Ett nytt liv

I dag inleds vecka 37. Mindre än fyra veckor kvar till beräknad förlossning alltså. Läste någonstans att magen inte blir större än den är i vecka 36. Alltså ska det här vara det största min mage blir:


I dag har jag träffat min barndomskompis. Vi pendlar långt båda två och har inte möjlighet att ses så ofta längre. Var riktigt kul att det här kunde bli av i dag. Blev dock rätt trött i rygg och det är nog snart dags att dra ner på alla större ansträngningar. På fredag är det dock julfest på jobbet och på lördag ska vi gå på julbord med Uffes föräldrar. Sen ska jag jobba min sista vecka och sen blir det bara soffliggande och praliner fram till lillen är född. Eller ja, riktigt såååå lugn kan jag nog inte hålla mig....

Uffe hade tvättat när jag kom hem. Ivans sängkläder var rena så jag passade på att bädda sängen. Lite tidigt men jag ville så gärna se hur det såg ut med lampan jag köpt och med lakanen i. Resultatet? Det blev så här (notera att jag bäddat ner "gosig katt" i sängen redan) :)



Imorgon blir det till att stanna i Bålsta. Uffe ska ju åka bort och jag ska bo hos hans mamma under veckan så jag slipper vara själv i fall att det händer nåt. Måste se till att packa en bautastor väska för att få med allt. Måste visserligen hem på onsdag när jag har barnmorskan men annars kommer jag troligen inte hem förrän på söndag.

Sist men inte minst. Det börjar bli dags att ta av sig förlovningsringen nu :( Mina fingrar sväller som 17 ibland och jag är rädd att inte kunna få av ringen utan behöva "klippa" upp den. Känns inte riktigt värt det. När jag satt på tåget hem från stan i dag såg mina fingrar ut som prinskorvar och ringen satt som berget. Det har släppt igen som tur är.

Ich habe jetzt auch eine Leserin aus Deutschland, hallo Iris! Wie geht es dir?

Min kollega tyckte att hon var rolig häromdagen när hon sa "hej tjockis" när jag kom in i köket. Jag vet ju vad tjockheten beror på och jag tog inte speciellt illa vid mig så. Men någon sa en gång till mig att om någon klankar på figuren kan man säga "jag är gravid, vad har du att skylla på?". Så det gjorde jag med glimten i ögat. Kollegan blev då tjurig och menade att man har rätt att säga så till gravida. Säger vem? Vad är det som gör att det är okej att kalla mig tjock bara för att jag är gravid? Och varför har min mage blivit allmän egendom? Jag går inte runt och klappar okända människor på magen så varför ska dom klappa på min? Nåja, ska inte snöa in på det här nu. Jag bara undrar varför man som gravid måste stå ut med saker som "vanliga" människor slipper.

I dag har vi varit och handlat. Har köpt en litet paket blöjor, ett par förpackningar mjölkersättning (i fall jag inte klarar av att pumpa), lakan, täcke, kudde, badprylar, en skallra och en leksak som mjauar bland annat. Har också beställt specialflaskorna vi behöver för att mata lillen. Det här innebär att min "att-göra-lista" är lite kortare. Fixar jag bara ett bra ställe att förvara Ivans kläder också så är alla större saker klara och kvar är saker som att packa bb-väska och skriva förlossningsbrev. Vi börjar bli redo för vår lille pojk :)

Jag är med i ett forum och pratar mycket med andra tjejer som ska ha barn ungefär samtidigt som mig. Skrev om mina senaste "krämpor" i en tråd i dag. Det visade sig att flera andra känner samma saker. Jag trodde att det hade med foglossning att göra men de andra tror att det är för att barnet är på väg neråt. Känningarna består i att jag har som träningsvärk i ljumskar och på insidan av låren. Vaknar på nätterna av att det hugger till i ljumskarna. Han är väldigt lugn i dag också vilket tydligen också ska vara ett tecken på att det är på gång. Jag vet inte vad jag ska tro. Allt kan ju inte vara tecken heller. Skulle visserligen vara skönt om han är på väg för jag vill inte vänta så länge till men samtidigt skulle det vara kul för Uffe att komma iväg på sin miniresa om 1 1/2 vecka. Kan man inte få Ivan att skicka ett sms där han berättar när han tänker komma så vi vet? ;)

Vecka 36 imorgon i alla fall. Tiden går ohyggligt fort! Har bara 12 arbetsdagar kvar nu även om barnmorskan tycker att jag ska sluta ännu lite tidigare. Det skulle jag nog ha förvarnat om lite tidigare på jobbet i så fall.... Dessutom skulle jag bli tokig av att bara gå hemma och vänta.

Ännu en vecka har gått... För varje dag som går kommer vi närmare att bli en liten familj (no shit Sherlock). Det börjar bli ruskigt spännande :) Jag borde nog ha gått någon form av andningskurs vid det här laget men det har jag inte gjort. På förlossningskursen i onsdags lät det som att det var en bra sak att ha med sig i bagaget. I onsdags handlade kursen om smärta för övrigt. Inget nytt framkom och jag kommer att hålla fast vid "min plan". Jag vill försöka klara mig med lustgas, tens, bad och värme men funkar det inte så får det bli epidural. Tycker epidural känns läskigt men jag har det i åtanke i alla fall.

Jag börjar nog bli lite tjatig. Uffe säger "det var ju inget nytt, det säger du ju varje dag" varje dag. Jag varierar mig dock mellan:
1. Jag börjar känna mig stor nu.
2. Jag börjar känna mig klumpig nu.
3. Ivan börjar bli tung nu.
Alla tre påståendena är sanna. Jag blir tyngre och tyngre. Faktiskt på vågen också, är bara ett kilo ifrån min "startvikt" nu. Magen är också i vägen och när jag ska böja mig känns det som att jag har en oböjbar "platta" på magen. Bara ett fåtal tröjor passar nu och det börjar bli dags att rota i Uffes garderob efter kläder. Att ta sig upp ur sängen är inte heller lätt.

Igår monterade vi ihop spjälsängen och satte upp en liten myslampa. Jag har en lista på saker att göra innan lillen kommer men på den listan finns nu nästan bara saker vi måste köpa (blöjor, våtservetter, nappflaskor till exempel). Vi har pratat om att fixa det nästa helg så att vi kan koppla bort allt sånt sen och bara vänta på att det hela ska starta.

Jag har börjat få enorma sammandragningar. Har i flera veckor kommit lite nu och då men i går kändes det som att dom bara avlöste varandra. En del av sammandragningarna gör ont också, är det förvärkar? Någonting jag tycker är konstigt med min kropp är att jag, som vanligtvis duschar på max tre minuter, nu kan stå och bara låta vattnet rinna i 15-20 min och jag skruvar upp värmen hela tiden. Det slutar med att jag får tvinga mig att stänga av vattnet, som då är ruskigt varmt, samt en översvämning på golvet. Jag skulle absolut behöva ett badkar :)

Hade Uffe varit hemma hade en ny bild kunnat publiceras. Han är dock ute och äter med sin mor, far och bror och kan inte ta en magbild.