Så här ligger det till...
Jag är gravid. Jag har idag gått in i vecka 16 (15+0). Eftersom åtminstone en person vill följa pyrets väg till födseln den 20 december så har den här bloggen skapats.
En liten sammanfattning av de här första veckorna:
Så här långt har graviditeten varit tung milt uttryckt. Har mått riktigt illa och har inte kunnat få i mig mat. Det har gjort mig trött och svag. Jag har gått ner sju kilo men det har börjat vända. Ett tag hade jag också lågt blodtryck och vila var det enda som funkade. Sakta men säkert går det uppåt och sakta men säkert kan man nu se att jag är gravid. Under nästan två månader kunde jag inte ta mig till jobbet. Nu jobbar jag halvtid men har ändå rätt långa dagar eftersom jag pendlar flera timmar per dag. Oerhört skönt att vara igång i alla fall. Att ligga hemma i soffan/sängen är inte kul i längden...
Om tre veckor är det dags för ultraljud. Det ska bli otroligt spännande! Vi har ju sett pyret en gång i vecka 9 eftersom jag hade en blödning och gjorde en koll för att se att allt var okej. Det var det (andra gången iaf, första ultraljudet i vecka 8 visade inget foster och det var en låååång vecka innan vi fick veta att den lill* var okej) men det kan ha hänt mycket sedan dess. Är lite orolig för att den tagit skada av att jag inte kunnat äta. Men jag kan inte vara orolig hela tiden. Men den får snart gärna sparka lite så att jag vet att den är där :)
Pust så varmt det är. Jag tål inte värme men jag tror att det är ännu värre nu när jag bär på pyret. Den är inte tung på något vis men ändå. Jag har inte varit mig själv sedan jag blev gravid. Sitter nu med en blöt handduk på ryggen för att kyla ner kroppen. Hade det på jobbet idag också och det framkallade en del skratt. Men så får det vara, jag måste svalka ner kroppen om jag ska orka. Tågresorna är fruktasvärda värmemässigt. Hade blöt handduk på huvudet idag för annars hade jag inte tagit mig hem. Uffes föräldrar bor längs pendlingsvägen också men jag vill inte stanna där om jag inte måste. Dom ska inte behöva "passa" mig. Fast det är skönt att veta att jag kan stanna om jag måste.
