Ett nytt liv

Lördag. Ivan var beräknad att få åka till operation någon gång mellan 9.30 och 10. Eftersom vi vet hur Ivan beter sig när han inte får mat så hade jag gjort allt för att han inte skulle behöva väckas i onödan. Han hade fått sin skjorta, jag hade tagit tempen och sådana saker. Vid kvart över 8 kom grannfamiljen in i vårt rum. Med en gallskrikande unge. Tack för den... Naturligtvis väckte hon Ivan. Med hjälp av napp och Ivans gosedjur lyckades vi på något vis få Ivan att hålla sig riktigt lugn. Strax före 10 fick vi åka in till operation. Jag följde med Ivan hela vägen, vägrade lämna honom tidigare än jag behövde. Sen blev det till att fördriva tiden. Jag försökte sova men det gick absolut inte att slappna av med Ivan på operation. Dessutom kändes det sådär att lämna Uffe själv. Vi tog en promenad i vårsolen istället. Jag fick lite mat i magen också. 11.40 ringde dom på oss att det var klart att gå till uppvaket. Uffe och jag såg den lille gossen ligga i sin säng och sova sött. Jag trodde att han skulle vara mer olik sig men det var min lilla Ivan. Bara en av oss fick sitta hos honom så vi turades om lite. Efter två timmar fick vi åka upp på avdelningen. Ivan sov vidare till 15. Då skulle han få medicin, vaknade och blev jättearg. I nästan tre timmar skrek han sen mer eller mindre oavbrutet. Det troliga var att det handlade om narkosgaser som satt i magen för det pruttades friskt. Men så småningom började han ta emot maten vi gav honom och hade fått ut så pass mycket luft att han i alla fall inte skrek hela tiden utan bara i kortare perioder. Kvällen gick vidare med magknipen, alvedon och skrikattacker. Dock hade vi vid det laget fått eget rum för att både vi mammor och barnen skulle få sova bättre. Ivan somnade vid midnatt.

Söndag. Klockan 3 var det dags för alvedon. Trodde Ivan skulle vakna. Vem skulle inte göra det om blöjan försvann och någonting stoppades upp där bak? Ivan var dock så trött att han tittade upp och sen bara sov vidare. Klockan 6 väcktes jag av en sköterska som sa att det skulle in folk i vårt rum. En treåring och dennes familj härjade runt så jag fick inte sova mer. Ivan vaknade dessutom av sin medicin vid 7. Sen dess har läkare tittat på honom och bedömt att vi fick åka hem. Så vi är hemma. Vi inväntade Ivans medicin kl 11 för att slippa väcka honom om han sov när vi kom hem. Han somnade visserligen i bilen men vaknade igen när vi närmade oss Täby. Totalt sen kl 9 imorse har ungen sovit en timme. Gaser är troligen problemet idag också. Han kommer till ro och somnar men vaknar sen efter en liten stund i vagnen. Att han inte får ha nappen är också jobbigt för honom. Han är ju van att ha den i munnen när han somnar men nu måste han klara sig utan napp. I två veckor. Det kommer nog bli jobbigt för både honom och oss men vi måste klara det. Problemet är att han då vill snutta på flasknappen och måste somna i knät. Sen ska man få ner honom i vagnen utan att han vaknar. Det kommer nog att bli lättare om ett par dagar när han är van att inte ha nappen längre.

Sammanfattningsvis. Jag är otroligt glad att Uppsala tog på sig att göra det här åt oss. 14 barn ska enligt uppgift ha opererats i helgen. Jag hade absolut inte velat vänta till i höst. Man skulle kunna tro att det var kaos på avdelningen med en sådan invasion av stockholmare. Men det var det inte. Eller ja, med rummen var det ju lite knepigt men det fanns massor med personal som hela tiden kollade att allt var bra med Ivan och oss. Kirurgerna har varit toppen. Trots kort tid för planering funkade inskrivningen bra. Ja, allt annat också för den delen. Jag kan inte nog tacka alla som hoppade in extra den här helgen för att hjälpa oss. Det har varit en lång och jobbig helg på många sätt men den har underlättats av underbar personal. Så småningom kommer en bild på Ivan. Läppen ska bara få läka ihop lite och svullnad och blåmärken får gärna försvinna. Han ska vara tejpad nu i fyra veckor. Sen är han "klar". :) Han skrattar redan även om man ser att det blir lite ansträngt då. Lilla gubben, han har varit en pärla hela helgen. Så otroligt duktig!

I natt vill jag sova. Totalt på tre nätter har jag fått ihop nio timmars sömn. Hur jag fortfarande kan stå på benen vet jag inte men jag sitter och svajar... Jag la mig för att sova på eftermiddagen med ett åskväder precis ovanför huset och branden i centrum gjorde att jag vaknade till. Även om vi nu sover själva i natt så måste jag upp och "pillra" Ivan vid 3 och 7. Men det är nog sista natten han måste ha "full" alvedondos. Nåja, nu postar jag innan jag kommer på 111 andra saker jag måste få med också ;)