med att smörja honom men vi chansade inte. Ska göra ännu ett test när vi smörjt honom så att han är mjuk som sammet i skinnet och då vara noga med att smörja hela tiden och se om utslagen ändå kommer. Det kan vara så att han helt enkelt blir för torr... Vi undersöker och återkommer.