Ett nytt liv

Ja, det är faktiskt så. På söndag går jag in i vecka 21 vilket innebär att jag gått halva tiden och att nedräkningen börjar. Vissa tycker att det är tidigt att jag börjat titta runt på saker och funderat på hur vi ska lösa andra saker men i den här takten är det snart jul och vårt pyre kommer. Man vet ju heller inte hur man kommer att må de sista veckorna/månaderna så därför är det skönt att ha så mycket som möjligt klart tycker jag...

Jag har varit på ultraljud idag igen. Vi skulle kolla exakt hur stor spalten är. Det verkar vara en enkelsidig spalt som går genom läpp- käk- och gom. Hela vägen med andra ord. Det borde dock vara lättare att åtgärda än min spalt som var hela vägen men på båda sidorna. Barnmorskan (visst kallar ultraljudsmänniskorna så?) kollade också hjärnan för den kunde vara delad på något sätt om spalten gick helt i mitten. Det var den inte. Ögonen kunde också sitta långt isär men de gjorde dom inte. Vilken tur att vi inte visste om det där med hjärnan redan förra veckan, då hade man ju varit gråhårig av oroan vid det här laget!

Vi passade också på att fråga om det gick att se om det är en liten pojke eller flicka som bor där inne. Det var det inga som helst problem att se tydligen. "Vad vill ni ha?" frågade barnmorskan. "Det spelar ingen roll, vi är bara nyfikna" sa jag. "Då kan jag tala om att det är en liten pojke. Det är ingen tvekan om den saken." sa hon då medan hon zoomade in det som skulle föreställa en snopp och pekade. Så vi hade alltså rätt i vår gissning att det var en liten grabb som bosatt sig i magen... I dag var han inte lika glad över att komma med på bild. Han försökte hela tiden vrida sig bort när barnmorskan bråkade runt med ultraljudsapparaten.

Magen börjar för övrigt bukta riktigt skapligt nu. Kommer nog en bild rätt snart...