Det är inte lätt när det är svårt
Var en vecka sen jag uppdaterade nu. Började på ett inlägg förra veckan men hann aldrig mer än en mening i taget. Det var all tid jag hade mellan "Ivan-passen". Han sov dåligt, hade magknip och var allmänt orolig. Vi var så slut allihop att mamma ville ha hem oss i helgen som var. Hon skulle ta hand om Ivan medan Uffe och jag fick vila lite. Lät inte alls dumt så vi åkte. Otroligt skönt var det att få sova. Jag behövde fortfarande vakna för att pumpa och jag vaknade av att Ivan skrek men mamma tog hand om det och det löste sig bra. Det enda (och rätt stora problemet) var att vi glömde packa ner nappen. Vi kom hem och skulle ge lillpysen mat men kunde inte. Jag skäms och mådde oerhört dåligt över hur jag kunde missa att packa ner nappen. Det löste sig dock. Mamma fick tag på en napp till en stor bebis. Ivan kunde inte äta själv med den men vi kunde trycka ut mjölken så att han i alla fall fick i sig mat.
Igår började Uffe jobba. Jag har varit väldigt nervös för hur det här ska gå. Jag menar, att vara två som kan byta av varandra är i alla fall rätt stor skillnad mot att vara själv. Jag ska hinna med Ivan, äta och pumpa. Dessutom bör jag ibland duscha och framför allt sova. Igår gick allt bra till klockan 14. Då ville Ivan bara äta och äta och äta. Han fick mer och mer magknip men blev tokig om han inte fick snutta. 21.30 lyckades vi få honom att sova. Då hade han skrikigt och levt rövare i alldeles för många timmar. Jag var helt slut. Uffe också. Trodde Ivan skulle sova lääääänge efter det men han vaknade vid midnatt och ville ha mat igen. Han äter nu med ca två timmars mellanrum. För ofta i min värld. Han får gärna äta lite mer och sen sova någon timme till. Speciellt på nätterna.
Hur som helst. I dag har det gått rätt bra. Ivan vaknade precis när vi skulle gå till BVC och blev ruskigt arg för att han inte fick mat. Han spydde som en fontän när vi kom hem också. Men annars har allt flytit på. Jag har hunnit äta frukost i alla fall och har hunnit pumpa, duscha OCH starta en diskmaskin. På BVC kollades Ivans vikt. Han väger nu 3625 g. Det är en rejäl ökning från förra veckan, så inte så konstigt om han hade ont i magen igår... Efter BVC gick jag faktiskt i centrum en snabbis. Kollade lite kläder på Lindex (skulle ha billiga omlottkläder, kommer behövas efter operationen) och sen gick jag på ICA. Handlade bara lite småsaker (mjölk!!) och gick sen hem igen. Var lite nervös inför att ta mig ut bland folk med Ivan. Jag har ju inte maten med mig utan måste värma allt om han skulle bli hungrig.
Nu är jag trött. Skulle vila middag igår när Ivan satte igång med sitt knip. Idag skulle jag också vila precis när han vaknade (sov bara en halvtimme så inte lätt att planera). Hinner eventuellt vila en stund nu innan Ivan vaknar igen och innan Uffe kommer hem. Hoppas att veckan flyter på bra så att jag känner mig lite mer säker på att vara hemma själv. Känner mig oerhört frustrerad när Ivan skriker och skriker och skriker och jag inte vet vad jag ska ta mig till. Fan, borde pumpa igen också. Men jag tror jag vilar en stund först.
Ivan sket. Jag gav upp.
Ivan hade en rätt jobbig natt i natt. Han ville inte äta ordentligt när han ändå var vaken utan vaknade istället ofta för äta mer. Han åt 23, 1, 3, 5 och 8. Betänk då att det tar tid för honom att äta så det var inte långa perioder han sov. Vid ett av de här mattillfällena hade han kissat och blöjan läckt så Uffe bytte blöja medan jag värmde upp mjölken. Jag började sedan mata Ivan som då sket. Han brukar behöva en blöjpaus mitt i maten (han brukar somna och att byta blöja väcker honom så att han äter lite till innan han somnar. Gör att han sover längre sen istället...). Jag gick och bytte på pojken. Satte mig ner för att mata igen. Prrrrrrrruuuuuuuut. Jahapp. Jaja, tänkte jag. Jag matade en stund till och bestämde mig sedan för att gå och byta igen. Hann inte mer än sätta mig ner och greppa nappflaskan innan nästa prrrrruuuuuuut kom. Då gav jag upp. Vi hade bytt blöja tre gånger på max 15 minuter.
Ivan har annars varit lite orolig hela dagen. Inte nog med att han ville ha mat där vid 8. Sen vaknade han vid 9 men ville inte äta. Somnade när jag tog upp honom. Gick dock inte att lägga honom i sängen för då gnällde han. Eftersom jag ville sova lite till så la jag honom på magen och så sov vi (jag lägger mig långt in i sängen och lägger upp filtar vid kanterna i fall han skulle ramla ner så det ska inte vara någon fara). Då sov han bra i två timmar. Efter att ha ätit igen ville han inte somna om. Eller han somnade men så fort jag la honom i sängen vaknade han och blev han skitarg. Troligen hade han magknip för han ville inte ha mat och att ligga på rygg i knät ville han inte. Däremot somnade han som en stock så fort jag lade honom med magen mot mitt bröst. Så så sov han sen i tre timmar. Mysigt som 17 är det att han honom så :) Han är så otroligt mjuk och gosig. Det gäller att passa på att gosa så med honom nu för jag misstänker att jag inte kommer att få göra så när han blir äldre ;)
Status på mjölkstockningen är bra. Lite "knölar" fortfarande men det värsta är absolut över. Febern är borta. Mjölken är mer och mer på väg tillbaka. Vi hade till och med så mycket mjölk att jag fick hälla bort det äldsta för jag visste inte hur länge det stått. Hällde bort säkert 700 ml och har ändå mer än så kvar i kylskåpet. Vi ska börja frysa in lite mjölk för att ha i fall att. Sen ska jag prata med BVC hur mycket han kan tänkas komma att äta. Jag vill inte sitta och pumpa i onödan. Då är det bättre att vänja brösten med att pumpa mer sällan. Min kompis sa att man får 100 kr per liter mjölk på sjukhuset. Men frågan är om man måste åka dit med mjölken? För då är det ju bara jobbigt. Dels kostar det att åka. Dels ska Ivan kläs på och dras ut i bilen. Dessutom är det skittråkigt att pumpa så jag pumpar gärna så lite jag kan. Jag anpassar då hellre mängden efter Ivan. Feltänkt kanske men det skiter jag i. Det tar tid att komma in i livet som småbarnsmamma och det är min egen son jag ska tänka på i första hand. Mig i andra. Nästa vecka börjar Uffe jobba också och då ska jag dra ett större lass här hemma så då blir det ännu viktigare med rätt prioritering.
Shit, vilket långt inlägg det här blev. Nog bäst jag slutar nu. Är det verkligen någon som orkat läsa ända hit ner?
Ivan har annars varit lite orolig hela dagen. Inte nog med att han ville ha mat där vid 8. Sen vaknade han vid 9 men ville inte äta. Somnade när jag tog upp honom. Gick dock inte att lägga honom i sängen för då gnällde han. Eftersom jag ville sova lite till så la jag honom på magen och så sov vi (jag lägger mig långt in i sängen och lägger upp filtar vid kanterna i fall han skulle ramla ner så det ska inte vara någon fara). Då sov han bra i två timmar. Efter att ha ätit igen ville han inte somna om. Eller han somnade men så fort jag la honom i sängen vaknade han och blev han skitarg. Troligen hade han magknip för han ville inte ha mat och att ligga på rygg i knät ville han inte. Däremot somnade han som en stock så fort jag lade honom med magen mot mitt bröst. Så så sov han sen i tre timmar. Mysigt som 17 är det att han honom så :) Han är så otroligt mjuk och gosig. Det gäller att passa på att gosa så med honom nu för jag misstänker att jag inte kommer att få göra så när han blir äldre ;)
Status på mjölkstockningen är bra. Lite "knölar" fortfarande men det värsta är absolut över. Febern är borta. Mjölken är mer och mer på väg tillbaka. Vi hade till och med så mycket mjölk att jag fick hälla bort det äldsta för jag visste inte hur länge det stått. Hällde bort säkert 700 ml och har ändå mer än så kvar i kylskåpet. Vi ska börja frysa in lite mjölk för att ha i fall att. Sen ska jag prata med BVC hur mycket han kan tänkas komma att äta. Jag vill inte sitta och pumpa i onödan. Då är det bättre att vänja brösten med att pumpa mer sällan. Min kompis sa att man får 100 kr per liter mjölk på sjukhuset. Men frågan är om man måste åka dit med mjölken? För då är det ju bara jobbigt. Dels kostar det att åka. Dels ska Ivan kläs på och dras ut i bilen. Dessutom är det skittråkigt att pumpa så jag pumpar gärna så lite jag kan. Jag anpassar då hellre mängden efter Ivan. Feltänkt kanske men det skiter jag i. Det tar tid att komma in i livet som småbarnsmamma och det är min egen son jag ska tänka på i första hand. Mig i andra. Nästa vecka börjar Uffe jobba också och då ska jag dra ett större lass här hemma så då blir det ännu viktigare med rätt prioritering.
Shit, vilket långt inlägg det här blev. Nog bäst jag slutar nu. Är det verkligen någon som orkat läsa ända hit ner?
Lite bättre idag...
Febern är lite lägre idag. Just nu ligger den "bara" på höga 38... Inatt hade jag som mest 40.6. Har sovit rätt kasst men det gör man ju alltid när man har feber. Det var flera som tyckte att jag skulle söka hjälp igår kväll men det blev inte så. Uffe ville inte dra ut Ivan och sitta i ett väntrum i kanske flera timmar. Jag kunde inte åka själv eftersom jag hade så hög feber. Mamma tyckte att jag skulle ta en taxi. Eller så skulle hon komma in och köra mig. Jag var dock inte heller så sugen på att åka iväg med 40-gradig feber och sitta bland folk så jag tänkte att jag skulle avvakta till idag. Bröstet känns mindre ömt idag. Mindre hårt också. BVC var här på besök nyss och hon kollade på bröstet och sa att det troligen är på väg att släppa för det var så det såg ut. Misstänkte nästan det eftersom febern är så pass låg också. Så här låg har den inte varit på hela tiden...
BVC ja. Ivan hade fortsatt att växa och väger nu 3390 g. Trodde nog att ökningen skulle vara större. Från söndag till torsdag förra veckan ökade han 250 g. Nu var det "bara" 80 g från i torsdags till idag. Men huvudsaken är ändå att det går framåt och inte bakåt längre.
Annars har det inte hänt så mycket här. Jag har ju mest legat i sängen och vilat eller sovit. Har inte ens orkat att ta hand om min egen son. :( Uffe har varit en klippa som tagit hand om Ivan helt själv och dessutom passat upp på mig.
BVC ja. Ivan hade fortsatt att växa och väger nu 3390 g. Trodde nog att ökningen skulle vara större. Från söndag till torsdag förra veckan ökade han 250 g. Nu var det "bara" 80 g från i torsdags till idag. Men huvudsaken är ändå att det går framåt och inte bakåt längre.
Annars har det inte hänt så mycket här. Jag har ju mest legat i sängen och vilat eller sovit. Har inte ens orkat att ta hand om min egen son. :( Uffe har varit en klippa som tagit hand om Ivan helt själv och dessutom passat upp på mig.
Mjölkstockning
Jaha, så blev det så då i alla fall. Jag har fått mjölkstockning. Har varit lite orolig eftersom jag nu och då inte kunnat pumpa ut eftersom vi fått kasta oss i väg på olika saker och jag då inte hunnit pumpa före. Natten till i går orkade jag inte pumpa och när jag vaknade hade jag en fruktansvärd smärta i ena bröstet. Jag fick också hög feber (pendlar mellan 38 och 40.3). Hela dagen igår pumpade jag som en tok eftersom det är det enda som hjälper. Har legat med feber hela natten och har fortfarande över 39 graders feber. Har pumpat flitigt i natt också och nu är smärtan i bröstet på väg bort men febern alltså envist kvar. Uffe är helt slut stackarn. Han fick ta hand om Ivan hela dagen igår och framför allt hela natten. Men jag har helt enkelt inte orkat ta hand om Ivan och dessutom är jag helt snurrig i huvudet av febern. Är rädd att jag ska tappa Ivan eller rasa ihop i en hög. Känner mig just nu rätt pigg ändå trots febern. Men det går i vågor och det svänger så snabbt.
Det här med att Uffe är helt slut efter att ha tagit hand om Ivan gör mig lite orolig. När Uffe börjar jobba igen så måste ju jag ta sådana här monsterpass. Jag kan inte begära att Uffe ska gå upp och mata Ivan när han (Uffe, inte Ivan) ska iväg och jobba sen. Jag är oerhört känslig för för lite sömn. Det är inte Uffe på samma sätt. Om Ivan skulle komma upp, äta och sen somna igen skulle det vara en sak men han är ju ofta vaken i 1-2 timmar i alla fall. Ibland mer. Nu på morgonen kämpade Uffe i nästan fyra timmar innan han fick Ivan att somna om igen.
Nåja, nu ska jag försöka äta något. Började frysa och känna mig hängig igen också så det kanske är läge att gå och vila igen.
Det här med att Uffe är helt slut efter att ha tagit hand om Ivan gör mig lite orolig. När Uffe börjar jobba igen så måste ju jag ta sådana här monsterpass. Jag kan inte begära att Uffe ska gå upp och mata Ivan när han (Uffe, inte Ivan) ska iväg och jobba sen. Jag är oerhört känslig för för lite sömn. Det är inte Uffe på samma sätt. Om Ivan skulle komma upp, äta och sen somna igen skulle det vara en sak men han är ju ofta vaken i 1-2 timmar i alla fall. Ibland mer. Nu på morgonen kämpade Uffe i nästan fyra timmar innan han fick Ivan att somna om igen.
Nåja, nu ska jag försöka äta något. Började frysa och känna mig hängig igen också så det kanske är läge att gå och vila igen.
Det nya året firades med skumpa
Gott nytt år på er! Det blev ett stilla firande här igår. Eller ja, Ivan mådde inte bra och vi var lite oroliga för honom. Han fick inte behålla maten han åt natten till igår. Sen åt han väl okej på natten men igår mitt på dagen spydde han igen. Rejält. Efter det sov han mycket längre än han brukar. Vi försökte väcka honom och få i honom mat men han ville inte reagera riktigt. Inte fick vi i honom många milliliter mat heller. Flera personer tyckte att det inte lät speciellt bra. Jag ringde till BB och frågade vad dom rekommenderade. Hon tyckte jag skulle ringa barnakuten. Det gjorde jag och hamnade hos Vårdguiden. Hon sa att eftersom Ivan är så liten så skulle vi åka till akuten för att vara på den säkra sidan. Det gjorde vi. Det var ingen fara med Ivan. Han har nog bara ätit för mycket. Sedan i söndags hade han gått upp 250 gram trots att han inte ätit lika mycket som BB sa att han behövde äta. Skönt!
Firandet bestod annars i en tacomiddag. Lyxigt värre ;) För att göra det lite finare hällde vi dock upp gräddfilen i en glasskål istället för att ha den i förpackningen :P Jag pumpade också ur och kunde, vid midnatt, dricka champagne och en svag white russian. Åh, vad jag har saknat white russian! Champagnen var inte heller dum. Tog det dock väldigt lugnt, det är ändå så pass länge sedan jag drack alkohol. Ville inte bli påverkad. Enligt diverse sidor (livsmedelsverket bland annat) på internet står det att man kan amma även om man dricker 1-2 glas vin men att det som är farligt är det förändrade beteendet. Jag har i alla fall inte sparat mjölken som jag pumpat efter champagnen.
Det är en underbart fin dag idag. Egentligen skulle man passa på att gå ut en sväng men det är rätt kallt. Dessutom är det backhoppning om en timme. Och efter det är det tour de ski. Så jag har inte riktigt tid ;) Borde gå och handla mat också. Eller gå och vila. Har sovit väldigt lite i natt igen. Dock vaknar nog Ivan snart igen så det kanske inte är någon idé.
Det verkar också som att dom första besökarna är på väg för att granska vår lille son. Första besökarna som inte tillhör familjen vill säga. Både mina och Uffes föräldrar och bröder har varit här. Igår frågade Uffes kompisar om dom får komma och kolla på Ivan. Min kompis har också frågat om hon får komma. Har velat vänta med besök (förutom familjerna) så att vi ska komma in i rutinerna och lära känna Ivan lite bättre först. Nu börjar det dock kännas som att vi är där. Det är fortfarande mycket kvar att lära om den lille parveln men det känns okej att folk kommer på besök om dom vill. Bara dom inte förväntar sig hemmagjort fikabröd för det orkar jag inte i dagsläget. Har fortfarande kakdeg i kylskåpet. Skulle ha bakat ut degen 21/12, alltså samma dag som Ivan föddes. Sen har jag inte orkat och vet nu inte om degen är dålig. Den smakar bra fortfarande men jag vet inte. Någon som vet hur länge mördeg håller sig?
Nåja, sidospår :) Gå och vila var det ju. 35 min kvar till backhoppningen nu bara :)
Firandet bestod annars i en tacomiddag. Lyxigt värre ;) För att göra det lite finare hällde vi dock upp gräddfilen i en glasskål istället för att ha den i förpackningen :P Jag pumpade också ur och kunde, vid midnatt, dricka champagne och en svag white russian. Åh, vad jag har saknat white russian! Champagnen var inte heller dum. Tog det dock väldigt lugnt, det är ändå så pass länge sedan jag drack alkohol. Ville inte bli påverkad. Enligt diverse sidor (livsmedelsverket bland annat) på internet står det att man kan amma även om man dricker 1-2 glas vin men att det som är farligt är det förändrade beteendet. Jag har i alla fall inte sparat mjölken som jag pumpat efter champagnen.
Det är en underbart fin dag idag. Egentligen skulle man passa på att gå ut en sväng men det är rätt kallt. Dessutom är det backhoppning om en timme. Och efter det är det tour de ski. Så jag har inte riktigt tid ;) Borde gå och handla mat också. Eller gå och vila. Har sovit väldigt lite i natt igen. Dock vaknar nog Ivan snart igen så det kanske inte är någon idé.
Det verkar också som att dom första besökarna är på väg för att granska vår lille son. Första besökarna som inte tillhör familjen vill säga. Både mina och Uffes föräldrar och bröder har varit här. Igår frågade Uffes kompisar om dom får komma och kolla på Ivan. Min kompis har också frågat om hon får komma. Har velat vänta med besök (förutom familjerna) så att vi ska komma in i rutinerna och lära känna Ivan lite bättre först. Nu börjar det dock kännas som att vi är där. Det är fortfarande mycket kvar att lära om den lille parveln men det känns okej att folk kommer på besök om dom vill. Bara dom inte förväntar sig hemmagjort fikabröd för det orkar jag inte i dagsläget. Har fortfarande kakdeg i kylskåpet. Skulle ha bakat ut degen 21/12, alltså samma dag som Ivan föddes. Sen har jag inte orkat och vet nu inte om degen är dålig. Den smakar bra fortfarande men jag vet inte. Någon som vet hur länge mördeg håller sig?
Nåja, sidospår :) Gå och vila var det ju. 35 min kvar till backhoppningen nu bara :)
Anar nattugglor i mossen
*Gäsp* I går matade Uffe Ivan vid 22.30 ungefär. Jag skulle gå och sova så jag tog Ivan med mig in i sängen och gosade lite. Han var fortfarande hungrig och jag matade samtidigt. När jag kände att jag höll på att somna fick Uffe ta över igen. Han hade suttit och matat till och från under hela hockeymatchen han kollade på. Sen sov Ivan ett par timmar innan det var dags för mat igen. Den här gången var det min "tur" att mata. Klockan var då 4.30. 3.5 timme senare var han fortfarande inte mätt. Han åt, småsov, vilade och åt igen om vartannat. Så fort jag la honom i hans egen säng började han gnälla och ville ha mer mat. Till slut däckade vi av utmattning båda två i soffan. Behöver jag säga att han bara var upp och åt lite snabbt vid 12 och sen tvärsomnade igen? Vad ska jag göra? Jag orkar inte sitta uppe hela nätterna bara för att han aldrig blir mätt. Går ju inte att tvinga i honom maten heller för han spottar ju bara ut fast han gör sin "jag-vill-ha-mat-min". Någon sa att om man ger ersättning på natten så sover dom bättre. Kanske ska testa det för så här är det inte kul alls. Han får gärna vara vaken och sitta och gosa men gärna inte på natten.
Att ha Ivan vaken så här långa perioder på natten gör mitt pumpande svårt också. Pumpade innan han vaknade i natt. Sen borde jag ha pumpat en gång till medan han var vaken. Och sen en gång till bara någon timme efter att han somnat. Men jag orkade verkligen inte. Så när jag vaknade var mina bröst jätteömma igen. Det gör ont och trycker hela tiden även nu när jag har pumpat. Har verkligen ingen lust att åka på mjölkstockning. Vill kunna ge av min mjölk också i första hand, den finns ju ändå där. Vi lär väl komma in i rutinerna så småningom också men om det är så här pass svårt att få ihop allt nu när Uffe är hemma och tar Ivan så hur ska det då gå sen när jag kommer få dra det stora lasset på nätterna och ha allt ansvar när Uffe är på jobbet? Jag skulle inte vilja vara ensamstående småbarnförälder, det är ett som är säkert.
Jag har ju fått låna en pump på BB eftersom Ivan måste äta pumpad mat (eller ersättning) på grund av sin spalt. Min kompis med spaltbarn har också fått låna en sån apparat. Hon fick dessutom köpa till någonting som gör att hon kan pumpa båda brösten samtidigt vilket underlättar rätt mycket. Jag frågade på BB om inte jag också kunde få köpa till ett sånt set (vi var ju ändå på samma sjukhus, på samma avdelning). Det fick jag inte. Det var bara folk med tvillingar som behövde pumpa båda brösten samtidigt. Och det tog ju inte så lång tid att pumpa heller så det spelade ingen roll. Ska dock egentligen pumpa 10 min på varje bröst var tredje timme. Alltså 80 min per bröst per dag. Det är rätt stor skillnad om jag skulle kunna få sova dom där extra 80 minutrarna varje dag. Men det gick som sagt tydligen inte att ordna. "Dessutom kommer det snart så mycket mjölk ur dom där att du kommer att få så det räcker" sa barnmorskan. Hur kan hon veta det? Och gör det att det är lättare att "offra" dom där minutrarna?
Usch, vilket bittert inlägg det här blev men jag känner mig inte så pigg idag som sagt. Blir lätt negativ när jag inte får sova. I kväll provar vi ersättningen som dygnets sista måltid och hoppas på att Ivan sover lite bättre i natt.
Att ha Ivan vaken så här långa perioder på natten gör mitt pumpande svårt också. Pumpade innan han vaknade i natt. Sen borde jag ha pumpat en gång till medan han var vaken. Och sen en gång till bara någon timme efter att han somnat. Men jag orkade verkligen inte. Så när jag vaknade var mina bröst jätteömma igen. Det gör ont och trycker hela tiden även nu när jag har pumpat. Har verkligen ingen lust att åka på mjölkstockning. Vill kunna ge av min mjölk också i första hand, den finns ju ändå där. Vi lär väl komma in i rutinerna så småningom också men om det är så här pass svårt att få ihop allt nu när Uffe är hemma och tar Ivan så hur ska det då gå sen när jag kommer få dra det stora lasset på nätterna och ha allt ansvar när Uffe är på jobbet? Jag skulle inte vilja vara ensamstående småbarnförälder, det är ett som är säkert.
Jag har ju fått låna en pump på BB eftersom Ivan måste äta pumpad mat (eller ersättning) på grund av sin spalt. Min kompis med spaltbarn har också fått låna en sån apparat. Hon fick dessutom köpa till någonting som gör att hon kan pumpa båda brösten samtidigt vilket underlättar rätt mycket. Jag frågade på BB om inte jag också kunde få köpa till ett sånt set (vi var ju ändå på samma sjukhus, på samma avdelning). Det fick jag inte. Det var bara folk med tvillingar som behövde pumpa båda brösten samtidigt. Och det tog ju inte så lång tid att pumpa heller så det spelade ingen roll. Ska dock egentligen pumpa 10 min på varje bröst var tredje timme. Alltså 80 min per bröst per dag. Det är rätt stor skillnad om jag skulle kunna få sova dom där extra 80 minutrarna varje dag. Men det gick som sagt tydligen inte att ordna. "Dessutom kommer det snart så mycket mjölk ur dom där att du kommer att få så det räcker" sa barnmorskan. Hur kan hon veta det? Och gör det att det är lättare att "offra" dom där minutrarna?
Usch, vilket bittert inlägg det här blev men jag känner mig inte så pigg idag som sagt. Blir lätt negativ när jag inte får sova. I kväll provar vi ersättningen som dygnets sista måltid och hoppas på att Ivan sover lite bättre i natt.
Första besöket på KS
När vi låg på BB kom en tandläkare ur LKG-teamet på KS och hälsade på oss för en första träff. Han pratade då om att vi skulle komma till KS den här veckan och prova ut en gomplatta till Ivan. Plattan ska hindra Ivan från att stoppa upp tungan i spalten (som annars kan bli bredare). Den (plattan) kan också göra det lite enklare att mata Ivan. Till sist ska den också hjälpa till som stöd när vi ska tejpa läppen (också för att hålla igen spalten lite så att den inte vigdas). Hur som helst. Teamet skulle höra av sig om en tid men i morse hade ingen ringt och jag kände att den här veckan började gå mot sitt slut (i alla fall om man ser till arbetsdagar). Jag vet precis hur det är när saker och ting drar ut på tiden. Det var ju så som mycket har strulat med mina operationer som blivit väldigt försenade och därmed skapat en del problem för mig. Jag ringde därför upp LKG-teamet och fick en tid redan i dag.
Vi kom i väg till KS efter mycket strul med bilen (snö, kyla, tö och mera kyla hade gjort bilen till ett fort som man inte ens kom in i...). Ivan vaknade precis när vi kom till avdelningen vi skulle till. Tandläkaren vi skulle träffa kom precis också och vi knatade iväg för att få avtrycket gjort. Ivan var hungrig och blev inte alls glad när han istället för mjölk fick grön klet i hela munnen. Fan vad jobbigt det var att se honom så arg och ledsen. Jag ville bara "skydda" honom men vet ju att han måste gå igenom det här för att det ska bli bra. Han hämtade sig rätt snabbt när han fick komma till mig dock. Det tog inte många minuter så fick vi åka hem igen. Skönt att ha steg 1 avklarat. På tisdag ska vi tillbaka till KS för att hämta plattan. Hoppas verkligen att det går smidigt och inte blir alltför jobbigt varken för Ivan eller för mig. Tycker det ser hemskt ut att behöva ha den där tejpen. På så vis vill jag verkligen att Ivan ska öka snabbt i vikt så att vi snart kan göra den första operationen så han (förhoppningsvis) slipper den där plattan och tejpningen sen. Han kommer med största sannolikhet att få fler plattor under årens lopp men det är nog lättare sen när man kan förklara varför han måste ha den.
Vägde mig för övrigt i går. Jag vägde 86 kg när jag blev gravid. Som mest under graviditeten vägde jag 87.5. Igår vägde jag 78 och jag tror att jag fortfarande har en del vatten kvar i kroppen. Fingrarna är i alla fall inte okej ännu även om jag kunnat ta på mig ringen igen åtminstone. Betyder allt det här att om vi skulle få för oss att skaffa tre barn så skulle jag bli rätt smal? Och vad skulle hända om vi skaffade fyra eller fem barn (det ska vi inte, det är bara en hypotes...)?
Idag har jag ont i snittet. Vet inte vad som helt plötsligt har hänt, har ju känts så bra ett tag. Hoppas att det bara är tillfälligt i alla fall för det är inte kul att inte kunna räta ut kroppen. Det hugger när jag rör mig och jag fick vara så otrevlig att jag gick och la mig en stund efter maten trots att vi hade Uffes föräldrar och bror på besök.
Nu spänner det rätt rejält i brösten också. Dags att pumpa. Blev lite fel med det idag när vi fick tiden på KS och jag inte kunde pumpa när jag skulle. Ligger inte i fas och jag hoppas att det långa, långa uppehållet som blev inte skapar mjölkstockning. Skulle helst ha väntat lite med att pumpa för att tajma lite mer med Ivan men vågar nog inte. Dessutom är jag fruktansvärt trött och ska försöka gå och lägga mig direkt när Ivan har varit uppe och ätit nästa gång. God natt!
En vecka redan...
God morgon! Nej, inte riktigt men vi (jag) har sovit länge idag. Uffe och jag lyckades dela upp natten riktigt bra så att vi fått sova helt okej båda två. Ivan har varit väldigt snäll också så det har inte behövts vakas i timmar den här natten. Längsta vakna tiden för Ivan var 1 timme och 15 min vilket ju ändå är okej. Han har sovit i sin egen säng (eller ja, men barnvagn i alla fall) hela natten dessutom. Det är visserligen mysigt att ha en Ivan sovande på sin mage men det ger ju inte jättemycket sömn... Vi hade problem med det där i början då Ivan kunde sova i sin säng på dagarna men vägrade att sova själv på nätterna.
Ivan är för övrigt en vecka gammal idag. Jysses vad tiden har gått fort! Tycker redan att jag märker skillnad på honom mot för en vecka sen i alla fall. Han har blivit rätt stark i nacken och lyfter ofta huvudet när han ligger mot magen eller axeln. Han är vaken och tittar sig runt när han äter. Jag inbillar mig i alla fall att han granskar sin omgivning men jag kan ju inte vara helt säker.
Jag förklarade ju aldrig det där med Ivans napp till nappflaskan i går. Det är så att spaltbarn inte kan suga och därmed inte kan ammas. Dom får helt enkelt inte upp något tryck. Istället finns specialflaskor att beställa. Flaskorna är lite mjukare och napparna är extra stora. I napparna får man själv göra hål efter hur lätt man vill att mjölken ska komma ut. Det gör att napparna "läcker" mjölk in i barnets mun. Man kan dessutom hjälpa till med att få ut mjölken genom att trycka på nappflaskan. Det är att rekommendera eftersom barnet annars får jobba rätt mycket själv ändå och därmed får i sig massor med luft (=magknip) och dessutom gör av med all energi på att få i sig energi. Luftiga i magen blir LKG-barnen i högre utsträckning ändå men det är skönt att kunna motverka lite knip i alla fall.
Blev rätt less på vissa delar av personalen på BB faktiskt. Hur man kan jobba på ett sådant ställe men inte veta mer om en så pass vanlig missbildning som det ändå är. "Har du tänkt att du ska amma?" frågade en och blev tjurig när jag sa att "nej, jag kan inte det, han har ju spalt". "Spalt betyder inte att han inte vill äta" sa hon då. Nej, förvisso inte men när han faktiskt inte kan suga och få i sig maten så vad gör det för skillnad? Stackarn kommer ju bara bli frustrerad över att försöka äta men inte få någon mat... Var också flera som tyckte att jag ju kunde använda en vanlig napp till flaskan. Dessa nappar funkade ju till alla andra barn så varför inte till mitt? Och om ett hål i nappen räcker till andra, varför måste jag ha fem hål i min? Det var ju onödigt. Tur att jag visste om situationen (att Ivan har LKG) och själv har så mycket kunskaper om det här. Hade jag varit helt grön hade vi haft det kämpigt med matandet.
Dagens kommentar: Två kvinnor står och röker utanför Täby centrum. "Skönt att komma ut och få i sig lite frisk luft" säger den ena till den andra.
Dagens skylt: På en skoaffär i Täby centrum kan man handla på "Mellanday sales".
Ivan är för övrigt en vecka gammal idag. Jysses vad tiden har gått fort! Tycker redan att jag märker skillnad på honom mot för en vecka sen i alla fall. Han har blivit rätt stark i nacken och lyfter ofta huvudet när han ligger mot magen eller axeln. Han är vaken och tittar sig runt när han äter. Jag inbillar mig i alla fall att han granskar sin omgivning men jag kan ju inte vara helt säker.
Jag förklarade ju aldrig det där med Ivans napp till nappflaskan i går. Det är så att spaltbarn inte kan suga och därmed inte kan ammas. Dom får helt enkelt inte upp något tryck. Istället finns specialflaskor att beställa. Flaskorna är lite mjukare och napparna är extra stora. I napparna får man själv göra hål efter hur lätt man vill att mjölken ska komma ut. Det gör att napparna "läcker" mjölk in i barnets mun. Man kan dessutom hjälpa till med att få ut mjölken genom att trycka på nappflaskan. Det är att rekommendera eftersom barnet annars får jobba rätt mycket själv ändå och därmed får i sig massor med luft (=magknip) och dessutom gör av med all energi på att få i sig energi. Luftiga i magen blir LKG-barnen i högre utsträckning ändå men det är skönt att kunna motverka lite knip i alla fall.
Blev rätt less på vissa delar av personalen på BB faktiskt. Hur man kan jobba på ett sådant ställe men inte veta mer om en så pass vanlig missbildning som det ändå är. "Har du tänkt att du ska amma?" frågade en och blev tjurig när jag sa att "nej, jag kan inte det, han har ju spalt". "Spalt betyder inte att han inte vill äta" sa hon då. Nej, förvisso inte men när han faktiskt inte kan suga och få i sig maten så vad gör det för skillnad? Stackarn kommer ju bara bli frustrerad över att försöka äta men inte få någon mat... Var också flera som tyckte att jag ju kunde använda en vanlig napp till flaskan. Dessa nappar funkade ju till alla andra barn så varför inte till mitt? Och om ett hål i nappen räcker till andra, varför måste jag ha fem hål i min? Det var ju onödigt. Tur att jag visste om situationen (att Ivan har LKG) och själv har så mycket kunskaper om det här. Hade jag varit helt grön hade vi haft det kämpigt med matandet.
Dagens kommentar: Två kvinnor står och röker utanför Täby centrum. "Skönt att komma ut och få i sig lite frisk luft" säger den ena till den andra.
Dagens skylt: På en skoaffär i Täby centrum kan man handla på "Mellanday sales".
Berg- och dalbanan är tillbaka
Här går det verkligen upp och ner. Vissa dagar sover Ivan hela dagen. Andra dagar måste man sitta med honom från morgon till kväll. Förhoppningsvis sover han då men till och från ett par dagar nu har han varit otröstlig och vägrat att sova. Eller som när han är gosig och vägrar sova någon annanstans än på min (eller Uffes) mage. Han är trött, vi är trötta. Jag har under den här veckan (måndag natt till idag) sovit 20 timmar totalt ungefär. Det känns kan jag säga... Vad jag gör här nu när han äntligen sover? Jag vet inte, borde egentligen gå och vila lite.
Vi har varit på återbesök på Danderyd idag. Ivan tappade mycket i vikt i början och det var på håret att vi fick åka hem på julafton. På Danderyd ville dom i alla fall att vi skulle komma tillbaka i dag och väga Ivan för att se att han går åt rätt håll. Det hade han gjort, riktigt skönt att höra! Vi var väl egentligen inte oroliga så som han ätit de senaste dagarna men ändå. Mitt snitt såg också bra ut. Ivan gjorde bra ifrån sig. Stackars blev väckt, nedtryckt i stora kläder och somnade för att se väckas och bli av med alla kläderna igen. Lagom när han hämtat sig från "chocken" var det dags att åka hem igen. Samma procedur igen. Nu har han sovit hela dagen förutom en liten stund då han var hungrig. Någon gång i veckan måste vi dock troligen göra samma sak igen då vi måste till KS för en första kontroll av LKG-teamet.
Jag hade ju först bara tänkt att skriva blogg under graviditeten eftersom det tydligen fanns ett intresse för att läsa om vad som händer här. I och med att Ivan är harmynt har jag dock planer på att fortsätta skriva. Om inte annat så för min egen skull. Kommer att hända massor under det närmsta året (två operationer bland annat) och det kan vara skönt att ventilera sig om det.
Så, nu ska jag gå och rengöra Ivans napp till flaskan. Han lär snart vakna igen och då behöver den vara ren. Har bara en napp än så länge och kan ju inte gå och köpa fler eftersom det är specialnappar som man behöver göra hål i själv.
Det var en helt vanlig måndag...
I måndags skulle jag på ultraljud. Hoppades på att slippa (att Ivan redan skulle vara ute) men det hade inte hänt något och det var bara att palla sig iväg. Jag var ju inte orolig för lillen. Kände ju att han rörde sig hela tiden så jag visste ju att han fick näring. Det visade ultraljudet också. Däremot hade jag för lite fostervatten. Barnmorskan sa att jag skulle räkna med att bli igångsatt mot slutet av veckan om inte lillen kommit ut av sig själv då. Det behövde inte vara någon fara med för lite vatten men för att vara på den säkra sidan fick jag en tid för koll på Danderyd.
Uffe hade inte varit med på ultraljudet men kände att han behövde vara med på Danderyd så han kom farande från jobbet. Det blev en lång väntan dock. Trötta och hungriga fick vi till slut komma in till doktorn. Lillen kollades upp och han mådde bra. Däremot gillade inte läkaren hur lite vatten det var. "Vi vill sätta igång dig. Imorgon är det fullt och på onsdag finns det en plats kvar." sa läkaren. "Jaha, och så drar det ut på tiden så blir det på julafton då" tänkte jag. Läkaren fortsatte dock med "Men jag tänkte att två dagar hit eller dit, vad säger ni om att gå ner på förlossningen och sätta igång i kväll?" HJÄLP!
Vi tyckte att det inte var så mycket att snacka om så vi knatade iväg. Fick i oss mat och sen, vid 19.15, fick jag något medel för att förlossningen skulle börja. Fick värkar rätt fort. 22.15 kom en läkare och förvarnade om att det kanske behövdes ett kejsarsnitt. Den lilla mängden vatten kunde bero på att moderkakan var på väg att ge upp. Uffe och jag hann inte reagera så mycket för fem minuter senare kom samma läkare in och drog iväg med mig och sängen och sa att "det måste bli kejsarsnitt!". Uffe hann knappt med i svängarna.
Fick spinal i ryggen. Tog lång tid då den inte riktigt ville fastna. När den väl kom på plats "försvann" halva min kropp på nolltid och snittet lades. Det kändes läskigt att någon stod och "grötade" i min mage. Uffe och jag hörde ett litet pip. Sen ett till. Det var vår son! En väldigt snabb skymt fick jag av pyret innan han och Uffe försvann. Jag gjordes klar. Var helt borta i skallen, tyckte att det snurrade... Uffe och lillen kom tillbaka. Uffe såg väldigt stolt ut och försökte visa knytet för mig. Inte det lättaste när jag låg ner... En sköterska visade till slut upp lillen innan jag rullades till uppvaket och Uffe och lillen försvann för mätning och vägning och så vidare.
Jag låg på uppvaket i ca tre timmar. Kämpade som 17 för att få tillbaka känseln och rörligheten i benen eftersom det var det som krävdes för att jag skulle få återförenas med mina pojkar. Fick höra att lillen var kall och att Uffe fick värma honom, annars hade dom fått komma upp till mig. Till slut var jag pigg nog och rullades till vårt rum. Uffe och lillen kom strax därefter. Då lillen fortfarande var kall fick han ligga mot mitt bröst och värmas hela natten. Riktigt mysigt! Resten är en annan historia. Dagen var till ända och det blev till slut inte riktigt en helt vanlig måndag...
Lillen har för övrigt fått namnet Ivan. Det kändes så rätt när han var ute att fortsätta säga Ivan om honom. Han mätte 51 cm och var 3150 gram tung.
Uffe hade inte varit med på ultraljudet men kände att han behövde vara med på Danderyd så han kom farande från jobbet. Det blev en lång väntan dock. Trötta och hungriga fick vi till slut komma in till doktorn. Lillen kollades upp och han mådde bra. Däremot gillade inte läkaren hur lite vatten det var. "Vi vill sätta igång dig. Imorgon är det fullt och på onsdag finns det en plats kvar." sa läkaren. "Jaha, och så drar det ut på tiden så blir det på julafton då" tänkte jag. Läkaren fortsatte dock med "Men jag tänkte att två dagar hit eller dit, vad säger ni om att gå ner på förlossningen och sätta igång i kväll?" HJÄLP!
Vi tyckte att det inte var så mycket att snacka om så vi knatade iväg. Fick i oss mat och sen, vid 19.15, fick jag något medel för att förlossningen skulle börja. Fick värkar rätt fort. 22.15 kom en läkare och förvarnade om att det kanske behövdes ett kejsarsnitt. Den lilla mängden vatten kunde bero på att moderkakan var på väg att ge upp. Uffe och jag hann inte reagera så mycket för fem minuter senare kom samma läkare in och drog iväg med mig och sängen och sa att "det måste bli kejsarsnitt!". Uffe hann knappt med i svängarna.
Fick spinal i ryggen. Tog lång tid då den inte riktigt ville fastna. När den väl kom på plats "försvann" halva min kropp på nolltid och snittet lades. Det kändes läskigt att någon stod och "grötade" i min mage. Uffe och jag hörde ett litet pip. Sen ett till. Det var vår son! En väldigt snabb skymt fick jag av pyret innan han och Uffe försvann. Jag gjordes klar. Var helt borta i skallen, tyckte att det snurrade... Uffe och lillen kom tillbaka. Uffe såg väldigt stolt ut och försökte visa knytet för mig. Inte det lättaste när jag låg ner... En sköterska visade till slut upp lillen innan jag rullades till uppvaket och Uffe och lillen försvann för mätning och vägning och så vidare.
Jag låg på uppvaket i ca tre timmar. Kämpade som 17 för att få tillbaka känseln och rörligheten i benen eftersom det var det som krävdes för att jag skulle få återförenas med mina pojkar. Fick höra att lillen var kall och att Uffe fick värma honom, annars hade dom fått komma upp till mig. Till slut var jag pigg nog och rullades till vårt rum. Uffe och lillen kom strax därefter. Då lillen fortfarande var kall fick han ligga mot mitt bröst och värmas hela natten. Riktigt mysigt! Resten är en annan historia. Dagen var till ända och det blev till slut inte riktigt en helt vanlig måndag...
Lillen har för övrigt fått namnet Ivan. Det kändes så rätt när han var ute att fortsätta säga Ivan om honom. Han mätte 51 cm och var 3150 gram tung.
I'm too sexy for my love...
Ingen verkar nappa på min julklapp. Förstår inte varför... Jag vill bara vara snäll och ge bort en julklapp till någon! ;) Men än finns chansen så tveka inte om du vill ha en förlossning i julklapp.
Jag känner mig oerhört sexig idag. Det finns likheter mellan mig och en affärsman från Skara. Mina gröna mjukisbyxor vill inte riktigt hålla sig uppe utan halkar ner under magen när jag rör mig. Tröjan däremot glappar lite och glider upp vilket innebär att magen ibland sticker fram. Man ser då mina fina bristningar. Såg mig själv så (lägg därtill att jag var relativt nyvaken och rufsig i håret) i spegeln och började skratta. Såg dessutom framför mig hur jag stod och kliade mig på magen och rapade/fes samtidigt och tänkte att "så här sexig blir jag aldrig mer igen". Men jag bjuder på det! Att sitta i soffan och kolla på Vinterstudion kräver inte frack och aftonklänning. Uffe får helt enkelt stå ut med mig så här i upp till två veckor till. Dessutom ser jag inte ut så här varje dag....
Idag har det blivit mycket Vinterstudion som sagt. Har dessutom fixat gardinen och fixat det lite "mysigt" i köksfönstret. Har inte haft någon ljusstake där tidigare i år men nu är det uppe! Vi har dessutom monterat ihop skötbordet och småstädat lite rent allmänt. Jag har börjat packa min bb-väska. Jag har förberett för granen. En riktigt bra dag fixmässigt. Snart är det dags att börja fixa lite potatisgratäng och fläskfilé. Magen börjar kurra lite...
Imorgon är det dags för ultraljud. Hoppas att allt ser bra ut men det känns så. Var lite orolig häromdagen men Ivan rör sig ju så mycket att det inte ska vara någon fara med honom. Ska bli intressant att få höra vad han väger (tror man kan få reda på det). Barnmorskan har ju tippat på låga 3000 g.
Nej, mat var det. Mat!
Jag känner mig oerhört sexig idag. Det finns likheter mellan mig och en affärsman från Skara. Mina gröna mjukisbyxor vill inte riktigt hålla sig uppe utan halkar ner under magen när jag rör mig. Tröjan däremot glappar lite och glider upp vilket innebär att magen ibland sticker fram. Man ser då mina fina bristningar. Såg mig själv så (lägg därtill att jag var relativt nyvaken och rufsig i håret) i spegeln och började skratta. Såg dessutom framför mig hur jag stod och kliade mig på magen och rapade/fes samtidigt och tänkte att "så här sexig blir jag aldrig mer igen". Men jag bjuder på det! Att sitta i soffan och kolla på Vinterstudion kräver inte frack och aftonklänning. Uffe får helt enkelt stå ut med mig så här i upp till två veckor till. Dessutom ser jag inte ut så här varje dag....
Idag har det blivit mycket Vinterstudion som sagt. Har dessutom fixat gardinen och fixat det lite "mysigt" i köksfönstret. Har inte haft någon ljusstake där tidigare i år men nu är det uppe! Vi har dessutom monterat ihop skötbordet och småstädat lite rent allmänt. Jag har börjat packa min bb-väska. Jag har förberett för granen. En riktigt bra dag fixmässigt. Snart är det dags att börja fixa lite potatisgratäng och fläskfilé. Magen börjar kurra lite...
Imorgon är det dags för ultraljud. Hoppas att allt ser bra ut men det känns så. Var lite orolig häromdagen men Ivan rör sig ju så mycket att det inte ska vara någon fara med honom. Ska bli intressant att få höra vad han väger (tror man kan få reda på det). Barnmorskan har ju tippat på låga 3000 g.
Nej, mat var det. Mat!
Ge bort en förlossning
Såg en annons i en av våra välskrivna kvällsblaskor i dag. Den såg ut så här:
Och nu undrar jag vem jag ska ge min förlossning till. Och hur funkar det rent praktiskt? Personen som får min förlossning plågas med värkarna och sen kommer någon barnmorska springade till mig med lillen när jobbet är gjort, ungefär som vid en adoption? Eller hur är det tänkt? Om det är någon som känner sig manad att ta min förlossning är det bara att höra av sig. Det är kul att ge bort saker som uppskattas! ;)
I dag är det för övrigt beräknad förlossning. Min nedräknare jag har haft visar på noll dagar kvar och att Ivan är klar till 100%. Frågan är bara vart han är? Inte här helt uppenbart. Kan det bero på att jag ännu inte gett bort min förlossning? Hmm. Jag har funderat en hel del idag. Det blir ingen Ivan den 19:e december. Det börjar bli väldigt sent på året. Om han inte kommit om två veckor sätts förlossningen igång. Om två veckor är det 2:a januari. Kanske är det värt att knata runt med magen ett par veckor till och låta grabben bli ett år yngre än vad han annars skulle bli. Helt sugen på att gå i två veckor till är jag inte men samtidigt skulle det ju vara roligt för lillen att vara äldst istället för yngst...
Var ner i centrum i dag. Skulle handla lite mjölk (man måste faktiskt ha mjölk hemma!). Folk hade mord i blicken och sprang som idioter. Det gjorde jag också - ut från centrum. Tur att jag har det mesta i julklappsväg klart redan så jag slipper vara i centrum mer än nödvändigt. Uffes familj kommer nog för övrigt hit på julafton om vi är hemma då. Blir spännande att se hur det blir. Vi kan ju vara på BB från början men vi kan ju också behöva dra mitt i middagen. Har fått julgardinerna klara så och vi har köpt en gran så det verkar som att vi ska kunna få in lite julstämning här i alla fall.
Och nu undrar jag vem jag ska ge min förlossning till. Och hur funkar det rent praktiskt? Personen som får min förlossning plågas med värkarna och sen kommer någon barnmorska springade till mig med lillen när jobbet är gjort, ungefär som vid en adoption? Eller hur är det tänkt? Om det är någon som känner sig manad att ta min förlossning är det bara att höra av sig. Det är kul att ge bort saker som uppskattas! ;)
I dag är det för övrigt beräknad förlossning. Min nedräknare jag har haft visar på noll dagar kvar och att Ivan är klar till 100%. Frågan är bara vart han är? Inte här helt uppenbart. Kan det bero på att jag ännu inte gett bort min förlossning? Hmm. Jag har funderat en hel del idag. Det blir ingen Ivan den 19:e december. Det börjar bli väldigt sent på året. Om han inte kommit om två veckor sätts förlossningen igång. Om två veckor är det 2:a januari. Kanske är det värt att knata runt med magen ett par veckor till och låta grabben bli ett år yngre än vad han annars skulle bli. Helt sugen på att gå i två veckor till är jag inte men samtidigt skulle det ju vara roligt för lillen att vara äldst istället för yngst...
Var ner i centrum i dag. Skulle handla lite mjölk (man måste faktiskt ha mjölk hemma!). Folk hade mord i blicken och sprang som idioter. Det gjorde jag också - ut från centrum. Tur att jag har det mesta i julklappsväg klart redan så jag slipper vara i centrum mer än nödvändigt. Uffes familj kommer nog för övrigt hit på julafton om vi är hemma då. Blir spännande att se hur det blir. Vi kan ju vara på BB från början men vi kan ju också behöva dra mitt i middagen. Har fått julgardinerna klara så och vi har köpt en gran så det verkar som att vi ska kunna få in lite julstämning här i alla fall.
Ultrajul
Imorse ringde ultraljudskliniken och väckte mig. Hon lät jätteledsen att hon störde men jag sa att det ju fanns en anledning till att jag hade mobilen vid sängen... Jag vet ju hur länge jag kan sova och ville inte missa ett samtal om det skulle komma ett på morgonen. Klokt val alltså. På måndag kl 10.45 ska vi på ultraljud igen om lillen inte kommit innan dess. Han verkar inte må dåligt i alla fall för jysses vilket röjande det är där inne. Idag flyttade sig magen nästan till ryggen igen...
Idag var det för övrigt kanonfint väder! Snö och klarblå himmel. Kallt (-8 grader) men skönt! Chansade faktiskt på att kroppen skulle palla med en liten promenad och knatade iväg. Gick inte i mer än 25 minuter. Vågade ändå inte riktigt slappna av och tro att ryggen skulle klara det. Klokt val det också visade det sig. Är nämligen inte helt bra i ryggen nu men det är absolut inte som sist. Barnmorskan var inte helt nöjd med att jag kollade på skidskytte igår och jag fick bara känslan av att det kan gå fortare om man håller igång lite. Och lite småont i magen har jag haft i dag efter promenaden.
Jag har äntligen plockat fram symaskinen jag fick i julklapp i fjol också. Det var lite knepigt att förstå hur man skulle trä tråden och göra för att "få den att funka" men nu är den igång och jag har börjat sy min gardin. Hoppas att det ska bli bra. Vi får se om den hinner bli klar innan jul eller om Ivan hinner före. Kommer han inte i natt så ska jag hinna klart i alla fall för mer än så är det inte kvar.
Nu är det dags för "På spåret" så hej med er.
Idag var det för övrigt kanonfint väder! Snö och klarblå himmel. Kallt (-8 grader) men skönt! Chansade faktiskt på att kroppen skulle palla med en liten promenad och knatade iväg. Gick inte i mer än 25 minuter. Vågade ändå inte riktigt slappna av och tro att ryggen skulle klara det. Klokt val det också visade det sig. Är nämligen inte helt bra i ryggen nu men det är absolut inte som sist. Barnmorskan var inte helt nöjd med att jag kollade på skidskytte igår och jag fick bara känslan av att det kan gå fortare om man håller igång lite. Och lite småont i magen har jag haft i dag efter promenaden.
Jag har äntligen plockat fram symaskinen jag fick i julklapp i fjol också. Det var lite knepigt att förstå hur man skulle trä tråden och göra för att "få den att funka" men nu är den igång och jag har börjat sy min gardin. Hoppas att det ska bli bra. Vi får se om den hinner bli klar innan jul eller om Ivan hinner före. Kommer han inte i natt så ska jag hinna klart i alla fall för mer än så är det inte kvar.
Nu är det dags för "På spåret" så hej med er.
SF håller inte måttet
Nu har jag varit hos barnmorskan. Mina värden är bra fortfarande. Hon var nöjd med min vikt och mitt blodtryck. Så långt allting okej. Ivan har ett piggt och friskt litet hjärta och levde om (sparkade till och med hjärtmätarprytteln) men har enligt SF-måttet inte växt någonting sedan förra veckan. Veckan innan hade han växt i minsta laget. Barnmorskan trodde inte att det var någon fara utan trodde bara att han åkt ner ännu längre i bäckenet men ville inte riskera någonting utan skickade en remiss för ett nytt ultraljud. Spännande värre. Hade gärna sett ett till ultraljud men för kanske i vecka 30 och då för att få se det häftiga som förekommer där inne. Den här anledningen känns mindre munter. Hoppas på att få en tid helst imorgon annars är det verkligen dags för lillen att komma ut nu. Hör du det? Kom ut nu!
För den som inte vet vad SF-mått är... Man mäter magen vid varje besök från vecka 25 eller vad det nu var. Sen ska magen växa ungefär lika mycket hela tiden (ska följa en kurva). Min kurva har varit under medel hela tiden men inom ramen för vad som är okej. Dessutom har Ivan följt sin egen kurva väldigt fint fram tills nu. SF-måttet kan ju bli lite olika beroende på hur barnet ligger och behöver alltså inte säga så mycket. Men anledningen till att man mäter är att hålla koll på att allt är okej där inne. Det kan vara så att moderkakan (eller navelsträngen) inte ger lillen tillräckligt med näring och att han därmed inte växer och mår bra. Barnmorskan trodde som sagt inte att det är någon fara utan att han åkt ner som sagt men det är ändå skönt att det kollas upp. Om det är någon fara antar jag att man plockar ut honom rätt snart....
Det är alltså två dagar kvar till beräknad förlossning i dag. Två nätter i rad har jag haft en känsla inom mig att "i natt är det dags". Ingenting har dock hänt. Det blir säkert i natt istället eftersom det är "snökaos" i Stockholm. Blir det i natt tror jag nog att vi tar en taxi för det ser inte så jättekul ut ute. Det är igengrått och snöar rätt rejält. Är glad att jag kan sitta hemma och mysa. Skulle varit knepigt att ta sig till jobbet idag till exempel... Nu kan jag dessutom kolla skidskytte :)
Pust, kan dom inte ringa från Odenplan och berätta när jag får komma på ultraljud snart? För en sån sak tar jag mig ut i vilket väder som helst! Känns skönt att Ivan buffar runt där inne i alla fall. Jag vet ju att han är okej just nu.
För den som inte vet vad SF-mått är... Man mäter magen vid varje besök från vecka 25 eller vad det nu var. Sen ska magen växa ungefär lika mycket hela tiden (ska följa en kurva). Min kurva har varit under medel hela tiden men inom ramen för vad som är okej. Dessutom har Ivan följt sin egen kurva väldigt fint fram tills nu. SF-måttet kan ju bli lite olika beroende på hur barnet ligger och behöver alltså inte säga så mycket. Men anledningen till att man mäter är att hålla koll på att allt är okej där inne. Det kan vara så att moderkakan (eller navelsträngen) inte ger lillen tillräckligt med näring och att han därmed inte växer och mår bra. Barnmorskan trodde som sagt inte att det är någon fara utan att han åkt ner som sagt men det är ändå skönt att det kollas upp. Om det är någon fara antar jag att man plockar ut honom rätt snart....
Det är alltså två dagar kvar till beräknad förlossning i dag. Två nätter i rad har jag haft en känsla inom mig att "i natt är det dags". Ingenting har dock hänt. Det blir säkert i natt istället eftersom det är "snökaos" i Stockholm. Blir det i natt tror jag nog att vi tar en taxi för det ser inte så jättekul ut ute. Det är igengrått och snöar rätt rejält. Är glad att jag kan sitta hemma och mysa. Skulle varit knepigt att ta sig till jobbet idag till exempel... Nu kan jag dessutom kolla skidskytte :)
Pust, kan dom inte ringa från Odenplan och berätta när jag får komma på ultraljud snart? För en sån sak tar jag mig ut i vilket väder som helst! Känns skönt att Ivan buffar runt där inne i alla fall. Jag vet ju att han är okej just nu.
Berg- och dalbana var det ja
Så där ja. Jag var pigg och munter i dag (till skillnad mot igår...) och knatade ner till centrum för att hitta lite julklappar. Jag hittade faktiskt en del saker i dag och har inte speciellt mycket kvar att handla. Har fixat en del småsaker som jag länge skjutit upp men nu är det klart. Skönt. Har bakat limpor också. Hoppas att det ska smaka, första gången jag gör just den här typen av bröd.
Hittade lite fina saker till Ivan i centrum också. Ett par tavlor med Nalle Puh. Kunde verkligen inte stå emot. :) Har ju funderat på att ha ett par tavlor vid hans säng också men inte fixat det. Nu har jag tavlorna i alla fall. Imorgon ska jag sätta upp tavlorna om jag hinner. Ska ju sy mina julgardiner då. Köpte tyg idag. Hade siktat in mig på rött tyg med något fint mönster. Allt kändes tantigt dock. Tråkiga tyger. Gick till den lilla tygaffären här nere istället och även där fanns mestadels hemska tyger. De var visserligen röda men med så mycket plotter på att jag blev vimmelkantig av allt. Men så såg jag en vit gardin med gråa och röda hjärtan. En mycket enkel men fin gardin. Köpte tyg till en kappa så imorgon ska jag som sagt pyssla lite. :)
Det har förresten snöat hela dagen! Woho! Det här får gärna ligga kvar till efter jul i alla fall. Gärna längre också men i alla fall över jul. Det skulle vara så mysigt...
En sak som varit mindre bra med dagen. När jag skulle börja laga mat började ryggen jävlas med mig. Nu har jag riktigt ont. Har småkänningar i magen också. Jag hoppas att det bara är tillfälligt. Skulle ändå vilja ha det som i morse fram till förlossningen börjar. Skulle jag må som i morse hela tiden så skulle jag lätt kunna gå över tiden och få lillen i januari istället. Pappa tyckte det när jag pratade med honom idag. Som ryggen är nu har jag dock inte lust att vänta alls.
Hittade lite fina saker till Ivan i centrum också. Ett par tavlor med Nalle Puh. Kunde verkligen inte stå emot. :) Har ju funderat på att ha ett par tavlor vid hans säng också men inte fixat det. Nu har jag tavlorna i alla fall. Imorgon ska jag sätta upp tavlorna om jag hinner. Ska ju sy mina julgardiner då. Köpte tyg idag. Hade siktat in mig på rött tyg med något fint mönster. Allt kändes tantigt dock. Tråkiga tyger. Gick till den lilla tygaffären här nere istället och även där fanns mestadels hemska tyger. De var visserligen röda men med så mycket plotter på att jag blev vimmelkantig av allt. Men så såg jag en vit gardin med gråa och röda hjärtan. En mycket enkel men fin gardin. Köpte tyg till en kappa så imorgon ska jag som sagt pyssla lite. :)
Det har förresten snöat hela dagen! Woho! Det här får gärna ligga kvar till efter jul i alla fall. Gärna längre också men i alla fall över jul. Det skulle vara så mysigt...
En sak som varit mindre bra med dagen. När jag skulle börja laga mat började ryggen jävlas med mig. Nu har jag riktigt ont. Har småkänningar i magen också. Jag hoppas att det bara är tillfälligt. Skulle ändå vilja ha det som i morse fram till förlossningen börjar. Skulle jag må som i morse hela tiden så skulle jag lätt kunna gå över tiden och få lillen i januari istället. Pappa tyckte det när jag pratade med honom idag. Som ryggen är nu har jag dock inte lust att vänta alls.
Berg- och dalbana
Livet som gravid är konstigt. Från att ha haft så pass ont överallt att jag inte kunde gå har jag nu lite småkänningar i rygg och i händerna. Ibland trycker det lite i bäckenet. Jag känner mig otymplig och det buffar inifrån magen men det är också enda tecknena på att jag ens är gravid. Igår kväll tyckte jag att lillen varit så lugn så länge att jag till och med väckte honom bara för att se att han fortfarande mådde bra... Men jag klagar absolut inte över att det känns mycket lättare. Jag vet att det kan vända när som helst och det är ju ändå skönt att må bra så mycket som möjligt. Tycker bara att det är konstigt att det går så upp och ner.
Nu är det bara fyra dagar kvar till beräknad förlossning. Fyra! Jag tycker verkligen att det är dags att han kommer nu. Ja, jag vet, jag har skrivit det i evigheter nu men ändå... Skulle vilja slippa föda närmare jul eller under julhelgen. Om jag ligger på BB på julafton spelar mindre roll men jag tänker på när lillen sen ska fira sina födelsedagar. Födelsedagar ska vara speciella för just den personen som fyller. I alla fall när man är liten.
Jag är så nyfiken nu på hur han ser ut, min lille pojk. Vems humör har han ärvt (åh, snälla, låt det bli Uffes...)? Vem är han? Jag känner honom ju "bäst" just nu. Vet när han är vaken. Vi ligger ofta och kommunicerar när vi ska sova. Ivan buffar med knät eller foten och jag stryker med handen. Tar Ivan bort foten, tar jag bort handen och då är foten snart där igen och vill ha kontakt. Jag pratar mycket med honom också även om det känns fånigt att gå runt och prata högt när man är ensam hemma...
I dag ska jag knata ner till centrum. Borde göra mig klar och gå så tidigt som möjligt för att slippa så mycket övrigt folk som det bara går. Händelsen i fredags avskräckte mig och jag vägrade gå in i centrum i helgen. I går tog jag mig ner men bara för att Uffe följde med och skulle hjälpa mig att bära hem mjöl och sånt så att jag kan baka lite bröd om jag orkar och vill.
Jag vill köpa en gran. Det är ju snart dags! Den kan ju stå på balkongen om vi inte vill klä den än. Men ska vi fira jul här som det troligen blir så vill jag ha en gran. Nu ska jag ta en dusch. Sen fixa lite småsaker och sen gå ner till centrum. Lika bra att få det avklarat innan jag ångrar mig...
Nu är det bara fyra dagar kvar till beräknad förlossning. Fyra! Jag tycker verkligen att det är dags att han kommer nu. Ja, jag vet, jag har skrivit det i evigheter nu men ändå... Skulle vilja slippa föda närmare jul eller under julhelgen. Om jag ligger på BB på julafton spelar mindre roll men jag tänker på när lillen sen ska fira sina födelsedagar. Födelsedagar ska vara speciella för just den personen som fyller. I alla fall när man är liten.
Jag är så nyfiken nu på hur han ser ut, min lille pojk. Vems humör har han ärvt (åh, snälla, låt det bli Uffes...)? Vem är han? Jag känner honom ju "bäst" just nu. Vet när han är vaken. Vi ligger ofta och kommunicerar när vi ska sova. Ivan buffar med knät eller foten och jag stryker med handen. Tar Ivan bort foten, tar jag bort handen och då är foten snart där igen och vill ha kontakt. Jag pratar mycket med honom också även om det känns fånigt att gå runt och prata högt när man är ensam hemma...
I dag ska jag knata ner till centrum. Borde göra mig klar och gå så tidigt som möjligt för att slippa så mycket övrigt folk som det bara går. Händelsen i fredags avskräckte mig och jag vägrade gå in i centrum i helgen. I går tog jag mig ner men bara för att Uffe följde med och skulle hjälpa mig att bära hem mjöl och sånt så att jag kan baka lite bröd om jag orkar och vill.
Jag vill köpa en gran. Det är ju snart dags! Den kan ju stå på balkongen om vi inte vill klä den än. Men ska vi fira jul här som det troligen blir så vill jag ha en gran. Nu ska jag ta en dusch. Sen fixa lite småsaker och sen gå ner till centrum. Lika bra att få det avklarat innan jag ångrar mig...
Det här funkade inte, men kanske det här?
I dag går jag in i vecka 40, den veckan som borde vara den sista i graviditeten. Det tror jag dock inte att det blir, men jag ska inte tappa hoppet. Många kommer nu med tips om hur man ska göra för att få igång förlossningen. Man ska tydligen kunna äta färsk ananas, gå promenader, putsa fönster, vara aktiv, vara inaktiv, ha sex med mera, med mera. Det känns som att nästan vad som helst kan få det att börja. I dag tänkte jag testa att ställa mig på huvudet, stoppa en banan i högerörat och joddla i fem minuter. Det vore fan om jag inte får igång förlossningen av det!
Många frågar nu hela tiden om bebis har kommit. I alla sms står det "Hej! Hur mår du? Ingen bebis än?". Alla telefonsamtal börjar "Va? Är ni hemma fortfarande?". Jag förstår att folk är nyfikna men jag lovar att alla får veta när han har kommit. Varken Uffe eller jag har för avsikt att undanhålla den infon...
Nu är det skidskytte igen så nu har jag inte tid att skriva mer. Hej svejs.
Många frågar nu hela tiden om bebis har kommit. I alla sms står det "Hej! Hur mår du? Ingen bebis än?". Alla telefonsamtal börjar "Va? Är ni hemma fortfarande?". Jag förstår att folk är nyfikna men jag lovar att alla får veta när han har kommit. Varken Uffe eller jag har för avsikt att undanhålla den infon...
Nu är det skidskytte igen så nu har jag inte tid att skriva mer. Hej svejs.
Här, köp vad du vill
Har för en stund sedan kommit hem från centrum. Skulle köpa julklappar. Visste vad jag skulle ha på ett ungefär så jag skulle inte vara borta så länge. Skulle ju se skidskyttet också... Glad i hågen kom jag ner till centrum och det var ungefär då det sket sig. Hittade ingenting av det jag ville ha. Blev osäker på en massa saker och ringde sju-åtta samtal medan jag försökte välja och hitta vad jag eftersökte. Utan resultat. Istället för att vara borta i max 1.5 timme var jag borta i mer än 2.5 timme och kom hem med exakt noll julklappar. Det blev till slut också så mycket folk att jag i stort sett fick panik (klarar inte mycket folk) som knuffade mig fram och tillbaka och dessutom satte armbågar i magen på mig. Det slutade med att jag bara stod och grät. Tog mig samman och kom hem men har nu suttit och gråtit i en halvtimme för att jag är så slut och less på allt. Jag trodde att jag skulle få någonting klart i dag i alla fall. Kan man skicka hela släkten till Ullared med orden "Här har du si och så mycket pengar, köp vad du vill. Ha det så kul!"? Jysses vad mycket lättare allt skulle vara då. I alla fall för mig...
Ensiffrigt...
Nu är det fasen bara nio dagar kvar till beräknad förlossning. Var hos barnmorskan idag och hon menade att han är så pass långt ner och ligger så stadigt att det är konstigt att jag inte har mer känningar än jag har. Hon menade att hon hade mycket svårt att tro att jag skulle behöva gå över tiden (alltså beräknad förlossning plus 14 dagar) i alla fall. Men hon sa också att hon trodde att det rätt snart skulle komma igång. Skönt som 17 att höra men jag får inte ställa in mig för mycket på det för då kan det nog bli jobbigt om det skulle börja dra iväg med dagar och ingenting händer.... Hon föreslog "färdknäppen" i alla fall. Det var det enda igångsättningsknepet hon trodde på.
Barnmorskan trodde i dag att Ivan skulle "landa" på 2.8-3 kg ungefär. Det låter väl helt okej? Ingen bautabebis men heller inte en undernärd en.
Beskedet om att lillen troligen är på väg snart fick mig att sätta igång och plocka en massa här hemma. Lite småplock till och sen dammsugning så är det så pass rent som jag vill att det minst ska vara. Hinner jag mer sen är det väl skönt men inget som måste göras. Jag har det mer i huvudet som "terapi". Har jag ingenting alls att göra är risken att jag blir tokig av väntandet om det drar ut på tiden. Ska koka i ordning nappflaskorna också så att dom är klara. Måste ju ha med mig ett par till BB (hjälp, jag måste ju göra hål i nappen också!). Min kompis berättade att när hon fick sin spaltpojk i måndags var det ingen som visste ett dugg om spalt så jag/vi måste vara förberedda på att tala om vad som kommer hända. Är ju ändå samma sjukhus vi ska föda på...
Har varit och klippt mig nu också. Så nu behöver jag inte tänka på det på ett par månader. Vill ha så få sådana saker som möjligt att tänka på i början. Uffe kan ju självklart ta hand om Ivan själv om jag behöver gå ut men ändå. Jysses vad fånig jag känner mig helt plötsligt :) Låter som vi inte ens kan gå utanför dörren på ett år eller så :) Men ni fattar säkert min poäng...
Imorgon ska jag försöka julhandla lite. 10 dec och inte en enda julklapp inhandlad. Är nog rekord...
Barnmorskan trodde i dag att Ivan skulle "landa" på 2.8-3 kg ungefär. Det låter väl helt okej? Ingen bautabebis men heller inte en undernärd en.
Beskedet om att lillen troligen är på väg snart fick mig att sätta igång och plocka en massa här hemma. Lite småplock till och sen dammsugning så är det så pass rent som jag vill att det minst ska vara. Hinner jag mer sen är det väl skönt men inget som måste göras. Jag har det mer i huvudet som "terapi". Har jag ingenting alls att göra är risken att jag blir tokig av väntandet om det drar ut på tiden. Ska koka i ordning nappflaskorna också så att dom är klara. Måste ju ha med mig ett par till BB (hjälp, jag måste ju göra hål i nappen också!). Min kompis berättade att när hon fick sin spaltpojk i måndags var det ingen som visste ett dugg om spalt så jag/vi måste vara förberedda på att tala om vad som kommer hända. Är ju ändå samma sjukhus vi ska föda på...
Har varit och klippt mig nu också. Så nu behöver jag inte tänka på det på ett par månader. Vill ha så få sådana saker som möjligt att tänka på i början. Uffe kan ju självklart ta hand om Ivan själv om jag behöver gå ut men ändå. Jysses vad fånig jag känner mig helt plötsligt :) Låter som vi inte ens kan gå utanför dörren på ett år eller så :) Men ni fattar säkert min poäng...
Imorgon ska jag försöka julhandla lite. 10 dec och inte en enda julklapp inhandlad. Är nog rekord...
Uppdatering om läget
Vart ska jag börja? Bilen gick igenom besiktningen. Gubben som hade hand om min bil gav sig dock fan på att hitta något fel på min bil. Han muttrade och gjorde icke glada miner innan han till slut var tvungen att erkänna att "ja, jag får väl ge upp och erkänna att det inte är något fel på din bil". Ha, in your face bilgubbe! Min kusin var med mig till besiktningen och efteråt gick vi och fikade. Mycket trevligt!
Igår städade jag mest här hemma. Trots att det går sakta och jag tog många vilopauser så såg Uffe i alla fall skillnad när han kom hem. Skönt! Ännu är det mycket småfix kvar som jag skulle vilja ha gjort men allt som är klart är klart. Tänker inte ta ut mig utan det får ta den tid det tar...
I dag har jag varit inne i stan och träffat tre andra gravida tjejer. Mycket trevligt var det! Kändes skönt att komma ut lite. Tror jag skulle bli tokig av att bara gå hemma och inte göra någonting alls ända fram till lillen kommer. Jag menar, det är tio dagar kvar till beräknad förlossning men det kan ändå dröja nästan fyra veckor ännu tills han är här. Går jag över så länge kommer jag behöva vara lite social så att det går fortare om inte annat. Samtidigt är det jätteskönt att vara ledig. Vissa gånger funderar jag på om jag gick hem för tidigt. De flesta gångerna känner jag ändå att jag behöver få sova ut, göra vad jag känner för med mera.
Jag är glad att Uffe har något innanför pannbenet. Mina gener är inte heller genomruttna. Ívan borde alltså få någon form av hjärna... Satt idag på tåget hem från stan och blev faktiskt lite rädd. En mamma och hennes 15-åriga dotter satt bredvid mig.
Mamman: Men då kan ni ju vara hos pappa på julafton och sen komma hem till mig på juldagen.
Dottern: När är det då? Är det typ dagen efter julafton?
Jaha, imorgon är det dags för barnmorskan igen. Antagligen ser allt bra ut som vanligt. Jag hoppas också att hon säger att det snart är på gång. Men det säger hon nog inte. Nu har jag halsbränna igen. Dags att ta en tablett. Och gå och hämta tvätten. So long!
Igår städade jag mest här hemma. Trots att det går sakta och jag tog många vilopauser så såg Uffe i alla fall skillnad när han kom hem. Skönt! Ännu är det mycket småfix kvar som jag skulle vilja ha gjort men allt som är klart är klart. Tänker inte ta ut mig utan det får ta den tid det tar...
I dag har jag varit inne i stan och träffat tre andra gravida tjejer. Mycket trevligt var det! Kändes skönt att komma ut lite. Tror jag skulle bli tokig av att bara gå hemma och inte göra någonting alls ända fram till lillen kommer. Jag menar, det är tio dagar kvar till beräknad förlossning men det kan ändå dröja nästan fyra veckor ännu tills han är här. Går jag över så länge kommer jag behöva vara lite social så att det går fortare om inte annat. Samtidigt är det jätteskönt att vara ledig. Vissa gånger funderar jag på om jag gick hem för tidigt. De flesta gångerna känner jag ändå att jag behöver få sova ut, göra vad jag känner för med mera.
Jag är glad att Uffe har något innanför pannbenet. Mina gener är inte heller genomruttna. Ívan borde alltså få någon form av hjärna... Satt idag på tåget hem från stan och blev faktiskt lite rädd. En mamma och hennes 15-åriga dotter satt bredvid mig.
Mamman: Men då kan ni ju vara hos pappa på julafton och sen komma hem till mig på juldagen.
Dottern: När är det då? Är det typ dagen efter julafton?
Jaha, imorgon är det dags för barnmorskan igen. Antagligen ser allt bra ut som vanligt. Jag hoppas också att hon säger att det snart är på gång. Men det säger hon nog inte. Nu har jag halsbränna igen. Dags att ta en tablett. Och gå och hämta tvätten. So long!
