Utgång

Igår hade Ivan haft barnvakt. Jag fyllde år och Uffe tog mig med in till stan. Först åkte vi upp i Globenhissen. Det var inte så bra väder så man såg inte så långt som man annars kunnat gjort men det var häftigt ändå. Höjden var inte alls läskig, det läskiga var hur ljudet studsade. Folk som stod på andra sidan tycktes stå precis bakom ryggen på en. Jag ska lägga in bilderna på datorn sen och kolla om det blivit något bra.

När vi åkt hissen klart hade vi lite tid att fördriva innan det var dags för middag på Mongolian bar. Precis som alltid var maten kanongod! Husets röda vin smakade dessutom mycket bra till! Vi åt tills vi nästan stupade. När vi kände oss nöjda drog vi vidare och mötte upp Uffes bror och våra kompisar. Det blev lite snack över ytterligare ett glas vin. Vi var hemma vid midnatt ungefär. Ivan var då fortfarande vaken och blev helt skogstokig och sprattlade och for :)

Idag skulle mina föräldrar ha kommit på middag. Jag känner mig dock inte helt okej. Redan igår när vi skulle sova kände jag mig hängig och fick ta en filt för att bli varm. Idag är jag konstig i halsen (den är sträv och ömmar) och känner mig seg. Vi tog det säkra före det osäkra och ställde in middagen. Vi får ta det en annan gång. Jag hoppas nu att Ivan inte blir smittad. Uffe var dålig i veckan, Ivan lite snorig i fredags och så nu jag. Vi har inte varit sjuka på hela vintern. Dålig timing att det kommer just nu när det drar ihop sig till operation.

Operation ja. Överstechefen på KS ringde. Vi pratade i 26 minuter. Ett sammandrag av det samtalet kommer, men inte idag. Ivan är lite kinkig nu.

Vi lyckades!

Vaknade av att telen ringde strax innan 10. Först undrade jag vem som hade mage att störa mig. Ivan har haft en pissig natt och vaknat för mat flera gånger och jag ville sova.... Tänkte att det kanske var överstechefen och svarade. Det var inte han. Men det var från vårdgarantin. Hon sa att vi skulle få en remiss till Uppsala och att operationen skulle bli av innan sommaren. "Det blir i Uppsala då. Om ni går med på det?" Går med på? Jag hade kunnat åka till Kiruna om det hade krävts!

Vilken lättnad att det faktiskt verkar som att det blir av innan sommaren. Helt hundra vågar jag inte ta ut något förrän vi har fått en kallelse men det känns bra just nu. Då börjar det bli dags att isolera oss. Vill inte att vi ska bli sjuka så att operationen inte kan genomföras av den anledningen. Jag vet ju inte när kallelsen kan dyka ner i lådan men jag hoppas på att få ett besked snart. Helst redan den här veckan även om det blir lite tight.

Totalt slut

Jäklar vad det här har tagit på krafterna idag. Man skulle kunna tro att en ångvält parkerat på mig. Eftersom jag gått igenom mycket sånt här själv sa jag att jag skulle hjälpa Ivan att INTE hamna i samma sits som mig. Ändå sitter vi här. I ett värre läge än jag någonsin varit i. Jag blev jätteledsen när jag fick veta att Ivan skulle födas med spalt och det enda positiva jag kunde se var att jag skulle kunna hjälpa honom bättre än vad mina föräldrar kunde hjälpa mig. Dom hade ingen erfarenhet, det har jag. Det hjälper föga nu.

Utseendemässigt får operationen gärna vänta. Ivan är så otroligt söt och har ett helt fantastiskt leende. Jag smälter lika mycket varje gång han plockar fram det :) Det är det här med tal och kommande operationer som oroar mig. Koordinatorn lovade Uffe att gomoperationen blir av i januari. Hur kan hon lova det? Kommer köerna helt plötsligt bara ha trollats bort? Alla operationer som måste skjutas upp nu blir av i höst. I höst ska även operationerna som är inplanerade i höst bli av. Något måste skjutas upp. Jag är skeptisk till att vi står högst i kö att få gomoperationen avklarad med en läppoperation precis innan.

Nu måste jag ta hand om sonen som ligger på golvet och inte är helt glad just nu.


Remiss?

Nu har jag kommit ännu lite längre i kampen. Jag har visserligen inte blivit uppringd av herr överstechef men det tror jag inte att jag kommer att bli heller. Däremot har jag pratat med en kvinna om att få komma till annat landsting. Vi får vända oss till andra men hon menade att det är långa köer överallt. Efter det ringde jag till Uppsala och frågade vad man skulle göra för att få komma dit. Man behöver en remiss från Vårdgarantienheten. Dessa skulle ju ringa upp mig så jag satte mig att vänta 20 låååånga minuter. Kvinnan från vårdgarantin tyckte att vår situation lät absurd. Hon skulle ta kontakt med "kliniken" (antar att det är kraniofaciala teamet hon menar). Om mina uppgifter (att operationen "ska" göras när barnet är 3-5 mån och att sjukhuset inte kan ta emot oss förrän Ivan är nio månader) stämde så skulle hon försöka få in oss på något annat sjukhus. Jag vet att det är långa köer till andra ställen också men det här är vårt sista hopp.

Kvinnan som svarade på numret i Uppsala sa att dom gjorde allt för att hjälpa Stockholm och att dom tar emot många av stockholmsbarnen. Det känns ändå som att det finns ett litet hopp. Vi får besked imorgon eller på torsdag hur det kan komma att bli.


Uppdatering om läget

Vi har idag ringt koordinatorn igen. Hon kan inte mer än beklaga att det blivit så här. Vi fick numret till överstechefen. Mycket mer kunde hon inte göra. Jag har försökt att nå denne överstechef som "råkar" ha hela dagen uppbokad med annat. Det sa en människa som svarade när jag ringde på numret jag fick av koordinatorn. Det konstiga var att han hördes i bakgrunden. Människan som svarade pratade med honom om mig.

Denne överstechef är huvudansvarig för så kallad "övrig plastikkirurgi". Vad det innebär? "Övrig plastikkirurgi omfattar flera patientgrupper med fokus på de transsexuella patienterna och de patienter som vårdas för avancerade trycksår." Är det så att Ivans operationstid gått till någon som är transsexuell och som vill byta kön blir jag TOKIG! Det var sådana personer (bland annat) som opererades samtidigt som mig som liten. Det var sådana som tog våra platser då. Fan om dom får våra platser nu. Okej om folk vill byta kön men det ska fan inte behöva ske på bekostnad av små barn.

I övrigt har jag försökt få tag på logopeden på KS. Jag vill diskutera språkproblem som eventuellt kan komma av det här. Jag har ringt vårdgarantienheten på KS för att se om det verkligen får gå till så här. Sist men inte minst har jag ringt på ett nummer och försöker få tag på någon som kan svara på om vi får söka oss bort till andra sjukhus. Det ska överstechefen också kunna svara på men han har ju inte tid i dag och människan kunde ju inte säga när han skulle kunna få lite tid över för mig. Jag har inte "tid" att invänta svar. Ska jag få tag på ett annat sjukhus så måste det ske snart. Det blir ju sommar även i övriga landet (tro det eller ej).

Morgondagens "lista"

Jag har nu funderat och suttit och kollat runt. Har fått en hel del tips av min kompis också. Tack! Imorgon blir en lång ringardag. Dagsordningen blir:

1. Ringa koordinatorn. Uffe ska prata med människan för att se vad hon har att säga. Vi har också diverse frågor. Bland annat hur det kan komma sig att tiden vi hade förra veckan nu totalt är borta. Att den inte ens finns i juni. Vi ska också fråga om man kan vända sig till andra landsting.

2. Ringa logopeden för att se om hon kan göra nåt åt situationen. Det handlar ju ändå om att förebygga så att hon inte ska behöva ha lika mycket med oss att göra sen. Hon ska tydligen vara väldigt bra att ha att göra med också.

3. Ringa våra egna kontakter. Ska kolla med min gamla tandläkare som var med och tryckte på om mina operationer en gång i tíden. Hon är pensionär sen länge men har en enorm respekt på KS. Frågan är bara om alla hennes kontakter gått i pension nu... Uffes ena kund på jobbet jobbar med sånt här och har dessutom en svåger som är harmynt. Kanske kan han hjälpa oss?

4. Vad är det som gäller med vårdgarantin? Hur länge ska man behöva vänta på operation? Det ska jag ringa och kolla.

5. Om vi får ta oss till andra landsting ska jag ringa till sju andra sjukhus och fråga om dom har kortare köer och om vi kan få komma dit. Man får bekosta resor och logi själv men det är det fanimej värt.

Jag ska kriga, vara en pain in the ass. För Ivans skull.

Köerna är nog 178 meter längre än på min tid

Ber om ursäkt för det som komma skall. Det kommer att bli svordomar.

Helvetes, jävla skit-sjukhus. Ivan skulle ju få operationstid 24:e maj. Nog fattade jag att det kunde bli uppskjutet men tänkte att om han är inplanerad så "tidigt" så hinner han få operationen gjort innan sommaren. Idag ringde dom från KS. Operationen är uppskjuten. I fyra månader. Det som ska göras (enligt KS själva) när barnet är 3-5 månader kommer att bli av när Ivan är minst nio månader. Det minsta han är förkyld kommer operationen att flyttas igen...

Anledningen till att det skjuts på operationen är dom enormt långa köerna. Och många barn har varit sjuka när det varit dags för deras operation så nu måste dom barnen få nya tider. Dessutom sa koordinatorn att ALLA läppoperationer var uppskjutna. Det är lögn. Min kompis son har fått en kallelse till operation bara dagar före Ivan skulle opereras.

Vad kan det här ge för följder?
1. Det måste gå minst tre månader innan gomoperationen kan göras när läppen väl är sluten. Skjuts det på gomoperationen KAN Ivan få problem med talet. Han kan göra som jag gjorde. Jag skapade egna ljud eftersom jag inte kunde säga de ljud jag skulle. Det resulterade i att jag haft jobbigt med varenda konsonant och haft svårt att göra mig förstådd under nästan 20 års tid.
2.  Dessutom ska rör opereras in under gomoperationen. Blir den senare får han rör senare. Då kommer han att höra dåligt rätt länge och på så vis också få problem med talet. Spaltbarn har ju svårare med sånt. Det pratades ju också om hörapparat till Ivan för att han hörde så pass dåligt. Vi skippade dock det för att han skulle få mindre saker att "bråka" med. Nu känns det som en dum idé.
3. Ivan är så stark i benen. Om jag håller honom i händerna drar han sig upp SJÄLV i stående ställning. Han kommer att gå eller vara nära att gå när det är dags för operation. Hur ska jag kunna hålla honom i schack så att han inte gör som mig och smäller upp hela operationen?

Vad göra nu? Jag ska ringa logopeden imorgon och hoppas på att hon kan hjälpa oss.Vi ska ringa koordinatorn igen. Vad har vi för möjligheter att välja annat landsting? Vi ska ringa koordinatorns överhuvud. Hur kan det vara så lite platser att det ska behöva bli så här? Om vi kan få komma till något annat landsting är det upp till oss att fixa det själva så i så fall måste vi ringa runt till alla sjukhus som kan tänkas kunna hjälpa oss. Gissar att det är helt fel läge för att få komma till något annat ställe heller när det är så nära sommaren. Jag tänker dock inte ge upp. Det handlar om min son och jag vill inte att han ska få samma helvete som mig. Jag vägrar sitta här och bara acceptera. Han kan få problem med tal och sånt oavsett men jag vill få ner riskerna.

Och till slut. Alla har sagt till mig att det gått framåt med sjukvården sedan jag var liten och att läkarna är så duktiga nu för tiden. Det är dom säkert. Men dom här satans köerna har inte gått framåt sen jag var liten. Tvärtom, så här förbannat illa var det inte på min tid trots att jag inte gjort annat än väntat på operationstider under min uppväxt.

Rolig sovställning

Men hur sött är det inte att ligga och sova med ena handen i munnen och ha den andra handen hållandes om foten? Tyvärr hann jag inte hämta kameran innan han ändrade position. Han måste för övrigt vara trött idag. Somnade vid 1.15 ungefär. Vaknade vid 7.15 och ville ha mat. Somnade dock medan han åt. Uffe knatade in med honom i vagnen igen och sen dess har han (Ivan alltså) sovit. Han sover väldigt oroligt dock. Han brukar ju behöva rapa för att sova bra men när han är så att han somnar mitt i maten brukar det inte gå.

Ivan hysterisk

Lilla, lilla Ivan... Vi var på föräldragrupp idag. Ivan var lite småtrött när vi gick. Han somnade dock inte på vägen och jag packade upp honom när vi kom fram. Under gruppmötet var han nyfiken och skulle titta på allt - som vanligt... Efter ett tag kändes han trött och jag tänkte passa på att ge honom lite mat innan han somnade. Innan han somnade ville jag be bvc-tanten kolla på Ivans utslag han har nu igen. När hon kollar så böjer jag mig ner för att ta upp en ny blöja (vi skulle passa på att väga också). Helt plötsligt hör jag ett vrål utan dess like. Jag inser att det är min son som skriker. Hans trötthet hade troligen blivit övertrötthet och det i kombination med att jag "försvann" gjorde honom rädd. Jag fick på ungen hans nya blöja, tog alla saker och for ut i en soffa. Ungen var nämligen helt otröstlig både med och utan napp och då är det illa... Det tog säkert fem minuter innan Ivan slutade gallskrika. Där satt jag med honom i knät och skulle försöka få på honom kläder och bädda ner honom i vagnen så att han skulle få sova. Han somnade direkt när vi gick.

När han sen vaknade igen åt han lite men det mesta rann ner på tröjan så jag tog bort flaskan. Det fick jag inte, han blev arg på mig... Han skulle sitta i knät och mysa med flasknappen i mun bara. Lillknatte... Det tog nästan en timme innan han blev sig själv igen.

Jag har märkt lite sådana här tendenser tidigare. Men då har det handlat om att jag bäddat ner Ivan i vagnen och vi ska gå ut. Ser han då inte mig så blir han ledsen. Jag får inte gå och hämta jackan eller gå och kolla att jag gjort ditten eller datten. Direkt när jag försvinner ur hans synfält gnäller han. Det är dock bara i den situationen jag märkt av det förr. Eller ja, när maten är slut och jag ska hämta mer kan han ju bli sur när jag går men då är han ju fortfarande hungrig och blir förbannad för att han inte får mat.

Bra tajming...

Ivan passade på att vara uppe till 2 i natt. Vaknade innan 7 och ville ha mat. Vaknade nu innan 9 och ville ha mat. Så j-a typiskt. 4.5 timmes  sömn blir det i natt för jag kan inte lägga mig igen. Eller kan och kan. Jag ska upp om 30 min igen och det tar en stund för mig innan jag kommer till ro. Anledningen till att vi ska iväg är att vi ska träffa min gamla tandläkare från min första tid. Tantan har varit pensionär i 20 år men vi har haft kontakt i alla år. Hon ringde igår och frågade om 12 var en bra tid att ses. Jag tyckte att det var kanon, jag skulle ju hinna sova rätt länge. Tji fick jag.

Hur hungrig kan man vara?

Jag värmer mjölk till Ivan. För vilken gång ikväll vet jag inte. Det verkar inte finnas någon botten i grabben och han kommer inte till ro och sover för att han vill ha mer att äta. Lika bra att han får äta nu också för annars vaknar han så tidigt för mat igen. Men så här mycket brukar han inte äta innan sovdags. Vi gjorde en stor flaska (i Ivan-mått mätt) mjölk som försvann i ett huj. Uffe fyllde på med ca 50 ml. Borta. Jag fyllde på med 50 ml. Borta. Så nu är det alltså dags för ännu mer. Brukar räcka mer än väl med den där första flaskan...

Kom att tänka på att det idag är ett år sedan det började märkas att jag var gravid. Vi hade varit ute och firat en kompis som fyllt 30. Alla drack ju både det ena och det andra. Alla utom jag. Vem var det som var "bakis"? Jo, jag. Har aldrig varit så "bakis". Uffe och hans brorsa gjorde hemgjord pizza som vi skulle äta. Det brukar vara gott men jag kunde inte få ner nåt alls. Jag mådde så illa, var så seg i skallen och så fruktansvärt trött att jag sällan varit med om maken. Det var början på den låååånga perioden jag mådde dåligt. Ända fram till midsommar höll det i sig.

Nu tystnade det i vagnen där jag la Ivan medan jag värmer mjölk. Kan han ha somnat i alla fall nu? Borde vara trött när han varit vaken sedan 21... Brukar ju inte somna så här sent längre heller. Ska kolla till honom nu. Sover han ska jag också sova. Jag är trött. Är han vaken ska jag ge honom mjölken, den är nog klar nu.

Bättre en tvättsvamp i vattnet än en badanka i handen

Ivan fick idag ta sig ett litet bad igen. Han älskar att bada och ser alltid så lycklig ut när vi skvätter vatten på honom. Eftersom han numera griper efter allt och vill hålla i, slicka och äta på allt så plockade vi fram den lilla badankan jag köpte för länge sedan. Den har inte haft så stort syfte. Förrän nu tänkte jag. Badankan togs emot med en stor portion skepsis. Ivan slog den ifrån sig och så var det inte mer med det. Däremot såg han tvättsvampen som låg och guppade på andra sidan badbaljan. Han måttade med fötterna och började sparka tvättsvampen fram och tillbaka med stor förtjusning. Så mycket för den ankan...

Den senaste tiden har Ivan varit otroligt nyfiken på vad Uffe och jag ätit. Han sitter och viftar med armarna och ser förväntansfull ut, han vill också smaka. Ibland har han fått smaka och ser då oerhört nöjd ut och skrattar gott. Jag ska göra egen barnmat tänkte jag men jag köpte en liten burk barnmat i helgen för att testa innan jag fått arslet ur och fixat maten. Har testat ge honom av den köpta maten (potatis och palsternacka för övrigt) men han gillar det absolut inte. Han spottar och hostar och nyser tills allt är borta igen. Undrar hur det kommer sig? När han fått lite potatis bara har han ju tyckt att det varit hur gott som helst. Vi fortsätter testa.

Igår somnade lillplutten redan 23.20! Vi trodde inte att det var sant. Sen sov han lite oroligt och jag fick stoppa nappen i munnen på honom flera gånger när han kinkade. Till slut ledsnade jag och lät honom vakna så att han fick lite mat istället. Det fungerade och sedan sov han fyra timmar innan nästa mål. Idag kommer han inte att somna lika tidigt. Han tog en liten tupplur och verkade nöjd. Sedan blev han plötsligt grinig och ville sova. Klockan var då bara 20.30 och det var lönlöst att försöka hålla honom vaken. Annars sover han riktigt bra nu. Somnar vid midnatt, senast klockan 1. Sover till 7-8. Äter och sprallar 30-60 min och sover sen ett par timmar till. I helgen sov han hela fyra timmar till både lördag och söndag vilket gav oss bra sovmorgnar.

Alla säger att Ivan är så tidig i utvecklingen. Han är så stark i kroppen redan. Han är ju bara fyra månader men kryper som sagt när som helst. Om man lägger honom på ett täcke på golvet ligger han inte längre kvar på täcket utan rullar sig av direkt. Han vill absolut inte sitta ner utan ska bara stå upp och överblicka allt som händer. Han står "själv" då han står för styrkan och jag "bara" håller balansen åt honom. Jag brukar sätta honom så vi sitter ansikte mot ansikte och så försöker jag prata med honom men se det går inte. Han tar spjärn med fötterna mot min mage och så pressar han sig upp. Han behöver ju inte ha alltför bråttom, vi behöver barnanpassa här först!

Ett sista inlägg för i natt

Ja, jag vet, jag ska gå och sova snart. Ivan somnade för en kvart sen. Sedan dess har jag suttit och bara myst med honom, pussat på honom och berättat hur mycket jag tycker om honom. Han är så mjuk och gosig. En helt underbar liten parvel. Helt otroligt hur mycket man kan älska sitt pyre! God natt!

Lite bättre

Ivan verkar piggare igen men jag ska i alla fall ringa och prata med vårdcentralen imorgon. Så här mycket som han har sovit idag har han aldrig sovit. Nu har han varit vaken i fyra timmar och jag hoppas att han snart ger sig. Brukar ta tre till fyra timmar efter sista tuppluren innan han somnar för natten. Jag hoppas dock att de långa sovstunderna på dagen idag inte påverkat hans nattsömn (som nu annars fungerar helt okej!).

Idag hade jag en massa mammor på besök här. Efter att en mamma behövt lämna återbud på grund av sjukhusbesök och en annan mamma bara inte dök upp så blev vi sju mammor. Det var trevligt och jag gör gärna om det igen. Den ena frågade dock om vi nyligen hade flyttat in. Hon tyckte att det såg ut så. Det är nog tur att jag börjat "operation rensning" redan. Den går ut på att sälja, kasta eller ge bort saker som jag inte använder. Vi börjar bli trångbodda nu när vi har en Ivan och jag måste göra lite mer plats.

Blurg vad trött jag är. Gick upp tidigt imorse för att förbereda inför mammaträffen. Jag är också oerhört trött på att pumpa nu. Jag har slarvat och är nu nere på att pumpa fyra gånger per dag. Det låter inte mycket men det känns så träligt. Så fort det är nåt ska jag planera in när jag måste pumpa för att få det att stämma. Jag vill ge Ivan så mycket mjölk som jag bara kan men oj vad glad jag skulle bli om jag kunde sluta pumpa redan imorgon. Över operationen måste jag försöka orka i alla fall. Tar väl ett tag att fasa ut det oavsett...

Jahaja, nu är son bitter. Trodde han skulle somna i vagnen av sig själv. Vi har fått honom att somna så vissa kvällar.

Örat?

Lilla, lilla Ivan. Idag har han varit så oerhört gnällig hela den tiden han varit vaken. Vilket i och för sig inte varit speciellt länge. Han gnider handen mot örat och gnäller. Känns kallsvettig. Måste ringa vårdcentralen imorgon och kolla om det kan vara örat som spökar. Ska ta tempen när han vaknar igen också. Han borde hålla sig vaken snart om han ska sova bra i natt men han verkar inte alls kry och jag vill inte dra upp honom. Måste jag vara uppe hela natten får det väl vara så då. Min lille gos-Ivan :(

Ny fas?

Ojoj, två dagar har Ivan varit rätt kinkig. Jag tror att han är inne i nästa fas. I ena sekunden är han hur glad som helst för att i nästa storgråta. Jag hoppas att det inte är nåt värre i alla fall. Han tar sig lite för ena örat så jag har varit lite rädd för öroninflammation (spaltbarn är även ofta öronbarn...). Men har han det borde han vara mer ledsen och nästan hela tiden. Ska hålla lite koll på honom i alla fall.

I lördags var Uffe och jag ute med Uffes kompisar. Eller ja, dom räknas väl som mina kompisar också nu efter sex år kanske? Hur som helst. Uffes föräldrar var barnvakt. Det gick kanonbra. Den som hade det jobbigast var jag. Jag hade innan varit borta från Ivan som mest tre timmar. Och det var på BB när jag låg på uppvaket... Kändes oerhört konstigt att vara borta från honom. Och jag saknade honom, min gosiga pojke. Men vi hade trevligt hur som helst.

Jag försöker fortfarande bena ut om Ivan har en mjölkallergi eller inte. Testar en ny ersättning nu och han ska få den i ytterst små mängder i taget för att se om magen klarar av den då. Jag vill också börja ge smakportioner. Han verkar ju gilla när han får potatis som jag mosat ner i en massa mjölk. Han är väldigt nyfiken på vad vi äter så det är väl bäst att passa på...

Imorgon kommer åtta (!) mammor hem till mig. Det är min föräldragrupp som jag bjudit på fika. Blir till att flytta om lite här hemma för att få plats för alla att fika. Någonstans ska ju alla vagnar stå också... Undrar hur Ivan kommer att reagera på alla människor (vi kommer ju i alla fall att vara 18 pers i vardagsrummet :D ). Nog bäst att vädra ut här ordentligt innan. Är det soligt imorgon kommer det bli fruktansvärt varmt annars...¨

Tillägg: Ivan har idag legat på golvet. Ja, han brukar ligga på ett täcke men ett flertal gånger har han idag struntat i täcket (trots att jag lyft tillbaka honom) och rullat ut på golvet istället. Det trots ett stoooort täcke. Vi skulle behöva en heltäckningsmatta nu ;)


Det hänger på kaggen

BVC idag för att kolla om Ivan fortfarande går upp för lite. Det gör han inte. Han har ätit mer ett tag nu så jag misstänkte det. Igår fick jag i honom "äcklig" ersättning också. Med äcklig avser jag den mjölkfria som Ivan än så länge inte ätit av. BVC ville att jag skulle testa att sockra den lite och då funkar det. Varför gör man inte mjölken söt från början istället?

Idag har jag träffat några i min föräldragrupp. Vi har varit på sångstund i kyrkan. Ivan var väldigt trött men det verkade som att han lyssnade i alla fall. Det var inte så mycket folk där förutom vi. Min kompis och hennes son med spalt var med och vi fick svara på frågor från den undrande personalen. När vi var klara med sjungandet så gick vi till affär med begagnade leksaker. Jag hittade lite prylar till gosig son. Jag hittade bland annat en gåvagn. Med tanke på hur Ivan beter sig och är så kommer han att använda den om inte alltför lång tid.

Ivan ja. Han charmade BVC-tanten idag igen. Och hon är imponerad över hur tidig han är och att han är så stark redan. När han står upp är det oftast han själv som håller kroppen uppe. Det jag gör är egentligen bara att stagda upp honom för balansen har han absolut inte än. Han kryper när som helst nu. Han får inte riktigt upp mjölkkaggen från golvet ännu men när han lyckas med det får vi hägna in ett lekområde till honom ;) Börjar bli dags att barnsäkra hemmet inom en snar framtid i alla fall. Måste bland annat sätta fast tvn för jag vill inte att han ska putta på den och få den över sig...

I helgen blir det Bålsta. Vi ska ut med kompisar på lördag och svärföräldrarna ska vara barnvakt. Vi åker redan imorgon och jag ska passa på att åka lite tidigare. Jag tänkte svänga förbi mitt jobb "på vägen".

Nu börjar son bli lite småarg. Det kanske är dags för mat igen, det är ju en hel timme sen han åt så han måste vara utsvulten stackarn ;)

Att få reda på Ivan

Igår var det den 13:e april. Det var då exakt ett år sedan vi fick reda på att vi skulle få en liten Ivan. Eller ja, inte att det skulle bli en Ivan men att jag var gravid i alla fall. Det var annandag påsk och Uffe och jag hade "firat" på varsitt håll. Jag hade mina aningar om att jag var gravid eftersom jag haft ont i magen på ett konstigt sätt en vecka. Det var inte ont som i mensvärk. Det var inte ont som i dålig magdag. Jag kom i alla fall hit till lägenheten innan Uffe. Min brorsa var med men skulle ner till centrum för att handla något innan han skulle dra vidare. Jag passade på att göra ett test och det var ju då positivt. Det var oerhört svårt att inte säga nåt till brorsan när han kom upp för att hämta sina prylar. Jag ville ju bara berätta för vem som helst men ville inte berätta för Uffe på telefon...

Uffe kom i alla fall så småningom hem. Mina föräldrar hade köpt en låda öl till oss när dom varit till Finland och den lådan hade jag med mig hem. Den stod i hallen. Uffe såg lådan direkt när han kom hem. "Den är till dig, det är en present" sa jag. "Vadå, du ska väl också dricka av ölen?" frågade han. "Nej" sa jag bara. Uffe såg först väldigt förvirrad ut men ganska snart gick det upp för honom vad jag egentligen menade...

Ivan var planerad men det är helt otroligt vad fort det blev nåt. Och nu är vår solstråle snart fyra månader. Tänk om blödningen jag hade tidigt i graviditeten inneburit att vi inte haft någon Ivan *ryser*... Och tänk om jag blivit gravid en annan månad. Vi hade kanske hunnit få vårt barn men det hade inte varit vår Ivan... Nu ska jag gå och göra mat till min son som snart vaknar. Jag ska gosa med honom och tänka på hur speciell han är, mammas lilla trolll :)

"Nä!"

Ivan utstöter numera ett ljud som låter som "nä".Han har lyckats tajma in sitt nä på passande ställen under två dagar.

1. Jag satt med kollinumret på min dator och kollade hur långt den kommit. Uffe sa "den kommer säkert imorgon. Och du har väl SMS-avisering?". Innan jag hann svara sa Ivan "nä!" väldigt tydligt och bestämt. Men han hade fel...

2. Igår när han vaknade ena gången höll han på att dö av hunger (som vanligt...). I alla fall lät det så på hans stilla undran om när maten var klar. När han ätit och var i ett paltkoma-liknande tillstånd frågade jag "överlevde du?" och fick svaret "nä!". Sekunden senare hördes en smäll och en doft av lavendel sipprade upp ur blöjan. Han hade alltså fel igen...

3. Nyss släppte Ivan väder. "Men, är du en pruttis?" frågade jag och killade honom på magen. "Nä!" svarade sonen. Fel igen.

Så. Om du frågar Ivan något och han svarar "nä" så räkna med att han har fel. Han verkar inte ha en aning om vad "nä" betyder. Konstigt va? Nä!

Vansinnig, lärorik dag

Oj. Ivan somnade 1.30 igår. Sen skulle jag pumpa och städa undan flaskorna så klockan var närmare 2 innan jag kom i säng. Ivan vaknade tidigt för mat. Vi passade på att tejpa honom inför tandläkarbesöket. Han somnade om men jag behövde pumpa igen. Jag hann få ett par timmar sömn till innan det var dags att "kasta" sig iväg till KS. Hos tandläkaren gick det bra. Jag fick beröm för hur jag tejpar Ivan. Jätteskönt att höra! Jag är nämligen aldrig nöjd med hur det ser ut... Nåja. När jag kommer ut från KS har jag tre missade samtal och ett röstmeddelande. Klockan är 12.25. Röstmeddelandet är från 11.50. "Hej! Xxx från kylskåpsbolaget här. Vi är hos dig med kylskåpet om en halvtimme." PANIK! Det är alltså fem min INNAN jag ens hör meddelandet. Till saken hör att jag ringt företaget i fråga och sagt att jag är borta till närmare 13 och dom sa att dom inte skulle komma förrän efter 14. Trodde jag hade gott om tid... Stress hem. Tur att sakerna i kylskåpet var nerpackade i påsar redan för det var bara att kasta ut allt för killarna kom och ryckte ut skåpet.

Kylskåpet blev i alla fall monterat, det gamla försvann. Jag hann städa ur skåpet och få in alla kylvaror innan Ivan vaknade. Sen passade jag på att läsa bruksanvisningen. Jag lärde mig mycket nytt. Här kommer ett utdrag på all spännande info.
- Glass ska tydligen placeras i frysen, inte i kylen. Detsamma gäller is.
- Lök bör inte frysas.
- Man får inte ha ett värmeelement i kylskåpet.
- Om kylskåpet är för kallt behöver man inte ringa reparatören, det räcker med att ställa in rätt temp.
- Om det är för varmt i frysen kan det bero på att dörren är öppen. Detta åtgärdar man genom att stänga dörren. Jag är inte helt säker på att jag förstår den här punkten än. Ska gå tillbaka till den imorgon och läsa en gång till så att jag inte missat nåt.
- Om lampan skulle sluta fungera är det inte heller någon katastrof. Innan hjälp inkallas kan man prova att byta glödlampan själv.
- Vi måste införskaffa (säger man så?) en handikappad person och en tillsynsman efter följande mening. "Denna produkt får endast användas av personer med begränsade fysiska, sensoriska eller psykiska förmågor eller förståndshandikappade under uppsikt eller utförlig handledning." Det här framgick inte vid köpet. Som tur är kan vi föda upp ännu en person och kylskåpet är ju så pass stort att vi får in den extra mat som behövs. Lite info om detta innan hade dock inte skadat. Vi hade kunnat välja ett annat skåp då...

Min nya dator har kommit! Ja, min gamla pajade ju. Hemtele, kyl/frys och dator dog inom loppet av två veckor. Det räcker nu väl? Jag är lite kär i min nya dator. Uffe säger sig vara "helt knäckt" över detta.

På lördag ska vi tydligen lämna bort Ivan för första gången. HJÄLP! Jag vet att Uffes föräldrar mycket väl kan ta hand om Ivan men ja, jag kommer ändå att vara "nervös". Det kommer kännas konstigt att inte vara hos sin Ivan...

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0