Bättre en tvättsvamp i vattnet än en badanka i handen

Ivan fick idag ta sig ett litet bad igen. Han älskar att bada och ser alltid så lycklig ut när vi skvätter vatten på honom. Eftersom han numera griper efter allt och vill hålla i, slicka och äta på allt så plockade vi fram den lilla badankan jag köpte för länge sedan. Den har inte haft så stort syfte. Förrän nu tänkte jag. Badankan togs emot med en stor portion skepsis. Ivan slog den ifrån sig och så var det inte mer med det. Däremot såg han tvättsvampen som låg och guppade på andra sidan badbaljan. Han måttade med fötterna och började sparka tvättsvampen fram och tillbaka med stor förtjusning. Så mycket för den ankan...

Den senaste tiden har Ivan varit otroligt nyfiken på vad Uffe och jag ätit. Han sitter och viftar med armarna och ser förväntansfull ut, han vill också smaka. Ibland har han fått smaka och ser då oerhört nöjd ut och skrattar gott. Jag ska göra egen barnmat tänkte jag men jag köpte en liten burk barnmat i helgen för att testa innan jag fått arslet ur och fixat maten. Har testat ge honom av den köpta maten (potatis och palsternacka för övrigt) men han gillar det absolut inte. Han spottar och hostar och nyser tills allt är borta igen. Undrar hur det kommer sig? När han fått lite potatis bara har han ju tyckt att det varit hur gott som helst. Vi fortsätter testa.

Igår somnade lillplutten redan 23.20! Vi trodde inte att det var sant. Sen sov han lite oroligt och jag fick stoppa nappen i munnen på honom flera gånger när han kinkade. Till slut ledsnade jag och lät honom vakna så att han fick lite mat istället. Det fungerade och sedan sov han fyra timmar innan nästa mål. Idag kommer han inte att somna lika tidigt. Han tog en liten tupplur och verkade nöjd. Sedan blev han plötsligt grinig och ville sova. Klockan var då bara 20.30 och det var lönlöst att försöka hålla honom vaken. Annars sover han riktigt bra nu. Somnar vid midnatt, senast klockan 1. Sover till 7-8. Äter och sprallar 30-60 min och sover sen ett par timmar till. I helgen sov han hela fyra timmar till både lördag och söndag vilket gav oss bra sovmorgnar.

Alla säger att Ivan är så tidig i utvecklingen. Han är så stark i kroppen redan. Han är ju bara fyra månader men kryper som sagt när som helst. Om man lägger honom på ett täcke på golvet ligger han inte längre kvar på täcket utan rullar sig av direkt. Han vill absolut inte sitta ner utan ska bara stå upp och överblicka allt som händer. Han står "själv" då han står för styrkan och jag "bara" håller balansen åt honom. Jag brukar sätta honom så vi sitter ansikte mot ansikte och så försöker jag prata med honom men se det går inte. Han tar spjärn med fötterna mot min mage och så pressar han sig upp. Han behöver ju inte ha alltför bråttom, vi behöver barnanpassa här först!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0