Ensiffrigt...
Nu är det fasen bara nio dagar kvar till beräknad förlossning. Var hos barnmorskan idag och hon menade att han är så pass långt ner och ligger så stadigt att det är konstigt att jag inte har mer känningar än jag har. Hon menade att hon hade mycket svårt att tro att jag skulle behöva gå över tiden (alltså beräknad förlossning plus 14 dagar) i alla fall. Men hon sa också att hon trodde att det rätt snart skulle komma igång. Skönt som 17 att höra men jag får inte ställa in mig för mycket på det för då kan det nog bli jobbigt om det skulle börja dra iväg med dagar och ingenting händer.... Hon föreslog "färdknäppen" i alla fall. Det var det enda igångsättningsknepet hon trodde på.
Barnmorskan trodde i dag att Ivan skulle "landa" på 2.8-3 kg ungefär. Det låter väl helt okej? Ingen bautabebis men heller inte en undernärd en.
Beskedet om att lillen troligen är på väg snart fick mig att sätta igång och plocka en massa här hemma. Lite småplock till och sen dammsugning så är det så pass rent som jag vill att det minst ska vara. Hinner jag mer sen är det väl skönt men inget som måste göras. Jag har det mer i huvudet som "terapi". Har jag ingenting alls att göra är risken att jag blir tokig av väntandet om det drar ut på tiden. Ska koka i ordning nappflaskorna också så att dom är klara. Måste ju ha med mig ett par till BB (hjälp, jag måste ju göra hål i nappen också!). Min kompis berättade att när hon fick sin spaltpojk i måndags var det ingen som visste ett dugg om spalt så jag/vi måste vara förberedda på att tala om vad som kommer hända. Är ju ändå samma sjukhus vi ska föda på...
Har varit och klippt mig nu också. Så nu behöver jag inte tänka på det på ett par månader. Vill ha så få sådana saker som möjligt att tänka på i början. Uffe kan ju självklart ta hand om Ivan själv om jag behöver gå ut men ändå. Jysses vad fånig jag känner mig helt plötsligt :) Låter som vi inte ens kan gå utanför dörren på ett år eller så :) Men ni fattar säkert min poäng...
Imorgon ska jag försöka julhandla lite. 10 dec och inte en enda julklapp inhandlad. Är nog rekord...
Barnmorskan trodde i dag att Ivan skulle "landa" på 2.8-3 kg ungefär. Det låter väl helt okej? Ingen bautabebis men heller inte en undernärd en.
Beskedet om att lillen troligen är på väg snart fick mig att sätta igång och plocka en massa här hemma. Lite småplock till och sen dammsugning så är det så pass rent som jag vill att det minst ska vara. Hinner jag mer sen är det väl skönt men inget som måste göras. Jag har det mer i huvudet som "terapi". Har jag ingenting alls att göra är risken att jag blir tokig av väntandet om det drar ut på tiden. Ska koka i ordning nappflaskorna också så att dom är klara. Måste ju ha med mig ett par till BB (hjälp, jag måste ju göra hål i nappen också!). Min kompis berättade att när hon fick sin spaltpojk i måndags var det ingen som visste ett dugg om spalt så jag/vi måste vara förberedda på att tala om vad som kommer hända. Är ju ändå samma sjukhus vi ska föda på...
Har varit och klippt mig nu också. Så nu behöver jag inte tänka på det på ett par månader. Vill ha så få sådana saker som möjligt att tänka på i början. Uffe kan ju självklart ta hand om Ivan själv om jag behöver gå ut men ändå. Jysses vad fånig jag känner mig helt plötsligt :) Låter som vi inte ens kan gå utanför dörren på ett år eller så :) Men ni fattar säkert min poäng...
Imorgon ska jag försöka julhandla lite. 10 dec och inte en enda julklapp inhandlad. Är nog rekord...
Kommentarer
Trackback
