Ett nytt liv

I morse ringde jag till frissan. Fick tid på direkten så nu är jag nyklippt. Härligt! Min vanliga frisör var sjuk men den nya var också bra. Hon tyckte dessutom att mitt hår var mjukt. Hon klappade det flera gånger och berömde mjukheten.

Barnmorskan var nästa anhalt. Lillen ligger nu med huvudet nedåt (det fattade jag redan eftersom sparkarna på senare tid kommit långt upp och gjort så att brösten hoppat till till och med). Hjärtrytmen var bra. Sf-kurvan var bra (det vill säga, han växer som han ska). Mitt blodsocker var bra. Fick till och med kommentarer om att jag inte var en av alla sockergrisar som hon träffade på. Host, harkel. Jag äter ju godis typ varje dag :o Har aldrig varit så godissugen som jag är just nu. Men det kanske inte finns socker i daim ;)

Anhalt tre. Tens-maskin-hämtning. Apparaten såg inte ut som den jag testat förr men den här ska man kunna ha med sig på förlossningen. Känns mycket bra att ha apparaten hemma. Hoppas nu bara att jag kan koppla in den själv så att Uffe inte behöver gå upp på morgonen för att hjälpa mig med elektroderna.

Mat och sen iväg till Danderyd för förlossningsförberedande kurs. Det berättades om förlossningens faser och vad som händer innan den lilla varelsen kommer ut. För mig var det mycket upprepningar för jag har ändå läst mig till en hel del info. För Uffe var det däremot rätt mycket nytt. Verkar som att han tyckte att det var bra info. Det är bra om vi båda har dessa kunskaper också så att vi tillsammans vet hur vi ska agera och när. Nästa vecka ska vi få reda på olika smärtlindringsalternativ. Sista veckan är det första babytiden som avhandlas. Måste komma ihåg ryggkudde och ha med mig tens-apparaten för stolarna i aulan var fruktansvärda och min rygg protesterade tidigt. Riktig plåga innan vi kom därifrån. Nu sitter jag med min tens-maskin och njuter.

...eller nej. Däremot föll jag rejält på rumpan idag. Skulle gå till min bil och gick nedför en grässlänt. Halkade till och slog i ändan. Så nu har jag ont i magen, rumpan och ryggen. Ryggen som annars faktiskt har varit bättre ett par dagar. Lillen har rört sig väldigt lite efter det och jag är lite orolig. Det sägs att det är värre att halka och slå i rumpan än att slå i magen. Vid magen är det så mycket som skyddar medan smällen blir värre om man slår i rumpan. Vet inte om det stämmer. Inte kul alls att det gör ont. Varför ska det alltid vara nåt?

Imorgon är jag ledig från jobbet. Ska till barnmorskan, träffa människan med tens-maskinen och sen på förlossningskurs. Skönt att slippa gå upp tidigt även om det just imorgon inte blir så mycket vila som det är meningen. Trött nu. Ska bädda ner mig i soffan och vila.

Veckorna rullar på. Mindre än åtta veckor kvar nu om lillen kommer på beräknat datum. Sex jobbveckor. Har fått negativ respons på att jag börjat ta av mina mammadagar. Jag är ju själv inte heller helt nöjd med lösningen men på något sätt måste Ivan och jag få spara kraft. Jag ser fram emot kortare arbetsvecka.

Magen växer. Mamma tyckte att magen växt väldigt mycket på en vecka. Magen ser för övrigt ut så här nu:


I helgen var jag alltså hos mamma och pappa. Lugnt och skönt. Måste låta mig själv slappna av och vila. Det ska jag göra nu också. Kommer hem sent den här veckan eftersom jag har jourvecka på jobbet och måste jobba till 18. Känner mig lite trött nu så ska lägga mig i soffan och ladda inför morgondagen.

Idag var jag hos sjukgymnasten och fick jag testa en tens-maskin igen. Jätteskönt! Vill absolut hyra en men hos sjukgymnasten hyr dom bara ut maskiner till kroniskt sjuka. Det hoppas jag att jag inte är. Pyret får gärna komma ut därifrån så småningom.... Är tvungen att hyra genom barnmorskorna hette det. Ringde dit. Dom har inga utan skickade mig vidare. Fick tag på en människa som hyr ut maskinerna i alla fall. Gratis är det inte men förhoppningsvis är det värt det. Dessutom ska den här apparaten kunna hjälpa till att lindra smärtan vid en förlossning och det låter ju inte heller dumt...

I dag var det alltså sista onsdagen jag jobbade innan min långa ledighet. Nästa onsdag måste jag till barnmorskan 13.30, till tens-maskin-uthyraren 16.30 och på förlossningsförberedande kurs 19-21. Mycket inplanerat. De kommande onsdagarna ska jag dock bara vila och ladda mina batterier. Jag ska gå och simma också för att mjuka upp musklerna lite.

Har jobbat i Stockholm i dag. Fick flera kommentarer om magen. Någon trodde att jag var i sjätte månaden i stället för åttonde. Gemensamt var att alla tyckte att min mage är liten... Jag klagar inte. Så länge magen är liten är jag rörligare. Sjukgymnasten i morse tyckte dock att magen växt mycket sen i fredags....

Den senaste veckan har två barn fötts i bekantskapskretsen. En otroligt söt liten pojk i fredags och en tös idag (troligen också söt men har inte sett någon bild ännu...). Gah, när jag såg den lille pojken på bild kunde jag ha åkt till BB och plocka ut Ivan. Jag vill också ha en sån där liten guldklimp att gosa med... Åtta veckor kvar på lördag så nu är det jättejättelång tid kvar. Går han i sin fars fotspår så kommer han om två veckor. Riktigt så snart behöver han ju inte komma men i början av december skulle funka bra. Kan man boka in dag själv? :)

Pust, nu börjar magen att ”ta emot”. Börjar känna mig otymplig och tung. Skulle till exempel hänga lite tvätt idag och när jag böjde mig ner ville magen inte riktigt samarbeta. Den blev direkt spänd och jag fick sammandragningar. Dags att trappa ner lite kanske.

 

Ett steg i rätt riktning för det är att jag fått beviljat att gå ner i arbetstid. Min barnmorska föreslog redan för länge sen att jag skulle ta ut en föräldradag i veckan. Har funderat på det och haft det i bakhuvudet. Sist jag träffade barnmorskan tyckte hon att jag skulle börja plocka ut lediga dagar från och med nästa vecka. Jag kände att det inte var en dum idé eftersom jag är så pass trött hela tiden. Barnmorskan menade att onsdagar är en bra dag för då jobbar jag två dagar, ledig en, jobba två, ledig två. Sagt och gjort, pratade med lokala chefen igår. Hon skulle kolla med chefen på högre ort. Han godkände förslaget så i dag fick jag klartecken. Min första lediga onsdag är nästa vecka. Det är tråkigt att behöva plocka ut dagar redan nu men samtidigt är det för att Ivan och jag ska må bättre. I och med det här kan jag gå och simma till exempel och det kommer hjälpa min rygg.

 

Min rygg ja. Har ett träningsprogram som jag ska köra. I går gjorde det dock så ont att jag inte kom upp från golvet av egen kraft. Knappt med hjälp av Uffe heller för den delen. Kändes som att hela nedre delen av ryggen bara krampade. Tror inte att det är tillräckligt illa för att bli sjukskriven dock, mår ju rätt bra emellanåt. I morgon ska jag dock till sjukgymnasten igen. Ska dels gå igenom träningsprogrammet och dels testa tens-maskinen igen.

 

Ivan då? Han lever om där inne. Nästan hela tiden känner jag en spark eller en knuff. Han är väldigt bestämd av sig och gör jag något som han inte gillar så talar han om det. Så pass mycket att jag tror att han ska sparka sig ut… Men det är härligt att känna att han lever och mår bra så jag klagar inte. Han har börjat få hicka också. Eller det kanske han har haft länge men nu känner jag av så fort han börjar hicka. Små lätta regelbundna puffar. Ibland går det över på ett par minuter, ibland håller han på hur länge som helst. Det är helt otroligt att det är en liten människa i magen. Uffes bror kallade dock Ivan för en alien för ett par veckor sen. Hrmpf.

Den här dagen började med att vi satte oss i bilen för att åka till IKEA. Bilen startade inte på första försöket och vi blev lite misstänksamma. Testade igen och då spann den igång som en katt. Vi tankade och begav oss iväg. Tio minuter hann vi åka innan vi behövde stanna vid ett rödljus. Bilen bakom stannade dock inte utan åkte rätt in i min bil. Krasch. Ingen kom till skada utan vi blev nog mest småchockade lite till mans. Det blev inga jätteskråmor på bilen heller men vi skrev papper och allt sånt för att kunna visa försäkringsbolag.

Vi puttrade vidare till IKEA. Köpte det vi skulle ha och gick nöjda ut till bilen. Då startar inte bilhelvetet. Inte en suck ger den i från sig. Häpp. Bara att knuffa ut den ur rutan och sen knuffa igång den. Lite lite nedför var det precis där och vi lyckades få igång fanskapet. Åker hemåt och tänker att när vi lassar ur sakerna så ger vi fan i att stänga av bilen. Men då kommer nästa problem. Jag låste bakluckan när vi lastat in sakerna eftersom vi skulle i väg med våra vagnar. Hoppade ur bilen när vi kom hem. Låste upp bakluckan. Kastade mig in i bilen igen för att starta innan batteriet (som vi befarade var det trasiga) dog igen. Bilen sa inte ett knyst. Fan. Upp med prylarna och ner igen (eftersom vi stod vid porten). Ringde pappa. Han ville att vi skulle försöka ta oss hem till Ljusterö. Sagt och gjort. Rullade igång bilen igen (svårare denna gång utan nedförsbacke...). Stod med bilen igång vid och på färjan fast man inte får det.

Väl hemma. Pappa kollar bilen. Det är inte batteriet som är problemet. Troligen startmotorn. Suck. Det bra var att han kunde fixa skadorna efter krocken så slipper vi blanda in försäkringsbolag och verkstäder och vara utan bil (det gick tjejen som körde in i oss med på också så vi har fått det godkänt). Så nu har jag lånat brorsans bil för att ta mig till jobbet. Mat fick vi också som tur var. Hade aldrig orkat laga mat efter det här. Vi har varit borta i nio timmar för att åka till IKEA en bit bort. Inte undra på att jag är trött och har ont i ryggen nu...

Ja, det kanske är fånigt att räkna dagarna och veckorna men jag vill ha den lille plutten här snart. Jag är inte alls speciellt stor och klumpig men magen börjar ändå ta emot nu. Dessutom är det ju så nära men ändå så långt borta på något vis. 63 dagar enligt min nedräknare.

Den här veckan har gått fort. I onsdags var jag hos barnmorskan. Allt verkade bra med lillen. Hjärtat slog så fint och han växer som han ska. Bra, det är huvudsaken... Jag passade på att fråga om det senaste om svininfluensan. Nu ska tydligen alla gravida vaccineras och innan jag visste ordet av så hade jag också blivit vaccinerad. Fick en reaktion av sprutan och hamnade i feber. Inte högre än 38 som tur var men ändå. Fick gå hem från jobbet på torsdagen och var även hemma igår. Jag är nu feberfri igen. Skönt att det inte blev någon värre reaktion. Hur som helst, nu behöver jag inte vara lika "rädd" att röra mig bland folk. Hoppas bara att inte lillen tar skada av vaccinet. Känns lite så där när det inte är testat till 100 %...

I dag har jag träffat en tjej som är beräknad att få barn samma dag som mig. Hon kommer dock att få sin lille lite tidigare eftersom hon har fått kejsarsnitt. Men vi väntar båda pojkar med spalt. Och så bor vi väldigt nära varandra. Jag tycker att det är ett lustigt sammanträffande. Tror i alla fall att vi kommer ha en del att göra med varandra och det är kul. Hon var verkligen trevlig att prata med. Och om du läser det här, tack för kläderna! Jättefina kläder som inte ens ser använda ut! Mjuka och gosiga kändes dom också. Tror Ivan kommer trivas i dom :)

Jag har testat en tens-maskin också. Blev kopplad till elektroderna (eller vad det nu kan tänkas heta). Fick en värmedyna om ryggen och fick sen ligga i 20 min i ett halvmörkt rum och med lugn musik. Maskinen vibrerade och det kändes som att få massage. Jag höll på att somna... Det känns som att jag skulle vilja hyra en sån där maskin och använda. Skulle ju i så fall ha den mest på jobbet (eftersom den ska blockera ryggsmärtan). Känns värt att testa i alla fall. En sådan där apparat kan man ju dessutom klara en förlossning med (utan att behöva ta en massa annan bedövning) om man har tur. Låter ju inte heller dumt. Vill helst slippa epidural-bedövning om jag kan....

Nu ska jag sluta vara långrandig. Det räcker det att Lillis är (katten på bilden till höger)....

Igår var det tio veckor kvar till beräknad ankomst. Veckorna och framför allt helgerna går i rasande tempo nu. Jag har en hel del saker kvar på "att göra innan pyret kommer"-listan men vi betar av lite nu och då. Förra helgen flyttade vi ut bokhyllan från sovrummet för att få plats med pyrets säng. Igår flyttade vi om lite möbler i vardagsrummet och städade bort en del prylar. Idag har vi haft tvättdag och jag har tvättat en massa små lakan jag fått av mamma. Passade på att tvätta åkpåse, overall och lite av pyrets ärvda kläder också. Tycker ändå att det är skönt att ha sånt gjort även om det inte är någon jättepanik ännu. Nästa helg lutar det åt ett besök på IKEA för att köpa lite möbler bland annat. Sen ska alla stora saker vara klara. Tror jag.

Ryggen har skött sig okej i helgen. Har haft ont men inte så farligt som det är i veckorna. Det är skönt att kunna röra på sig när man får ont. Eller rent av lägga sig på sängen och vila en stund. I alla fall inte behöva sitta ner eftersom det gör som mest ont då. Skönt också att jag har en förstående sambo som hjälper till. Idag när jag var trött och behövde vila lagade han till exempel mat åt mig. Kändes lyxigt att bara gå och sätta sig vid dukat bord...

Så var det dags att uppdatera lite igen då. I söndags gick jag in i vecka 30 och imorgon beräknas 75% av graviditeten ha gått. Otroligt skönt tycker jag eftersom det är lite småtungt just nu. Trött är jag och ryggen bråkar. Har svårt att sitta ner, framför allt på jobbet och på vägen hem. Väl hemma är det lättare att röra på sig när jag behöver. Så här såg i alla fall magen ut i söndags...




Förra fredagen kom en kollega fram till mitt skrivbord och gav mig en liten påse. Innehållet var till Ivan sa hon. Jag öppnade påsen. Hon har suttit och stickat en jättefin liten tröja med tillhörande mössa och sockor. Hon är så snäll! Tack snälla du om du av någon anledning skulle läsa det här! Så här ser tröjan ut:


Nu är det minsann dags för fredagsmat! Trevlig helg!

Uffes bror brukar dra skämtet "varför har kvinnor så små fötter?" Svaret för den som inte vet det är att det är för att kvinnan ska komma närmare diskbänken. Han skämtar (eller?) om att kvinnans plats är i köket. Jag kan nu säga att det här med att vara gravid bevisar att den "tesen" är fel. Just nu kommer jag nämligen allt längre bort från diskbänken. För varje dag som går måste mina armar bli längre för att nå fram till diskbänken och spisen (och tangentbordet med för övrigt). Och då är det ändå 2.5 månad kvar till Ivan kommer... Uffes bror får helt enkelt inse att kvinnan inte är bäst lämpad att stå och slava i köket.

Min rygg. Den gör ont skulle man kunna säga. Var hos sjukgymnasten och fick ett träningsprogram i går. Efter det var jag på besök hos kiropraktorn som "knäckte" igång ryggen. Hela veckan har varit tuff men igår och idag har det varit riktigt jävligt. Har inte kunnat sitta långa stunder i taget. Redan innan morgonfikat (som är klockan 9) hade jag ont så jag inte visste vart jag skulle ta vägen. När jag står upp mår ryggen bättre men jag orkar inte stå hela dagarna. Försöker nu stå så mycket jag kan på jobbet och använder dessutom något bälte som sjukgymnasten sa var bra. Pärsk. Jag vill inte ha så här ont redan, det är långt kvar innan belastningen minskar och fogarna kan bli som förr igen.

Nu ska jag äta potatisgratäng och kött. Utan vin dock.