Ansträngande helg...
Den här helgen har det inte blivit någon vila alls. I alla fall inte för dom idrottare vi har tittat på. Uffe och jag har haft fullt upp hela helgen med att kolla på skidskytte och längdskidor om vartannat. Riktigt roligt har det varit och riktigt fina framgångar för de blågula. Hoppas att fler svenskar kan komma igång till februari då det ju är OS. Skulle vara kul med ett bra OS sett ur svensk synvinkel.
Jag har inte lika ont längre. Fredagen var verkligen min sämsta dag. Har haft rätt mycket känningar idag också till och från men det har varit hyfsat hanterbart i alla fall. Skönt tycker jag för även om jag ska vila mycket vill jag ändå kunna gå. Uffe fick gå och handla själv i dag till exempel för min ljumske sa emot. Just det spelar ju ingen roll men jag vill bara inte bli bunden till sängen eller soffan resten av tiden. Ska besikta bilen imorgon och skulle till exempel vilja gå på stan och kolla julklappar på samma gång. Men det blir till att se hur dagsformen är imorgon innan jag bestämmer mig för något.
Ivan rör sig inte mycket nu för tiden. Kanske har han börjat sova och vila upp sig inför förlossningen nu? Jag känner fortfarande en spark nu och då och det buffar till ibland men inte så där intensivt som för bara en vecka sen. Jag sover också mycket. Har sovit bra två nätter i rad (ovanligt nu för tiden!). Har ändå tagit en "tuppis" på eftermiddagarna. Ska bli skönt att kunna gå och vila när jag vill nu.
Jag har gått in i vecka 39 i dag vilket innebär att det är 13 dagar till beräknad förlossning. Jag tror att magen sjunkit rätt mycket men är inte säker. Så svårt att säga själv. Försöker jämföra bilder men där syns inte så mycket. Däremot när jag ligger ner tycker jag att rundningen på magen nu börjar längre ner. Magen ser i alla fall ut så här nu.
Rätt mycket bristningar har jag fått också men dom syns tack och lov inte på bilderna :)
Imorgon föds Ivans blivande kompis N. Dom är ju beräknade till samma dag men N kommer att födas genom kejsarsnitt. Lite avis är jag allt att mamman A får träffa sin pojk redan imorgon. Ivan får komma när han vill nu. Förutom det onda i rygg, ljumskar och bäcken känner jag dock fortfarande ingenting så än lär det nog dröja innan han är här. Senast om fyra veckor lär han vara här i alla fall men jag hoppas på att inte behöva gå över tiden åtminstone.
Gäsp, trött igen. Borde ha varit ute en sväng och fått luft men samtidigt vet jag ju hur det gick sist jag försökte med det... Dags att ringa mamsen och prata julklappar i alla fall. Hej på er!
