Ett nytt liv

Jysses. I dag har jag haft ont. Behövde gå till affärn på lunchen eftersom jag inte hade någon lunchlåda med mig. Jag gick bredbent, med myrsteg och sakta, allt för att det gjorde så ont i rygg, lår, ljumskar och rumpa. Jag trodde helt ärligt att Astrid 90 år skulle springa förbi mig med sin rullator. Jysses vad jag känner mig mjäkig (ja, nu kommer Uffe säga att jag får vara mjäkig eftersom jag är gravid). Var dessutom tvungen att vila när jag kom hem från jobbet. Intressant att få en inblick i hur livet kommer att vara om en si så där 40-50 år.

Är ju annars hos Uffes mamma den här veckan. Uffe är nu i Ryssland och jag trodde nästan att förlossningen skulle sätta igång i dag bara just därför. Ännu ingenting dock så jag antar att han hinner hem igen i slutändan. Uffes mamma har bjudit på god mat och nu sitter en katt och jamar åt mig. Jag ägnar den tydligen inte tillräckligt mycket uppmärksamhet.

Imorgon är jag ledig igen. Och ska återigen till barnmorskan. Inget mer inplanerat. Hade tänkt gå upp i lägenheten och småfixa lite (ligger saker överallt...) men jag får se om jag orkar. Det beror helt på hur kroppen mår imorgon.

Och nu är ringen borta. Vaknade i natt och ringen verkligen spände om fingret. Så fort fingret minskat i omfång tog jag av ringen. Den får nog vara av tills dess att pyret är här. Känner mig lite naken, är ju så van att ha ringen där. Att snurra på den. Att "rätta till" den. Tror hela tiden att jag tappat den tills jag kommer på varför den inte sitter där.

Bara 25 dagar kvar till beräknad förlossning i alla fall. Må jag slippa gå över tiden...