Berg- och dalbana
Livet som gravid är konstigt. Från att ha haft så pass ont överallt att jag inte kunde gå har jag nu lite småkänningar i rygg och i händerna. Ibland trycker det lite i bäckenet. Jag känner mig otymplig och det buffar inifrån magen men det är också enda tecknena på att jag ens är gravid. Igår kväll tyckte jag att lillen varit så lugn så länge att jag till och med väckte honom bara för att se att han fortfarande mådde bra... Men jag klagar absolut inte över att det känns mycket lättare. Jag vet att det kan vända när som helst och det är ju ändå skönt att må bra så mycket som möjligt. Tycker bara att det är konstigt att det går så upp och ner.
Nu är det bara fyra dagar kvar till beräknad förlossning. Fyra! Jag tycker verkligen att det är dags att han kommer nu. Ja, jag vet, jag har skrivit det i evigheter nu men ändå... Skulle vilja slippa föda närmare jul eller under julhelgen. Om jag ligger på BB på julafton spelar mindre roll men jag tänker på när lillen sen ska fira sina födelsedagar. Födelsedagar ska vara speciella för just den personen som fyller. I alla fall när man är liten.
Jag är så nyfiken nu på hur han ser ut, min lille pojk. Vems humör har han ärvt (åh, snälla, låt det bli Uffes...)? Vem är han? Jag känner honom ju "bäst" just nu. Vet när han är vaken. Vi ligger ofta och kommunicerar när vi ska sova. Ivan buffar med knät eller foten och jag stryker med handen. Tar Ivan bort foten, tar jag bort handen och då är foten snart där igen och vill ha kontakt. Jag pratar mycket med honom också även om det känns fånigt att gå runt och prata högt när man är ensam hemma...
I dag ska jag knata ner till centrum. Borde göra mig klar och gå så tidigt som möjligt för att slippa så mycket övrigt folk som det bara går. Händelsen i fredags avskräckte mig och jag vägrade gå in i centrum i helgen. I går tog jag mig ner men bara för att Uffe följde med och skulle hjälpa mig att bära hem mjöl och sånt så att jag kan baka lite bröd om jag orkar och vill.
Jag vill köpa en gran. Det är ju snart dags! Den kan ju stå på balkongen om vi inte vill klä den än. Men ska vi fira jul här som det troligen blir så vill jag ha en gran. Nu ska jag ta en dusch. Sen fixa lite småsaker och sen gå ner till centrum. Lika bra att få det avklarat innan jag ångrar mig...
Nu är det bara fyra dagar kvar till beräknad förlossning. Fyra! Jag tycker verkligen att det är dags att han kommer nu. Ja, jag vet, jag har skrivit det i evigheter nu men ändå... Skulle vilja slippa föda närmare jul eller under julhelgen. Om jag ligger på BB på julafton spelar mindre roll men jag tänker på när lillen sen ska fira sina födelsedagar. Födelsedagar ska vara speciella för just den personen som fyller. I alla fall när man är liten.
Jag är så nyfiken nu på hur han ser ut, min lille pojk. Vems humör har han ärvt (åh, snälla, låt det bli Uffes...)? Vem är han? Jag känner honom ju "bäst" just nu. Vet när han är vaken. Vi ligger ofta och kommunicerar när vi ska sova. Ivan buffar med knät eller foten och jag stryker med handen. Tar Ivan bort foten, tar jag bort handen och då är foten snart där igen och vill ha kontakt. Jag pratar mycket med honom också även om det känns fånigt att gå runt och prata högt när man är ensam hemma...
I dag ska jag knata ner till centrum. Borde göra mig klar och gå så tidigt som möjligt för att slippa så mycket övrigt folk som det bara går. Händelsen i fredags avskräckte mig och jag vägrade gå in i centrum i helgen. I går tog jag mig ner men bara för att Uffe följde med och skulle hjälpa mig att bära hem mjöl och sånt så att jag kan baka lite bröd om jag orkar och vill.
Jag vill köpa en gran. Det är ju snart dags! Den kan ju stå på balkongen om vi inte vill klä den än. Men ska vi fira jul här som det troligen blir så vill jag ha en gran. Nu ska jag ta en dusch. Sen fixa lite småsaker och sen gå ner till centrum. Lika bra att få det avklarat innan jag ångrar mig...
Kommentarer
Trackback
