Ett nytt liv

Jaha, nu är jag i vecka 34. På lördag är det sex veckor kvar. Endast 18 arbetsdagar återstår. Tiden går fort! Verkligen skönt att se att det går framåt. Även om jag tycker att det är mysigt att känna lillen leva om därinne så vill jag att han ska komma ut till oss snart. Magen är fortfarande relativt liten (alla säger det) men gravitationen gör sitt till nu och idag har det varit som att magen dragits mot golvet/marken likt en magnet när jag gått.

Det har annars varit lite upp och ner i helgen och början av veckan. I lördags var vi hos Uffes brorsa. Klarade av att sitta hyfsat bra. Fick använda tens-maskinen en stund men mest i förebyggande syfte då jag började få känningar. En mycket trevlig kväll blev det. I söndags skulle jag gå på bio med en kompis. Mådde bra i 15 min kanske. Sen satte ryggen igång. Hade maskinen på mig och inkopplad och behövde bara starta. Hjälpte en stund men innan filmen var slut var jag också slut och hade pärskans ont. Riktigt tråkigt tyckte jag. Har funkat okej på jobbet måndag och tisdag ändå. Ont har jag haft men överkomligt i alla fall.

Imorgon är det del två av den förlossningsförberedande kursen. Smärta ska det handla om. Jag hoppas att vi slipper se en film om en förlossning. Jag fattar själv att det inte är semester och njutningsfullt att föda barn, jag behöver inte se det i bilder. "Den dagen, den sorgen" om man kan säga så när det faktiskt är ett barn som i slutändan föds. Mitt barn dessutom...

Imorgon har jag också min andra lediga dag. Det blir till att tvätta lite kläder och lakan åt lillen. Behöver få skölja upp det sista (förhoppningsvis) så att allt är klart tills han kommer. Lakanen har legat på en kall vind och jag måste se att de är okej också så jag vet om vi behöver handla fler lakan eller om vi klarar oss. I övrigt blir det mest småplock för att göra plats för kläder och blöjor.

Hick, hick säger det från min mage nu. Ivan hickar igen. Hur många gånger per dag kan man hicka egentligen?

Måste få skriva om mina absoluta favoriter SJ också. För ett par veckor sedan var det en resenär som skulle byta till buss i Enköping. Det talade konduktörskan (heter det konduktör när det är en tjej?) om. Resenären visste om problemet och hoppades på att hinna med sin anknytning. "Annars måste det bli taxi igen" suckade han. Konduktörskan nickade och menade glatt att taxibolagen gillar SJ väldigt mycket eftersom det genererar så många kunder. "Och det är ju bra! Det är tur att någon gillar oss i alla fall" var hennes glada kommentar. Hmm, är det inte bättre att SJs resenärer gillar SJ än att taxibolagen gör det?

I morse ringde jag till frissan. Fick tid på direkten så nu är jag nyklippt. Härligt! Min vanliga frisör var sjuk men den nya var också bra. Hon tyckte dessutom att mitt hår var mjukt. Hon klappade det flera gånger och berömde mjukheten.

Barnmorskan var nästa anhalt. Lillen ligger nu med huvudet nedåt (det fattade jag redan eftersom sparkarna på senare tid kommit långt upp och gjort så att brösten hoppat till till och med). Hjärtrytmen var bra. Sf-kurvan var bra (det vill säga, han växer som han ska). Mitt blodsocker var bra. Fick till och med kommentarer om att jag inte var en av alla sockergrisar som hon träffade på. Host, harkel. Jag äter ju godis typ varje dag :o Har aldrig varit så godissugen som jag är just nu. Men det kanske inte finns socker i daim ;)

Anhalt tre. Tens-maskin-hämtning. Apparaten såg inte ut som den jag testat förr men den här ska man kunna ha med sig på förlossningen. Känns mycket bra att ha apparaten hemma. Hoppas nu bara att jag kan koppla in den själv så att Uffe inte behöver gå upp på morgonen för att hjälpa mig med elektroderna.

Mat och sen iväg till Danderyd för förlossningsförberedande kurs. Det berättades om förlossningens faser och vad som händer innan den lilla varelsen kommer ut. För mig var det mycket upprepningar för jag har ändå läst mig till en hel del info. För Uffe var det däremot rätt mycket nytt. Verkar som att han tyckte att det var bra info. Det är bra om vi båda har dessa kunskaper också så att vi tillsammans vet hur vi ska agera och när. Nästa vecka ska vi få reda på olika smärtlindringsalternativ. Sista veckan är det första babytiden som avhandlas. Måste komma ihåg ryggkudde och ha med mig tens-apparaten för stolarna i aulan var fruktansvärda och min rygg protesterade tidigt. Riktig plåga innan vi kom därifrån. Nu sitter jag med min tens-maskin och njuter.

...eller nej. Däremot föll jag rejält på rumpan idag. Skulle gå till min bil och gick nedför en grässlänt. Halkade till och slog i ändan. Så nu har jag ont i magen, rumpan och ryggen. Ryggen som annars faktiskt har varit bättre ett par dagar. Lillen har rört sig väldigt lite efter det och jag är lite orolig. Det sägs att det är värre att halka och slå i rumpan än att slå i magen. Vid magen är det så mycket som skyddar medan smällen blir värre om man slår i rumpan. Vet inte om det stämmer. Inte kul alls att det gör ont. Varför ska det alltid vara nåt?

Imorgon är jag ledig från jobbet. Ska till barnmorskan, träffa människan med tens-maskinen och sen på förlossningskurs. Skönt att slippa gå upp tidigt även om det just imorgon inte blir så mycket vila som det är meningen. Trött nu. Ska bädda ner mig i soffan och vila.

Veckorna rullar på. Mindre än åtta veckor kvar nu om lillen kommer på beräknat datum. Sex jobbveckor. Har fått negativ respons på att jag börjat ta av mina mammadagar. Jag är ju själv inte heller helt nöjd med lösningen men på något sätt måste Ivan och jag få spara kraft. Jag ser fram emot kortare arbetsvecka.

Magen växer. Mamma tyckte att magen växt väldigt mycket på en vecka. Magen ser för övrigt ut så här nu:


I helgen var jag alltså hos mamma och pappa. Lugnt och skönt. Måste låta mig själv slappna av och vila. Det ska jag göra nu också. Kommer hem sent den här veckan eftersom jag har jourvecka på jobbet och måste jobba till 18. Känner mig lite trött nu så ska lägga mig i soffan och ladda inför morgondagen.

Idag var jag hos sjukgymnasten och fick jag testa en tens-maskin igen. Jätteskönt! Vill absolut hyra en men hos sjukgymnasten hyr dom bara ut maskiner till kroniskt sjuka. Det hoppas jag att jag inte är. Pyret får gärna komma ut därifrån så småningom.... Är tvungen att hyra genom barnmorskorna hette det. Ringde dit. Dom har inga utan skickade mig vidare. Fick tag på en människa som hyr ut maskinerna i alla fall. Gratis är det inte men förhoppningsvis är det värt det. Dessutom ska den här apparaten kunna hjälpa till att lindra smärtan vid en förlossning och det låter ju inte heller dumt...

I dag var det alltså sista onsdagen jag jobbade innan min långa ledighet. Nästa onsdag måste jag till barnmorskan 13.30, till tens-maskin-uthyraren 16.30 och på förlossningsförberedande kurs 19-21. Mycket inplanerat. De kommande onsdagarna ska jag dock bara vila och ladda mina batterier. Jag ska gå och simma också för att mjuka upp musklerna lite.

Har jobbat i Stockholm i dag. Fick flera kommentarer om magen. Någon trodde att jag var i sjätte månaden i stället för åttonde. Gemensamt var att alla tyckte att min mage är liten... Jag klagar inte. Så länge magen är liten är jag rörligare. Sjukgymnasten i morse tyckte dock att magen växt mycket sen i fredags....

Den senaste veckan har två barn fötts i bekantskapskretsen. En otroligt söt liten pojk i fredags och en tös idag (troligen också söt men har inte sett någon bild ännu...). Gah, när jag såg den lille pojken på bild kunde jag ha åkt till BB och plocka ut Ivan. Jag vill också ha en sån där liten guldklimp att gosa med... Åtta veckor kvar på lördag så nu är det jättejättelång tid kvar. Går han i sin fars fotspår så kommer han om två veckor. Riktigt så snart behöver han ju inte komma men i början av december skulle funka bra. Kan man boka in dag själv? :)

Pust, nu börjar magen att ”ta emot”. Börjar känna mig otymplig och tung. Skulle till exempel hänga lite tvätt idag och när jag böjde mig ner ville magen inte riktigt samarbeta. Den blev direkt spänd och jag fick sammandragningar. Dags att trappa ner lite kanske.

 

Ett steg i rätt riktning för det är att jag fått beviljat att gå ner i arbetstid. Min barnmorska föreslog redan för länge sen att jag skulle ta ut en föräldradag i veckan. Har funderat på det och haft det i bakhuvudet. Sist jag träffade barnmorskan tyckte hon att jag skulle börja plocka ut lediga dagar från och med nästa vecka. Jag kände att det inte var en dum idé eftersom jag är så pass trött hela tiden. Barnmorskan menade att onsdagar är en bra dag för då jobbar jag två dagar, ledig en, jobba två, ledig två. Sagt och gjort, pratade med lokala chefen igår. Hon skulle kolla med chefen på högre ort. Han godkände förslaget så i dag fick jag klartecken. Min första lediga onsdag är nästa vecka. Det är tråkigt att behöva plocka ut dagar redan nu men samtidigt är det för att Ivan och jag ska må bättre. I och med det här kan jag gå och simma till exempel och det kommer hjälpa min rygg.

 

Min rygg ja. Har ett träningsprogram som jag ska köra. I går gjorde det dock så ont att jag inte kom upp från golvet av egen kraft. Knappt med hjälp av Uffe heller för den delen. Kändes som att hela nedre delen av ryggen bara krampade. Tror inte att det är tillräckligt illa för att bli sjukskriven dock, mår ju rätt bra emellanåt. I morgon ska jag dock till sjukgymnasten igen. Ska dels gå igenom träningsprogrammet och dels testa tens-maskinen igen.

 

Ivan då? Han lever om där inne. Nästan hela tiden känner jag en spark eller en knuff. Han är väldigt bestämd av sig och gör jag något som han inte gillar så talar han om det. Så pass mycket att jag tror att han ska sparka sig ut… Men det är härligt att känna att han lever och mår bra så jag klagar inte. Han har börjat få hicka också. Eller det kanske han har haft länge men nu känner jag av så fort han börjar hicka. Små lätta regelbundna puffar. Ibland går det över på ett par minuter, ibland håller han på hur länge som helst. Det är helt otroligt att det är en liten människa i magen. Uffes bror kallade dock Ivan för en alien för ett par veckor sen. Hrmpf.

Den här dagen började med att vi satte oss i bilen för att åka till IKEA. Bilen startade inte på första försöket och vi blev lite misstänksamma. Testade igen och då spann den igång som en katt. Vi tankade och begav oss iväg. Tio minuter hann vi åka innan vi behövde stanna vid ett rödljus. Bilen bakom stannade dock inte utan åkte rätt in i min bil. Krasch. Ingen kom till skada utan vi blev nog mest småchockade lite till mans. Det blev inga jätteskråmor på bilen heller men vi skrev papper och allt sånt för att kunna visa försäkringsbolag.

Vi puttrade vidare till IKEA. Köpte det vi skulle ha och gick nöjda ut till bilen. Då startar inte bilhelvetet. Inte en suck ger den i från sig. Häpp. Bara att knuffa ut den ur rutan och sen knuffa igång den. Lite lite nedför var det precis där och vi lyckades få igång fanskapet. Åker hemåt och tänker att när vi lassar ur sakerna så ger vi fan i att stänga av bilen. Men då kommer nästa problem. Jag låste bakluckan när vi lastat in sakerna eftersom vi skulle i väg med våra vagnar. Hoppade ur bilen när vi kom hem. Låste upp bakluckan. Kastade mig in i bilen igen för att starta innan batteriet (som vi befarade var det trasiga) dog igen. Bilen sa inte ett knyst. Fan. Upp med prylarna och ner igen (eftersom vi stod vid porten). Ringde pappa. Han ville att vi skulle försöka ta oss hem till Ljusterö. Sagt och gjort. Rullade igång bilen igen (svårare denna gång utan nedförsbacke...). Stod med bilen igång vid och på färjan fast man inte får det.

Väl hemma. Pappa kollar bilen. Det är inte batteriet som är problemet. Troligen startmotorn. Suck. Det bra var att han kunde fixa skadorna efter krocken så slipper vi blanda in försäkringsbolag och verkstäder och vara utan bil (det gick tjejen som körde in i oss med på också så vi har fått det godkänt). Så nu har jag lånat brorsans bil för att ta mig till jobbet. Mat fick vi också som tur var. Hade aldrig orkat laga mat efter det här. Vi har varit borta i nio timmar för att åka till IKEA en bit bort. Inte undra på att jag är trött och har ont i ryggen nu...

Ja, det kanske är fånigt att räkna dagarna och veckorna men jag vill ha den lille plutten här snart. Jag är inte alls speciellt stor och klumpig men magen börjar ändå ta emot nu. Dessutom är det ju så nära men ändå så långt borta på något vis. 63 dagar enligt min nedräknare.

Den här veckan har gått fort. I onsdags var jag hos barnmorskan. Allt verkade bra med lillen. Hjärtat slog så fint och han växer som han ska. Bra, det är huvudsaken... Jag passade på att fråga om det senaste om svininfluensan. Nu ska tydligen alla gravida vaccineras och innan jag visste ordet av så hade jag också blivit vaccinerad. Fick en reaktion av sprutan och hamnade i feber. Inte högre än 38 som tur var men ändå. Fick gå hem från jobbet på torsdagen och var även hemma igår. Jag är nu feberfri igen. Skönt att det inte blev någon värre reaktion. Hur som helst, nu behöver jag inte vara lika "rädd" att röra mig bland folk. Hoppas bara att inte lillen tar skada av vaccinet. Känns lite så där när det inte är testat till 100 %...

I dag har jag träffat en tjej som är beräknad att få barn samma dag som mig. Hon kommer dock att få sin lille lite tidigare eftersom hon har fått kejsarsnitt. Men vi väntar båda pojkar med spalt. Och så bor vi väldigt nära varandra. Jag tycker att det är ett lustigt sammanträffande. Tror i alla fall att vi kommer ha en del att göra med varandra och det är kul. Hon var verkligen trevlig att prata med. Och om du läser det här, tack för kläderna! Jättefina kläder som inte ens ser använda ut! Mjuka och gosiga kändes dom också. Tror Ivan kommer trivas i dom :)

Jag har testat en tens-maskin också. Blev kopplad till elektroderna (eller vad det nu kan tänkas heta). Fick en värmedyna om ryggen och fick sen ligga i 20 min i ett halvmörkt rum och med lugn musik. Maskinen vibrerade och det kändes som att få massage. Jag höll på att somna... Det känns som att jag skulle vilja hyra en sån där maskin och använda. Skulle ju i så fall ha den mest på jobbet (eftersom den ska blockera ryggsmärtan). Känns värt att testa i alla fall. En sådan där apparat kan man ju dessutom klara en förlossning med (utan att behöva ta en massa annan bedövning) om man har tur. Låter ju inte heller dumt. Vill helst slippa epidural-bedövning om jag kan....

Nu ska jag sluta vara långrandig. Det räcker det att Lillis är (katten på bilden till höger)....

Igår var det tio veckor kvar till beräknad ankomst. Veckorna och framför allt helgerna går i rasande tempo nu. Jag har en hel del saker kvar på "att göra innan pyret kommer"-listan men vi betar av lite nu och då. Förra helgen flyttade vi ut bokhyllan från sovrummet för att få plats med pyrets säng. Igår flyttade vi om lite möbler i vardagsrummet och städade bort en del prylar. Idag har vi haft tvättdag och jag har tvättat en massa små lakan jag fått av mamma. Passade på att tvätta åkpåse, overall och lite av pyrets ärvda kläder också. Tycker ändå att det är skönt att ha sånt gjort även om det inte är någon jättepanik ännu. Nästa helg lutar det åt ett besök på IKEA för att köpa lite möbler bland annat. Sen ska alla stora saker vara klara. Tror jag.

Ryggen har skött sig okej i helgen. Har haft ont men inte så farligt som det är i veckorna. Det är skönt att kunna röra på sig när man får ont. Eller rent av lägga sig på sängen och vila en stund. I alla fall inte behöva sitta ner eftersom det gör som mest ont då. Skönt också att jag har en förstående sambo som hjälper till. Idag när jag var trött och behövde vila lagade han till exempel mat åt mig. Kändes lyxigt att bara gå och sätta sig vid dukat bord...

Så var det dags att uppdatera lite igen då. I söndags gick jag in i vecka 30 och imorgon beräknas 75% av graviditeten ha gått. Otroligt skönt tycker jag eftersom det är lite småtungt just nu. Trött är jag och ryggen bråkar. Har svårt att sitta ner, framför allt på jobbet och på vägen hem. Väl hemma är det lättare att röra på sig när jag behöver. Så här såg i alla fall magen ut i söndags...




Förra fredagen kom en kollega fram till mitt skrivbord och gav mig en liten påse. Innehållet var till Ivan sa hon. Jag öppnade påsen. Hon har suttit och stickat en jättefin liten tröja med tillhörande mössa och sockor. Hon är så snäll! Tack snälla du om du av någon anledning skulle läsa det här! Så här ser tröjan ut:


Nu är det minsann dags för fredagsmat! Trevlig helg!

Uffes bror brukar dra skämtet "varför har kvinnor så små fötter?" Svaret för den som inte vet det är att det är för att kvinnan ska komma närmare diskbänken. Han skämtar (eller?) om att kvinnans plats är i köket. Jag kan nu säga att det här med att vara gravid bevisar att den "tesen" är fel. Just nu kommer jag nämligen allt längre bort från diskbänken. För varje dag som går måste mina armar bli längre för att nå fram till diskbänken och spisen (och tangentbordet med för övrigt). Och då är det ändå 2.5 månad kvar till Ivan kommer... Uffes bror får helt enkelt inse att kvinnan inte är bäst lämpad att stå och slava i köket.

Min rygg. Den gör ont skulle man kunna säga. Var hos sjukgymnasten och fick ett träningsprogram i går. Efter det var jag på besök hos kiropraktorn som "knäckte" igång ryggen. Hela veckan har varit tuff men igår och idag har det varit riktigt jävligt. Har inte kunnat sitta långa stunder i taget. Redan innan morgonfikat (som är klockan 9) hade jag ont så jag inte visste vart jag skulle ta vägen. När jag står upp mår ryggen bättre men jag orkar inte stå hela dagarna. Försöker nu stå så mycket jag kan på jobbet och använder dessutom något bälte som sjukgymnasten sa var bra. Pärsk. Jag vill inte ha så här ont redan, det är långt kvar innan belastningen minskar och fogarna kan bli som förr igen.

Nu ska jag äta potatisgratäng och kött. Utan vin dock.

På jobbet idag fick jag frågan om jag fortfarande kan se mina tår om jag står rakt upp och ner. "Ja, självklart" sa jag och skrattade. När jag tittade ner mot golvet satte jag skrattet i halsen. Jag kan inte se mina tår. "Nej, du har ju skor på dig" var Uffes kommentar till det hela. Men jag såg inte skorna heller. Inte ens fast dom är knallröda och lyser som en brandbil. De senaste två veckorna har magen blivit ofantligt mycket större. Poff sa det...

Pyret har varit väldigt aktiv här ett tag igen nu. Kände ju nästan ingenting under en vecka. Men det tar han igen nu... Natten till måndag sov jag otroligt oroligt och vaknade säkert ett 15-tal gånger. Varje gång levde lillen om som 17. När sover han egentligen? Fast det är samtidigt väldigt mysigt att hela tiden känna honom närvarande. Det är lite som att ha en hemlig kompis. Jag sitter vid fikat på morgonen och är trött, får en spark och blir genast mycket gladare. Och ingen annan som märker vad som händer.

Jag har ont nu. Ont i ryggen. Och i sidorna. Och under magen. Ska till sjukgymnasten och få ett träningsprogram på torsdag. Efter det ska jag till kiropraktorn. Hoppas på att han kan "knäcka" ryggen så att den blir bättre. Får så ont av att jag sitter mycket. Tror jag i alla fall. Det gör ont när jag sitter länge på jobbet. Och i bilen hem på kvällen. Hemma mår ryggen bättre för då är det lättare att gå en sväng eller sätta sig på något annat sätt eller till och mig gå och vila. Det behöver inte bli värre än så här...

Om 81 dagar kan jag kanske se mina tår igen. I alla fall är det så många dagar kvar till beräknad förlossning. Heja, tiden går!

Idag gick jag in i vecka 28. Jysses vad tiden går. I går var det 13 veckor till beräknad ankomst för lillpyret. Låter mycket med tre månader kvar men jag har varit gravid i mer än dubbelt så lång tid. Innan vi vet ordet av är han här. :)

Har inte köpt mycket sen sist jag skrev. Köpte en bärsele på tradera idag. Letar också efter en bröstpump. Får låna en på sjukhuset men den är tydligen rätt stor och klumpig och fick tips om en bra liten pump att ha att bära med sig. Vet ju visserligen inte hur mycket mjölk jag kan få ut men hoppas på att kunna ge pyret bröstmjölk så länge som möjligt.

Den här veckan har jag börjat känna mig rätt stor. Det känns som att det syns att jag är gravid. Vad säger ni?
Trots min mage fick jag stå på tåget hem i fredags. Inte en enda plats fanns ledig. Fick ont i ben, rygg och mage men ville inte verka klen och be om en sittplats. Dumt jag vet men nästa gång får jag ta mod till mig och fråga om någon vill hjälpa mig.

Ont i mage och rygg ja. Har börjat få ont när jag sitter på jobbet (känns ungefär som att ryggen trycks ihop och blir 10 cm kortare varje dag). Sitter ju så mycket på väg till jobbet, på jobbet och på väg hem (och då var det som sagt ändå inte bra att stå på tåget, hmm). Och nu åker jag ju ändå bil en bit. Ska träffa en sjukgymnast på torsdag (hoppas jag, det är drop in) och fråga vad jag kan göra. Hoppas ju på att slippa gå sjukskriven igen. Förhoppningsvis behöver jag bara stretcha, träna, ha något bälte eller så för att det ska hålla sig i skick.

(PS: använder jag parenteser lite för ofta? DS.)

Idag är det 98 dagar (14 veckor) kvar till Ivan kommer. Om han dyker upp på "rätt" dag (19 dec) vill säga. Det är inte klokt vad tiden går snabbt! Funderade idag på om jag skulle flytta lite möbler, tex den stora bokhyllan med massor med böcker, bara för att ha det gjort. Bokhyllan kan ändå inte stå där den står just nu eftersom Ivans säng ska stå där. Kändes dock som att det är lite väl tidigt att "röja runt". Samtidigt är det någonting så pass tungt att jag inte vill ha kvar det för länge heller. Dock skulle jag vilja köpa en ny dammsugare innan jag börjar härja för dammet som finns behöver inte sprida sig mer än nödvändigt. Den gamla dammsugaren har gett upp efter vår renovering och sopborsten funkar inte riktigt lika bra. Dagens i-landsproblem....

Jag har förresten semester nu. Igen. Vi åkte till Malta i söndags. Kom hem i torsdags. Jag blev kär i den lilla ön som ändå visade sig vara större än vi trodde. Vi traskade runt i Valetta (huvudstaden), i området där vi bodde (St Juliens), åkte till Gozo (en annan ö) och så blev det naturligtvis bad och fotboll. Riktigt trevligt var det (ja, fotbollen var ju ingen höjdare men allt det andra...)! Fanns massor med mer saker som jag skulle vilja ha hunnit med. Bland annat läste jag att man kunde åka på en undervattenskryssning. Coolt! Vi får helt enkelt återvända en annan gång. Då ska vi dock hitta ett annat boende. Att bo granne med huvudgatan för pubar man inte ens kunde gå förbi utan att få öronen bortslitna av ljudvågorna var ingen höjdare. Annars rekommenderar jag Malta starkt!

Igår var jag med om något spännande. Var på en mataffär (ingen reklam i min blogg inte). Skulle bland annat ha dippmix (fortfarande ingen reklam). Två påsar för 16 kr stod det. "Ja, varför inte?" tänkte jag eftersom vi skulle köpa chips och dipp till kvällen. Tog två påsar och resten av min varukorg och gick till kassan och betalade. Kollade sedan på kvittot. Där stod att jag köpt två påsar dippmix för 7.90 kr styck. Den smarte kan då räkna ut att två påsar kostade 15.80 kr. Under stod det "Rabatt 2/16 0.00 kr)". Klart som fan att jag inte fick någon rabatt eftersom två påsar var billigare än rabatten. Varför sätter man ens upp en skylt om 2 för 16 i ett sådant läge? Idioter...

...längre än så är det inte till beräknad ankomst. Det har pyret firat genom att leka rövare hela morgonen. Men det är skönt att känna att han rör på sig så man hela tiden vet att allt är okej.

I onsdags fick vi klart med barnvagnen. Och bilbarnstol. Uffes chef och Uffe hade pratat om barnvagn och chefen sa att han hade en om vi var intresserade. Det var en sådan modell som vi tittat på men äldre. Vi har ju hela tiden varit inne på att köpa begagnat så det var det ju ingen fara med. Jag ville ju självklart se vagnen innan jag bestämde mig. Vi åkte till chefen för att inspektera vagnen och den var jättefin trots åldern (nio år). Den är väldigt fräsch och är bara lite solblekt på skärmen (ett hjul behöver fixas men det är ju småpotatis). Ligg- och sittdel skulle vi få med. Och en overall. Och en åkpåse. Vi tyckte att det var toppen. Chefen ville inte ha något för det heller utan vi fick alltihop gratis! Inte nog med det, när vi skulle gå frågade chefen och hans fru om vi inte behövde en bilbarnstol också. Jag har varit skeptisk till begagnad bilbarnstol eftersom de kan vara krockade. Chefen sa dock att det inte var krockat och jag litar på honom. Hade det varit en vilt främmande människa hade jag inte velat använda den men nu är det ingen fara. Så helt plötsligt åkte vi hem med massor av saker och utan att behöva betala någonting! Jag är väldigt tacksam för att ha fått så dyra, fina saker! Pengarna som sparades där kan vi lägga på att vara hemma längre med Ivan eller något annat kul till honom. :)

Jag tror jag börjar få foglossning. Min rygg har bråkat igen dessutom. Barnmorskan var dock tveksam till att jag går hos kiropraktorn och vill att jag söker upp deras sjukgymnast istället. Ska försöka men dom har öppet så dumma (för mig) tider. Gäller att få ihop det okej med jobbtiderna också så att jag är borta så lite som möjligt.

Det är för övrigt rätt tungt att pendla igen. De två veckor jag jobbat har känts som tiodagarsveckor.

Idag har jag gått in i vecka 25 (24+0). "Ivan" har levt rövare hela helgen. Hela dagen igår var han aktiv. Varje gång jag vaknat i natt (det är rätt många gånger) har han tränat kickboxning. Jag har haft tur som inte blivit träffad på kissblåsan ännu. Så länge han sparkar utåt gör det ju inte ont i alla fall...

Tiden går rätt fort nu. Så trots att det känns som att det är lång tid kvar så kommer det "snart" att vara dags. Hur stressad behöver man vara med att köpa saker? Jag menar, det finns ju tid men det är ju också en hel del att köpa när det inte finns barn i hushållet sen förr... Än så länge har vi bara lite kläder. Uffes chef verkar dock ha en barnvagn som han vill bli av med. Just en sådan vagn vi tittat på men lite äldre. Vi måste snart komma på hur vi ska möblera också. Får ju inte plats med skötbord i badrummet (om bordet inte är uppsatt på väggen eller går att fälla ihop). Svärmor säger att det är dumt att ha skötbord i sovrummet. Ja, sen finns det ingen mer plats. Ställer vi skötbordet i sovrummet måste vi också ställa en byrå med lite av Uffes och mina kläder i hallen och då blir det trångt med barnvagnen. Så lite knepigt är det allt. Vill inte ha ett skötbord som man ska ta bort och fram varje gång heller. Funkar när man är borta men hemma vill jag ha en fast plats. Nåja, allt ordnar sig väl.

Ska man vara rädd för svininfluensan förresten? Jag har ju lite bacillskräck sen jag pendlade en vinter och var sjuk mer än jag var frisk. Har dock inte känt mig så orolig nu. Men det kanske man ska vara? Vi har regler på jobbet om att man måste använda handsprit efter toalettbesök och när man kommer in utifrån så det kör jag med. Åker just nu dessutom bil till Bålsta varje dag eftersom jag sparar 1.5 timme varje dag på det. Det gör att jag "missar" bacillerna i tunnelbanan också. Ska fråga min barnmorska på onsdag om jag behöver vaccinera mig. Vissa säger att gravida MÅSTE det medan andra säger att det kan vara farligt för barnet....

Jag har tänkt på det här med namn också. En kompis slog bakut igår när hon frågade om vi funderat på namn och jag sa att Uffes förslag är "Ivan" och att jag inte har några andra förslag. Det var tydligen förskräckligt att döpa ett barn till det. Hon gav förslag på en massa pojknamn, bland annat "Snarf" och "Alexio". Förlåt Challan (om du läser det här) men då är Ivan mycket, mycket bättre.... Vi och dom närmast anhöriga börjar köra in sig på Ivan så ska han inte heta det måste vi komma på nåt nytt. Och det rätt snart.

Ja, som rubriken säger - min semester är slut. För den här gången. Tungt att börja pendla igen och speciellt eftersom det är på heltid nu. Har ju i alla fall inte kunnat jobba heltid sedan i slutet av april. Rätt mör känner jag mig även om det faktiskt går bättre än väntat än så länge. Åkte tåg hela vägen igår. Fem timmar tog det totalt. Idag tog jag bilen en bit och hoppade på tåget i "farten". Sparade rätt mycket tid på det så jag gör nog så i alla fall tills det är halt och mörkt ute. Kostar lite mer (300 kr) varje månad men det är ju en piss i havet när man räknar in de 3500 jag måste betala. Speciellt när jag faktiskt sparar 1.5 timme per dag att göra så här. I slutändan blir det rätt mycket.

Jag känner mig rätt trött nu. Ändå fick jag höra på jobbet idag att jag såg "oförskämt pigg" ut. Det tackar jag för men jag förstår inte hur. Kanske är det så enkelt som att jag inte mått så här bra tidigare under graviditeten och därmed kan slappna av på ett helt annat vis? Det får gärna hålla i sig så här nu ett tag. Känner av fogarna till och från och mitt bäcken gör ont i bland men är det inte värre än så här så ska jag klara av att jobba heltid fram tills det är dags för mammaledigheten. Och det är ändå vad jag helst önskar att kunna göra.

Fick höra att jag såg så smal ut i ansiktet igår också. Jag ligger fortfarande på fem-sex kilo under den vikt jag hade när jag upptäckte att jag var gravid. Såg på bilder från Krakow också och där är jag rätt så mullig i ansiktet. Stor skillnad mot nu. Trevligt men resten av viktnedgången tar jag gärna när förlossningen är över....

Nej, klockan är mycket. Jag ska sätta igång diskmaskinen och sen börjar det bli dags att dra sig tillbaka...

Glömde ju en liten detalj som hände igår. Natten innan vi åkte till Barcelona kunde jag inte sova för jag hade så ont i ryggen. Åkte dock 4 på morgonen så fanns ingen tid att kolla upp varför... Gjorde ont i Barcelona. Ringde till en kiropraktor när jag kom hem och fick en tid till igår. Kändes ändå rätt bra när jag gick dit igår så trodde att det skulle lösa sig. När jag gick hem hade jag svinont. Mitt bäcken sitter fast på ena sidan. Det ska det inte göra. Speciellt inte under en förlossning. För att jag inte ska få problem under förlossningen (med ett bäcken som inte kan vidgas) måste jag gå till kiropraktorn en gång i månaden först och mot slutet en gång i veckan. Hur som helst, i går knäckte han min rygg för första gången. Kunde knappt gå hem. Blev bättre efter en promenad (som kiropraktorn som rekommenderade) kändes det bra. I går kväll när jag skulle sova fick jag knapra alvedon som aldrig förr. Jävlar vad ont det gjorde. I dag har jag haft känningar till och från. Hoppas på att det inte ska vara så här resten av tiden...

Som om jag inte har ont nog... Skulle ta ut en form med pommes. Behövde byta hand och gjorde det. Utan grytlapp. Idiotjävel.... Sitter nu med bandage på tre fingrar. På högerhanden dessutom. När jag hade kylt med kallvatten en timme men det ändå brände som eld i fingrarna fick jag rådet att linda in fingrarna i olja och ta alvedon. Alvedon? Jag? Det är väl det enda jag äter just nu? Vågar inte resa mig ur soffan för gissningsvis kommer jag då att smacka benet i bordet och sen inte kunna gå heller.

Tillbaka efter vår utlandsresa. Vi har varit till Barcelona och Lissabon. Samtidigt som jag har sett fram emot resan var jag väldigt rädd för att jag inte skulle orka med allt. Jag har ju ändå haft det jobbigt med värmen... Det var väldigt, väldigt varmt men det gick ändå lite bättre än jag trodde. Uffe mådde inte heller speciellt bra av värmen och därmed det gjorde att jag inte behövde vara så sinkande som jag trott.
Barcelona var vackert men jag trodde att det skulle finnas lite mer att se och uppleva. Visserligen orkade vi inte gå så mycket som vi brukar göra på semestern så vi missade säkert en himla massa roliga saker. En del turistattraktioner fick vi ändå se. Och vi bodde ca 300 meter från Medelhavet så det blev även lite bad. Vattnet smakade oerhört mycket salt. Det var dessutom så pass salt att man kunde sätta/lägga sig hur som helst och flyta så. Häftigt att sitta och guppa i vågorna :)
Lissabon var mycket mer sevärt än Barcelona enligt mig (och Uffe). Smala gränder, stora nivåskillnader och en storslagen miljö. Vi bodde på något som kan räknas som "Drottninggatan". Det var nära till vattnet där också men ingen strand i sikte. Slottet uppe på berget var en mycket sevärd upplevelse. Utsikt över hela staden och dessutom fick man klättra runt uppe på muren och i tornen. Riktigt coolt. Det dåliga med Lissabon var alla tiggare, försäljare och knark. Det gick inte att gå ut från hotellet utan att överösas av folk som ville sälja något (rosor, blinkade prylar, afrikanska smycken, knark, you name it).

I övrigt händer inte så mycket. För ett par dagar sedan när vi skulle sova kändes det som att hela magen hoppade fram och tillbaka. Vi tittade på magen och mycket riktigt, hela alltet bara rörde sig. Vi skrattade gott båda två åt vår huligan... Han har annars varit lite lugnare en vecka nu men det beror troligen också på värmen.

I dag har vi kollat på barnvagnar. Det är ju en hel vetenskap! Nu vet vi dock ungefär vad vi vill ha och jag ska hålla koll på blocket och se om det finns en begagnad vagn att köpa. 7000 kr är lite väl mycket pengar för en vagn i min värld. Speciellt när det inte är det enda man behöver innan parveln dyker upp.... Jag har börjat köpa en del kläder. Har köpt ett 20-tal plagg på tradera för totalt 120 kr inklusive frakt. Det är dock allt vi har till "Ivan" ännu. Börjar verkligen bli dags att kolla på de lite större sakerna i alla fall så att inte allt är kvar till slutet. Vill inte stressa runt sista veckan och hitta "allt". Nu ringde klockan. En ny auktion går ut strax. Kanske har jag då ytterliggare en massa kläder till lillen.

Edit: och nu köpte jag 63 små plagg för 31 kr plus frakt... :)