Ett nytt liv

Jag hörde att min kompis fått veta sin sons operationstid i torsdags och försökte då få tag på samordnaren för att få veta om Ivans operationstid var "klar". Samordnaren hade då hunnit gå hem för dagen men idag fick jag tag på henne. 24:e maj är Ivans operation inplanerad. Sju veckor har vi på oss att insupa Ivans underbara leende. Han kommer naturligtvis att le även efter 24:e maj men inte på det här sättet. Det är ju ingenting som tar emot nu... Så här ser han ut vårt lilla charmtroll.



Det här med operationen gör mig kluven. Jag vill ju att den ska göras snart då den ändå måste göras och för Ivans skull. Samtidigt är det ju min lill-kille! Han ser ju ut så här! Jag kommer inte att känna igen honom efter operationen. Sen är han ju så liten, bara en liten knatte. Och jag vill inte att han ska behöva ha ont. Men jag vet ju att det måste bli så här. Och det är ju det jag egentligen vill.

Jag är lättad över att operationen blir av innan sommaren. Och att det blir "redan" i maj. April-maj hette det på konferensen men sen allt prat om långa köer och att det nog troligen skulle bli i juni eller i höst istället har gjort att jag inte vågat tro på att det skulle hinna bli av nu.

Hur kommer det sig förresten att alla hakar upp sig på spalten och inte på hur söt Ivan är? Ja, jag vet. Alla kanske inte tycker att han är söt men ändå... I helgen var vi på Ljusterö och under våra promenader i vårsolen träffade vi på bekanta till familjen. Två av dessa bekanta såg inget annat än spalten och ojjade sig över den. Den ena frågade inte ens om det är en pojke eller flicka utan var helt fokuserad på att granska spalten.

I övrigt då? Ljusterö i helgen som sagt. Ivan låg mycket på golvet och tränade. Får han ihop armar och ben kryper han när som helst. Han drar upp benen och skjuter på framåt. Drar med armarna också för att komma framåt. Dock inte samtidigt och tur är väl det. Han får gärna vänta lite till. Men hans mor kröp vid fyra månaders ålder så han kanske inte vill "vara sämre". Klart är att han inte ligger kvar där man lämnade honom i alla fall... Ivan håller nu gärna i saker och greppar rätt ofta när man håller fram nåt. Han skrattar också på riktigt nu, inte bara ler. Det kommer små "ha ha" ibland. Det låter så sött :) I lördags var han så otroligt nyfiken när vi åt middag. Han skulle spana på allt och alla (som vanligt visserligen). Mamma och jag bestämde oss för att ge honom lite potatis som vi mosat ner i mjölk. Ivan blev överlycklig och satt och bubblade av glädje. Dock är han nog i alla fall allergisk (eller överkänslig) mot mjölk. Utslagen kom tillbaka i helgen så vi slutade med ersättningen direkt. Kanske beror utslagen på att vi varit dåliga med att smörja honom men vi chansade inte. Ska göra ännu ett test när vi smörjt honom så att han är mjuk som sammet i skinnet och då vara noga med att smörja hela tiden och se om utslagen ändå kommer. Det kan vara så att han helt enkelt blir för torr... Vi undersöker och återkommer.