Midnatt råder, tyst det är i huset...

...för tillfället i alla fall. Ivan är så fruktansvärt trött men släpper inte taget. Han var så upprörd att jag gick och hämtade en napp. Han får inte använda det egentligen men eftersom plattan sitter i kan spalten inte breddas. Han kan inte hålla i nappen själv så jag får hjälpa honom. Sen han fick nappen har han varit hur lugn och avslappnad som helst. Vill dock inte vänja honom för mycket med napp. Efter operationen kan han inte ha napp på flera veckor och då är det dumt att vänja honom för mycket. När han är så här otröstlig känns det dock befogat.

Ivan har nu varit vaken sen före 16. Läser en bok om barns utveckling och tydligen är det här en fas som ska gås igenom... Intressant att veta lite vad han går igenom. Hjälper mig att bemöta Ivan på ett bra sätt.

Min rygg värker. Har inte fått lämna soffan på hela dagen. Ivan sover max 30 min i taget och vill äta hela tiden. Det tar på krafterna. Speciellt när jag inte får sova på nätterna heller... Jag är en sån som behöver mycket sömn dessutom, därav mitt tjat hela tiden.

Nä, det är jobbigt att skriva med bara en hand så nu slutar jag med det. Håll tummarna för att pojken snart somnar. Jag är rädd att han håller ut ett par timmar till. Det kommer inte min rygg att palla. :(

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0