Att få reda på Ivan
Igår var det den 13:e april. Det var då exakt ett år sedan vi fick reda på att vi skulle få en liten Ivan. Eller ja, inte att det skulle bli en Ivan men att jag var gravid i alla fall. Det var annandag påsk och Uffe och jag hade "firat" på varsitt håll. Jag hade mina aningar om att jag var gravid eftersom jag haft ont i magen på ett konstigt sätt en vecka. Det var inte ont som i mensvärk. Det var inte ont som i dålig magdag. Jag kom i alla fall hit till lägenheten innan Uffe. Min brorsa var med men skulle ner till centrum för att handla något innan han skulle dra vidare. Jag passade på att göra ett test och det var ju då positivt. Det var oerhört svårt att inte säga nåt till brorsan när han kom upp för att hämta sina prylar. Jag ville ju bara berätta för vem som helst men ville inte berätta för Uffe på telefon...
Uffe kom i alla fall så småningom hem. Mina föräldrar hade köpt en låda öl till oss när dom varit till Finland och den lådan hade jag med mig hem. Den stod i hallen. Uffe såg lådan direkt när han kom hem. "Den är till dig, det är en present" sa jag. "Vadå, du ska väl också dricka av ölen?" frågade han. "Nej" sa jag bara. Uffe såg först väldigt förvirrad ut men ganska snart gick det upp för honom vad jag egentligen menade...
Ivan var planerad men det är helt otroligt vad fort det blev nåt. Och nu är vår solstråle snart fyra månader. Tänk om blödningen jag hade tidigt i graviditeten inneburit att vi inte haft någon Ivan *ryser*... Och tänk om jag blivit gravid en annan månad. Vi hade kanske hunnit få vårt barn men det hade inte varit vår Ivan... Nu ska jag gå och göra mat till min son som snart vaknar. Jag ska gosa med honom och tänka på hur speciell han är, mammas lilla trolll :)
Uffe kom i alla fall så småningom hem. Mina föräldrar hade köpt en låda öl till oss när dom varit till Finland och den lådan hade jag med mig hem. Den stod i hallen. Uffe såg lådan direkt när han kom hem. "Den är till dig, det är en present" sa jag. "Vadå, du ska väl också dricka av ölen?" frågade han. "Nej" sa jag bara. Uffe såg först väldigt förvirrad ut men ganska snart gick det upp för honom vad jag egentligen menade...
Ivan var planerad men det är helt otroligt vad fort det blev nåt. Och nu är vår solstråle snart fyra månader. Tänk om blödningen jag hade tidigt i graviditeten inneburit att vi inte haft någon Ivan *ryser*... Och tänk om jag blivit gravid en annan månad. Vi hade kanske hunnit få vårt barn men det hade inte varit vår Ivan... Nu ska jag gå och göra mat till min son som snart vaknar. Jag ska gosa med honom och tänka på hur speciell han är, mammas lilla trolll :)
Kommentarer
Trackback