Over and out
Nu lägger jag ner den här. Min nya blogg finns på paaventyr.wordpress.com, följ gärna med dit!
Ivan på utflykt
Skriver ett nytt inlägg eftersom jag gärna vill ha radbrytning när jag börjar med något nytt... Idag har Ivan och jag varit inne i stan. Det är första gången vi åkt kommunalt. Imorse hade inte Ivan rapat när vi kom på tåget så vi plockade upp honom ur vagnen för att få honom att rapa. Ivan tittade sig storögt omkring. På tunnelbanan somnade han sen.
Jag skulle först träffa "Leksand". Vi gick och fikade och då vaknade Ivan och var lite social. Han charmade ju naturligtvis Elin. Sen tog Elin och jag en långpromenad och Ivan somnade igen. Elin behövde gå och jag tog Ivan och åkte till Globen för lunch med Uffe. Ivan vaknade under lunchen men var glad och låg snällt i vagnen. Sen fick han träffa Uffes chef, som naturligtvis blev charmad. På vägen hem fick Ivan sitta i knät både på tunnelbanan och på Roslagsbanan. Tunnelbanan var inte så rolig men på Roslagsbanan stod Ivan upp och skrek/pep av skratt. Han charmade en tant med sin entusiasm. Sen var han trött och somnade direkt när jag la honom i vagnen. Slutsatsen blir alltså att det funkar bra att åka kommunalt med en Ivan.
Nu ligger Ivan på golvet och skriker av skratt. Leksakerna bara flyger omkring honom, så uppe i varv är han. Det lär ta ett tag innan han somnar... Men han "måste" ligga där för han har ont i magen och det brukar bli bättre när han är aktiv och jobbar ut lite prutt...
Ny blogg kommer...
Fick idag svar på min fråga om varför radbrytningar inte fungerar i min blogg. Jag måste använda en annan webbläsare för att det ska fungera. Thats it. Jag byter blogg. Jag vill själv välja vilken webbläsare jag ska ha. Nu ska jag bara komma på vad min nya blogg ska heta.
Annan blogg?
Okej, nu är jag trött på att radbrytningen inte fungerar på den här bloggen. Mina långa inlägg blir ju inte direkt lättare att läsa när den inte radbryter där jag vill. Någon som har tips på en annan, bra, bloggsida?
Nu har det varit lördag
...och vilken skillnad det är! I och med att Ivan får ha nappen är han inte lika missnöjd över att ligga i vagnen. Jag kan gå ut och handla mat, jag kan gå ut på promenad igen. Det är så otroligt skönt! Idag har vi varit ute och gått med mammagruppen. I två timmar var vi ute!
I helgen var vi i Bålsta. Uffes föräldrar var barnvakter igen. Vi var och såg när vår kompis klättrade nerför en vägg. Och på söndagen träffade jag min kompis från Högskolan i Gävle. Jysses vad länge sen det var vi sågs! Vi knatade runt i Stockholm och blev smått däckade av solen...
Ivan har, i alla fall vissa nätter, börjat sova lite tidigare. Det är alltmer sällan vi behöver vara uppe efter 1. Igår somnade han kl 23. Det hela handlar lite om att jag styr hans sömn. Jag vet hur länge han är vaken sista passet innan natten och kan styra lite. Jag kan hålla honom vaken lite extra för att han ska ta sin sista sömn så att det "passar" bättre in med vår dygnsrytm. Jag hoppas på att vänja in honom att somna 23-23.30 och sen skjuta sakta men säkert tillbaka till 21 ungefär. Han är för övrigt på väg att somna nu. Frågan är om det är för natten. Är det det så är det rekord...
Jag ska börja söka nytt jobb. Jag riskerar att få sparken på grund av effektivisering. Det är nog lika bra att ligga ett steg före och söka nytt. Vi har hittat ett hus också. Men om vi kan köpa det eller inte vet jag inte. Men får jag behålla jobbet så måste vi ju flytta. Jag kan inte pendla härifrån och ända till Västerås när jag har en Ivan. Jag skulle ju vilja se honom mer än på helgerna... Svar på om jag får sparken eller inte får jag inte förrän i höst dock så det är inte lätt att veta nu hur vi ska göra. Vi ska kolla på huset på söndag i alla fall.
När är det lördag?
Det är omöjligt att få Ivan att sova utan sin napp. Jag har försökt nu hur länge som helst. Jag är trött. Ivan borde också vara trött. Ännu klättrar han dock på mig, på soffan, ska vända sig, leker med sin gosekatt. Verkar inte alls vilja sova. Med tanke på hur lite han ätit under kvällen och natten kommer han troligen inte att sova speciellt länge när han väl somnar heller. Skulle ju vara roligt att hinna med några timmars sömn...
Jag vet att folk tycker att jag ska lägga Ivan och säga god natt och få honom att inse att han ska sova. Det funkar med nappen rätt ofta. Man får gå och stoppa in nappen några gånger men till slut somnar han. Utan napp går det inte. Han ligger i vagnen en stund och börjar sen illvråla. Inte så kul att ha det så när det stegrar sig mer och mer. Jag kan inte låta honom låta så och låta honom skrika sig till sömns.
Fasen vad skönt om Ivan var så stor nu att jag bara kunde säga "god natt, släpp när du går och lägger dig" och sen gå och lägga mig själv. Riktigt så enkelt är det ju inte. Uffe har gått och lagt sig för mer än 1.5 h sen och det börjar dessutom bli varmt att sitta med ett element i den här redan övertempererade lägenheten. Vi brukar ju turas om att sitta med Ivan så att den andre får "vila" lite från värmen. Idag var Uffe dock så trött att han ville sova. Jag trodde inte att jag skulle behöva sitta uppe så här länge. Trodde Ivan skulle vara vaken till 1 max. Nu verkar han lugna ner sig lite. Dock ligger han i soffan så jag bör flytta honom till vagnen...
Edit: kul att det här med radbrytning funkar så bra på den här bloggen...
Det var så roligt...
...jag måste skratta!
Fängelse?
Vad jobbigt det är att vara så låst som jag är nu. I och med att Ivan inte kan ha nappen så har jag svårt att gå ut. Han kommer inte till ro i vagnen utan man måste sitta med nappflaskan i munnen på honom tills han somnar. Ofta blir han övertrött innan han äntligen somnar vilket innebär gallskrik. Jag försökte nyss att gå ut för att hämta ett paket på posten. Tänkte att Ivan väl somnar i vagnen. Icke. Bara att gå hem igen när ungen tog i från tårna och skrek. Känner mig lite som en fånge i mitt eget hem. Det är fint väder och det skulle vara skönt att kunna gå ut men jag kan inte. Ivan sover ju så himla korta stunder också så det är svårt att hinna gå ut då. Speciellt när jag oftast måste hinna pumpa på den där korta tiden. Gud vad jag längtar till lördag när vi får börja använda napp igen!
Jahaja. Jag tänkte att jag skulle hinna skriva lite om allt annat som hänt också men Ivan är vaken igen. Bara 25 min sov han nu trots att han var så förbannat övertrött när han somnade. Fy fan vad det här tar på krafterna.
Ivan på väg tillbaka
Idag har Ivan varit som han brukar, sprattlig. Jag har försökt att byta på honom men direkt när han hamnar på skötbordet så vill han vända på sig. Samma sak när jag lagt honom i soffan eller i vagnen. Till och med i babysittern har han försökt vända sig. Han gillar verkligen att ligga på mage. Och nu när han börjar återfå sina krafter skulle han verkligen behöva få röra på sig. Han klättrar ju på väggarna...
Ivan äter som en gnu nu i alla fall så han har återfått aptiten. Han äter så mycket att min mjölk inte längre räcker till. I och med att han varit så dålig i magen har jag inte velat blanda i ersättning i mjölken utan har fått plocka upp en hel del mjölk ur frysen. Vad skönt det är att ha ett reservlager nu!
Ännu har Ivan inte helt återfått humöret. Till och från är han hur glad som helst. Däremellan är han lite småbitter. Och i vissa perioder helt hysterisk. Jag tror att han saknar sin napp. Dessutom är han trött eftersom han sover mindre på nätterna och dessutom knappt sover någonting alls på dagarna. Han blir övertrött helt enkelt och så får han inte ens ha sin napp och då är livet för jävligt. Men nu är det snart bara en vecka kvar tills vi får återinföra nappen i det här huset.
Imorgon ska vi till barnläkaren. Anledningen är att vi måste byta plåstret på Ivans läpp. Jag kunde göra det själv eller vända mig till BVC sa dom i Uppsala. Tack, men jag gör det gärna inte själv... Det ska tvättas och dessutom ska vi rycka lite i stygnen och se om dessa lossnar. Det läker tydligen snyggare om det går att få bort något stygn.
Här håller vi för övrigt på att boka semestrar också. Två utlandsresor blir det för unge Ivan i år. Dels ska jag ta honom med till Malax och sen åker vi på en kort resa till Riga.
Varför?
Vad har jag gjort för fel som fått en son som inte fattar när det är läggdags? Hur kan alla andra fått barn som går och lägger sig i tid? Jag är så jävla less på att sitta uppe så här på nätterna. Om mindre än sju timmar ska jag upp för att pumpa, oavsett om Ivan är vaken eller ej. Allt för att vara "klar" när Uffe går till jobbet. Har Ivan inte vaknat då så har jag svårt att somna om efter det. Jag vet ju att han snart kommer att vakna. De nätter som varit nu har jag dessutom behövt gå upp för att ge Ivan värkstillande så då har jag fått gå upp kl 3 och kl 7.
Ivan hade faktiskt börjat sova ett längre pass på eftermiddagen. Innan operationen. Nu sover han kortare natt med ett par timmar plus att han knappt sover nåt alls på dagarna (idag totalt ca en timme sen kl 10). Det innebär att jag hela tiden måste stå ut med gallskrik eller gnäll vilket tär oerhört på krafterna när man inte får någon paus i det.
Hur som helst. Nu avbryter jag för Ivan somnade efter mycket om och men precis. God natt!
Ivans mage
...är fortfarande inte bra. I perioder skriker han. Och då menar jag skriker... Imorse höll han på och först gnällde rätt kraftigt i 45 min och gallskrek sedan lika länge. Sen har det dock varit rätt okej. Han är väldigt gnällig till och från men det är inte gallskrik i alla fall. Hoppas verkligen att det här går över snart och att vi får tillbaka vår lilla solstråle. Idag har det ändå kommit ett par leenden. Så här ser han ut nu:
Kväll från helvetet
Magknip (tror dock att det blivit bättre sen han hävde ur sig lite skit). Övertrötthet. Att ha sovit 1 h och 15 min sedan klockan 9 imorse sätter sina spår. Vad vi än gör är det gallskrik här nu. Stackars liten! Och inte kan vi ge honom nappen heller :( Jag vill inte att han ska behöva somna av utmattning egentligen men hoppas att han snart får komma till ro en stund.
Förlåt...
På något jävla vänster funkar inte radbrytningen på mer än ett ställe i förra inlägget. Kul. Men ni orkar nog inte läsa till slutet ändå ;)
Ivan har en hel överläpp...
...men om den är stel eller inte återstår att se ;)
Ja, då är vi så hemma från Uppsala igen. I fredags morse (kl 8) skrevs vi in. Natten till fredagen var varm och jag fick bara sova två timmar på grund av att jag låg på soffan för att kunna ha Ivan där och låta honom sova så mycket som möjligt. Upp 5.30 för att hinna iväg. Inskrivningen tog en timme och vi träffade flera olika personer, tex narkosen, kirurgen, den "vanliga" läkaren och sjuksköterskor. Sen fick vi se avdelningen och så var vi klara. Vi kunde då göra vad vi ville men skulle vara tillbaka på avdelningen kl 18. 8.5 timme att slå ihjäl. Vi gick till Uffes patienthotell och fixade det klart. Vi tog en tur på stan och åt (fy fan vilket ställe... dålig service var bara förnamnet. Uffe blev dock erbjuden citron i sin öl). Tillbaka till sjukan för att pumpa mjölk och sen ut för att äta middag. Vi var tillbaka i tid och kvällen gick åt till att hålla Ivan borta från vårt rum. Vi hamnade nämligen i samma rum som en liten flicka som somnade kl 19. Hon vaknade dessutom av att man andades (jo, jag tar i men viska kunde man inte göra för då vaknade hon) så vi höll oss borta så hon skulle få sova. Det gick så där. Jag behövde ju natta Ivan så småningom och då väckte vi henne i alla fall. Sedan höll hon och Ivan låda om vartannat i stort sett hela natten. Sovtid två timmar. Uppdelat med ca 100 pauser dock. Vi behövde ju båda mata våra barn inför fastan också. Under kvällen badade vi Ivan enligt konstens alla regler. Ivan älskade badkaret och jag och framför allt Uffe var blötare än Ivan när det hela var över...
Lördag. Ivan var beräknad att få åka till operation någon gång mellan 9.30 och 10. Eftersom vi vet hur Ivan beter sig när han inte får mat så hade jag gjort allt för att han inte skulle behöva väckas i onödan. Han hade fått sin skjorta, jag hade tagit tempen och sådana saker. Vid kvart över 8 kom grannfamiljen in i vårt rum. Med en gallskrikande unge. Tack för den... Naturligtvis väckte hon Ivan. Med hjälp av napp och Ivans gosedjur lyckades vi på något vis få Ivan att hålla sig riktigt lugn. Strax före 10 fick vi åka in till operation. Jag följde med Ivan hela vägen, vägrade lämna honom tidigare än jag behövde. Sen blev det till att fördriva tiden. Jag försökte sova men det gick absolut inte att slappna av med Ivan på operation. Dessutom kändes det sådär att lämna Uffe själv. Vi tog en promenad i vårsolen istället. Jag fick lite mat i magen också. 11.40 ringde dom på oss att det var klart att gå till uppvaket. Uffe och jag såg den lille gossen ligga i sin säng och sova sött. Jag trodde att han skulle vara mer olik sig men det var min lilla Ivan. Bara en av oss fick sitta hos honom så vi turades om lite. Efter två timmar fick vi åka upp på avdelningen. Ivan sov vidare till 15. Då skulle han få medicin, vaknade och blev jättearg. I nästan tre timmar skrek han sen mer eller mindre oavbrutet. Det troliga var att det handlade om narkosgaser som satt i magen för det pruttades friskt. Men så småningom började han ta emot maten vi gav honom och hade fått ut så pass mycket luft att han i alla fall inte skrek hela tiden utan bara i kortare perioder. Kvällen gick vidare med magknipen, alvedon och skrikattacker. Dock hade vi vid det laget fått eget rum för att både vi mammor och barnen skulle få sova bättre. Ivan somnade vid midnatt.
Söndag. Klockan 3 var det dags för alvedon. Trodde Ivan skulle vakna. Vem skulle inte göra det om blöjan försvann och någonting stoppades upp där bak? Ivan var dock så trött att han tittade upp och sen bara sov vidare. Klockan 6 väcktes jag av en sköterska som sa att det skulle in folk i vårt rum. En treåring och dennes familj härjade runt så jag fick inte sova mer. Ivan vaknade dessutom av sin medicin vid 7. Sen dess har läkare tittat på honom och bedömt att vi fick åka hem. Så vi är hemma. Vi inväntade Ivans medicin kl 11 för att slippa väcka honom om han sov när vi kom hem. Han somnade visserligen i bilen men vaknade igen när vi närmade oss Täby. Totalt sen kl 9 imorse har ungen sovit en timme. Gaser är troligen problemet idag också. Han kommer till ro och somnar men vaknar sen efter en liten stund i vagnen. Att han inte får ha nappen är också jobbigt för honom. Han är ju van att ha den i munnen när han somnar men nu måste han klara sig utan napp. I två veckor. Det kommer nog bli jobbigt för både honom och oss men vi måste klara det. Problemet är att han då vill snutta på flasknappen och måste somna i knät. Sen ska man få ner honom i vagnen utan att han vaknar. Det kommer nog att bli lättare om ett par dagar när han är van att inte ha nappen längre.
Sammanfattningsvis. Jag är otroligt glad att Uppsala tog på sig att göra det här åt oss. 14 barn ska enligt uppgift ha opererats i helgen. Jag hade absolut inte velat vänta till i höst. Man skulle kunna tro att det var kaos på avdelningen med en sådan invasion av stockholmare. Men det var det inte. Eller ja, med rummen var det ju lite knepigt men det fanns massor med personal som hela tiden kollade att allt var bra med Ivan och oss. Kirurgerna har varit toppen. Trots kort tid för planering funkade inskrivningen bra. Ja, allt annat också för den delen. Jag kan inte nog tacka alla som hoppade in extra den här helgen för att hjälpa oss. Det har varit en lång och jobbig helg på många sätt men den har underlättats av underbar personal. Så småningom kommer en bild på Ivan. Läppen ska bara få läka ihop lite och svullnad och blåmärken får gärna försvinna. Han ska vara tejpad nu i fyra veckor. Sen är han "klar". :) Han skrattar redan även om man ser att det blir lite ansträngt då. Lilla gubben, han har varit en pärla hela helgen. Så otroligt duktig!
I natt vill jag sova. Totalt på tre nätter har jag fått ihop nio timmars sömn. Hur jag fortfarande kan stå på benen vet jag inte men jag sitter och svajar... Jag la mig för att sova på eftermiddagen med ett åskväder precis ovanför huset och branden i centrum gjorde att jag vaknade till. Även om vi nu sover själva i natt så måste jag upp och "pillra" Ivan vid 3 och 7. Men det är nog sista natten han måste ha "full" alvedondos. Nåja, nu postar jag innan jag kommer på 111 andra saker jag måste få med också ;)
Någon som trodde?
...att Ivan skulle somna för två timmar sen? Nej, tänkte väl det. Han är fortfarande vaken men nu är han rätt trött och det är nog bara en tidsfråga innan han somnar. Det har jag i och för sig trott i en timme nu ;) Det är nu fem timmar sedan han sov senast. Fattar inte hur han orkar.
Kom på att jag måste packa inför Uppsala imorgon. Vi ska vara på inskrivning kl 8 (ja, knappt någon idé att gå och sova) så det blir avresa jättetidigt. Minst 1.5 h behöver vi ha på oss. Vi ska ju inte bara hinna dit, vi ska ju hitta till rätt avdelning också...
Jag måste komma ihåg att köpa en sele till vagnen. Son har nämligen börjat upptäcka världen från vagnen. Han har vänt sig i vagnen förr men nu har han börjat inse att man kan titta ut över kanten. Kanten är också väldigt god att äta på enligt uppgifter. Ännu har han inte varit på väg ur vagnen men jag vill inte ta några risker. Så som den ungen far är det nog bäst att spänna fast honom när han ligger i vagnen. Så här såg det ut i helgen.
Och sen fick han syn på sin mamma och blev så här glad. Trollunge :)
