SF håller inte måttet

Nu har jag varit hos barnmorskan. Mina värden är bra fortfarande. Hon var nöjd med min vikt och mitt blodtryck. Så långt allting okej. Ivan har ett piggt och friskt litet hjärta och levde om (sparkade till och med hjärtmätarprytteln) men har enligt SF-måttet inte växt någonting sedan förra veckan. Veckan innan hade han växt i minsta laget. Barnmorskan trodde inte att det var någon fara utan trodde bara att han åkt ner ännu längre i bäckenet men ville inte riskera någonting utan skickade en remiss för ett nytt ultraljud. Spännande värre. Hade gärna sett ett till ultraljud men för kanske i vecka 30 och då för att få se det häftiga som förekommer där inne. Den här anledningen känns mindre munter. Hoppas på att få en tid helst imorgon annars är det verkligen dags för lillen att komma ut nu. Hör du det? Kom ut nu!

För den som inte vet vad SF-mått är... Man mäter magen vid varje besök från vecka 25 eller vad det nu var. Sen ska magen växa ungefär lika mycket hela tiden (ska följa en kurva). Min kurva har varit under medel hela tiden men inom ramen för vad som är okej. Dessutom har Ivan följt sin egen kurva väldigt fint fram tills nu. SF-måttet kan ju bli lite olika beroende på hur barnet ligger och behöver alltså inte säga så mycket. Men anledningen till att man mäter är att hålla koll på att allt är okej där inne. Det kan vara så att moderkakan (eller navelsträngen) inte ger lillen tillräckligt med näring och att han därmed inte växer och mår bra. Barnmorskan trodde som sagt inte att det är någon fara utan att han åkt ner som sagt men det är ändå skönt att det kollas upp. Om det är någon fara antar jag att man plockar ut honom rätt snart....

Det är alltså två dagar kvar till beräknad förlossning i dag. Två nätter i rad har jag haft en känsla inom mig att "i natt är det dags". Ingenting har dock hänt. Det blir säkert i natt istället eftersom det är "snökaos" i Stockholm. Blir det i natt tror jag nog att vi tar en taxi för det ser inte så jättekul ut ute. Det är igengrått och snöar rätt rejält. Är glad att jag kan sitta hemma och mysa. Skulle varit knepigt att ta sig till jobbet idag till exempel... Nu kan jag dessutom kolla skidskytte :)

Pust, kan dom inte ringa från Odenplan och berätta när jag får komma på ultraljud snart? För en sån sak tar jag mig ut i vilket väder som helst! Känns skönt att Ivan buffar runt där inne i alla fall. Jag vet ju att han är okej just nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0