Ett nytt liv

Jag värmer mjölk till Ivan. För vilken gång ikväll vet jag inte. Det verkar inte finnas någon botten i grabben och han kommer inte till ro och sover för att han vill ha mer att äta. Lika bra att han får äta nu också för annars vaknar han så tidigt för mat igen. Men så här mycket brukar han inte äta innan sovdags. Vi gjorde en stor flaska (i Ivan-mått mätt) mjölk som försvann i ett huj. Uffe fyllde på med ca 50 ml. Borta. Jag fyllde på med 50 ml. Borta. Så nu är det alltså dags för ännu mer. Brukar räcka mer än väl med den där första flaskan...

Kom att tänka på att det idag är ett år sedan det började märkas att jag var gravid. Vi hade varit ute och firat en kompis som fyllt 30. Alla drack ju både det ena och det andra. Alla utom jag. Vem var det som var "bakis"? Jo, jag. Har aldrig varit så "bakis". Uffe och hans brorsa gjorde hemgjord pizza som vi skulle äta. Det brukar vara gott men jag kunde inte få ner nåt alls. Jag mådde så illa, var så seg i skallen och så fruktansvärt trött att jag sällan varit med om maken. Det var början på den låååånga perioden jag mådde dåligt. Ända fram till midsommar höll det i sig.

Nu tystnade det i vagnen där jag la Ivan medan jag värmer mjölk. Kan han ha somnat i alla fall nu? Borde vara trött när han varit vaken sedan 21... Brukar ju inte somna så här sent längre heller. Ska kolla till honom nu. Sover han ska jag också sova. Jag är trött. Är han vaken ska jag ge honom mjölken, den är nog klar nu.